Efter folkomröstningens “nej”, det faktum att feministen Gina Parody som arbetat som utbildningsminister i Santos regering offrats för de antifeministiska krafterna var det mycket tydligt att de konservativa från “nej”-sidan inte tänkte acceptera det första avtalets starka genusperspektiv. Det första avtalet, trots dess många brister, var trots allt ett mycket progressivt avtal i denna bemärkelse - och i det nya avtalet har feminismens motståndare lämnat tydliga spår. Så här beskrevs avtalets mål i dess första version:

“Avtalet är sammansatt av ett flertal mindre avtal, som emellertid skapar en enhetligt avtal. Samtliga avtal genomsyras av ett enhetligt fokus på rättigheter, för att metoderna ska bidra till materialiseringen av de konstitutionella rättigheter som varje colombian har: för ett enhetligt bidragande till ett mångfalds- och genusperspektiv, för att försäkra sig om att implementeringen genomförs ständigt med tankar kring mångfald gällande genus, etnicitet och kultur, och för att medel som inkluderar de fattigaste och mest utsatta folkgrupperna - specifikt pojkar och flickor, kvinnor, handikappade och konfliktens offer”
(Ursprungligt avtal, sida 4).

Förändringarna i det nya avtalet är tydliga:

“Avtalet är sammansatt av ett flertal mindre avtal, som emellertid skapar en enhetligt avtal. Samtliga avtal genomsyras av ett enhetligt fokus på rättigheter, för att metoderna ska bidra till materialiseringen av de konstitutionella rättigheter som varje colombian har. Avtalet erkänner, utan diskriminering, företrädet hos de oinskränkbara individuella rättigheterna som fundament för att kunna leva tillsammans, såväl i det offentliga som i det privata, och familjen som kärnfundament i samhället och dess medlemmars rättigheter.
Implementeringen av avtalet bör ledas av ledord som jämlikhet och pluralism, utan att diskriminera. I dess implementering bör diskriminerade gruppers behov tas i beaktning, till genom ett stad- och landsbyggdsfokus, ett mångfalds- och ett genusfokus.”
(Nytt avtal, sida 6).

Utbytt är därmed det intersektionella perspektivet, där man tar olika maktaxlar i beaktning. Istället fokuserar man på “familjen som kärnfundament i samhället”, och genusperspektivet nämns knappt. Även om detta är en text, och förändringarna på så vis kan tyckas små, kommer dess inverkan på fredsprocessen vara desto större. När man har offrat genusperspektivet så offrar man även det aktiva deltagandet av hela samhället i fredsprocessen. Vi tror förstås att det är bättre att ha ett avtal med fel och brister än inget avtal alls, men vi vägrar offra feminism och genusperspektiv på fredsavtalens altare - vi är snarare idag än mer övertygade om att det behövs ett feministiskt perspektiv i hur vi tänker, kritiserar och agerar för att lyckas implementera en långsiktig och stabil fred i Colombia.

Det som därför står klart nu är att det är dags att involvera genusperspektivet ännu mer i vardagens fredsprocesser. För PeaceWorks har månaderna mellan oktober och december varit svåra men vägledande, i det avseendet att vi sett hur kvinnors rättigheter offras i de politiska spelen. Vid sidan av avtalen, har vi sett höga nivåer av feminicidios (ett ord på spanska för att beskriva kvinnomord, i vilka kvinnor mördas just för att de är kvinnor) i Colombia såväl som i Latinamerika i stort. Vi ser dagligen hur kvinnor misshandlas och trakasseras - fenomen som inte verkar vara på nedgång, snarare tvärtom. Det är en alarmerande situation.

Av dessa anledningar har vi valt att fokusera ytterligare på feminism och könsroller under 2017 - för att det är vad denna situation kräver. Hur vill du arbeta med feminism och fred under 2017? Skriv till oss!

Matilda Renkvist Quisbert
PeaceWorks Colombia

Läs spansk artikel om det ursprungliga avtalet och de skillnader som gjorts.