Målet har kallats det revolutionära målet inom Agenda 2030, världens globala mål för hållbar utveckling som antogs av FN:s länder i september. Det är kanske därför som det är så tyst om det.

Få politiker verkar nämligen prata ojämlikhet idag. Det är snubblande nära tugget om klassklyftor…och så stämplas en direkt som marxist…och då är det politiskt kört… Nej, det är inte mina egna ord. Inte helt iallafall. Enligt en av världens mest kända ekonomer, Martin Ravallion, är det ungefär så som USA:s president Barack Obama uttryckte sig i Vita Huset där han kallat samman ett gäng ledande ekonomer. Barack Obama konstaterade:
”Hur kan jag lyckas med en diskussion om ojämlikhet utan att anklagas för att driva en klasskamp?”

Just det är frågan. För alltför få vågar ta striden för det självklara, utom möjligtvis längst ute på den politiska vänsterflanken.
Ojämlikhet uppfattas som politiskt laddat, när det faktiskt är något som vi gemensamt kommit överens om i våra nya globala agenda, Agenda 2030.

Anledningen, säger Martin Ravallion under förra veckans gästföreläsning på SITE/Handelshögskolan i Stockholm, är att det saknas en social konsensus om ojämlikheten - till skillnad från fattigdomsbegreppet där alla (nåja, de flesta i alla fall) är överens om att fattigdomen ska bekämpas. Det är just ojämlikhetens stora kostnader och dess skadliga effekter som vi måste diskutera.

Ekonomisk tillväxt är inte tillräckligt för att minska ojämlikheten. Inkomstskillnader måste åtgärdas. Enligt Martin Ravallion medför en ökad inkomst med 1 procent i världens mest ojämlika länder en fattigdomsminskning med 0,6 procent. Och ytterst handlar det om att istället för att satsa på riktade insatser, är rådet att satsa på skyddsnät och främjande (”protection & promotion”) mot fattigdom och ojämlikhet.

Detta är ett viktigt budskap från en ledande fattigdomsekonom som varken kan kallas särskilt radikal eller vänstervriden och som i många år arbetat för stora finansinstitutioner som Världsbanken och varit rådgivare till regeringar världen över.

Martin Ravallion lyfter fram fackföreningsrörelsen som viktig i diskussionen om ojämlikhet, något som bekräftas genom LO:s kongress som i juni har tema ”Investera för jämlikhet”. Inom facket vet vi också sedan länge att kollektivavtal och social dialog är fungerande verktyg för en rättvis fördelning av resurser och levnadslöner.

I en värld där inkomstklyftorna ökar i de flesta länder måste vi våga prata om ojämlikheten och dess konsekvenser. Ojämlikhet skapar social oro och utanförskap och är därmed en grogrund för extremism och terrorism. Ojämlikhet får samhällen att vittra sönder och medför en ond cirkel av fattigdom och hopplöshet.

En god början är att världens länder redan är överens om att behovet av jämlikhet inte är en partifråga, utan en del av den globala agendan för en bättre värld. Nu är det dags att börja omfördela!

Kristina Henschen, chef Union to Union