Tillsammans med organisationen Women on Farms marscherade de till de lokala myndigheter i Kapstaden där de överlämnade en promemoria för att kräva lika sjukvård för alla.

Som situationen ser ut i dag så har inte kvinnor, män och barn på landsbygden samma tillgång till sjukvård som i städerna. Denna skillnad mellan landsbygd och stad kränker de mänskliga rättigheterna och leder till att människor tvingas leva med sämre hälsa och livsvillkor.

Flera av deltagarna i marschen delade med sig av av sina upplevelser. Ett exempel är en man som för tre år sedan våldtogs och misshandlades av en annan man. Han besökte då vårdcentralen där han efter en snabb undersökning skickades hem. Han upplevde inte att han fick det mottagande han behövt,varken fysiskt som psykiskt. Hans trauma togs inte hand om och han har nu, flera år efter incidenten, fått reda på att han är HIV-positiv.

I ett annat fall sökte en mamma hjälp av sjukvården då hennes unga dotter vid flera tillfällen fick krampanfall. Mamman blev ombedd att filma sin dotter nästa gång hon hade ett anfall för att diagnos skulle kunna ställas.

- Vilken mamma plockar upp sin telefon och filmar när ens barn är sjuk och behöver hjälp? frågor hon de övriga kvinnorna.

Problem och krav i deras promemoria till hälsomyndigheten och den Sydafrikanska regeringen är:

Tillgång: vårdcentraler måste finnas på rimligt avstånd för att människor skall ha råd och tid att kunna uppsöka vård. Många kvinnor måste i dag promenera långa avstånd i områden där våldtäkt, överfall och rån sker frekvent. Även tillgång till mobila kliniker med läkare önskas för arbetare på avlägsna farmer.

Tillgänglighet: Flera kvinnor vittnar om att det är långa väntetider och att tidbokningssystemet inte fungerar som det ska, man får en tid en hel vecka efter att man blivit sjuk eller så får man vänta i flera timmar trots bokad tid. Det råder också ofta brist på läkemedel på klinikerna på landsbygden. De kräver ett effektivt bokningssystem som fungerar och stopp på brist på mediciner.

Kvalité: Sjukvården är undermålig, med problem gällande respektlöshet vid besök, låg kvalitet på undersökningarna vilket i sin tur leder till felaktiga diagnoser. Några kvinnor berättar om att de har behövt klä av sig inför andra patienter utan någon avskildhet. De kräver fler sjukvårdpersonal och tillgång till professionell vård för offer av våldtäkt och misshandel.

Kvinnorna vill även se ett fungerade system för klagomål där dålig service och bemötande kan rapporteras och tas vidare.

Sydafrika har antagit ett FN-avtal och är därför skyldig att leverera kvalitativ sjukvård. Nästa år skall en rapport på ämnet lämnas in till FN och kvinnorna från marschen har uppmuntras att dela med sig av sina erfarenheter som bevis på den bristfälliga standarden inom vården.

Chante Petersen, Jodie Whife och Sandra Hake
praktikanter på Surplus People Project i Kapstaden