Aminatou Haidar är på besök i Sverige och deltar torsdag 15/10 på Socialdemokraternas seminarium ”Vägen framåt för Västsahara”. Västsahara är ockuperat av Marocko sedan 1976, då kolonialmakten Spanien lämnade.
Västsahara – eller Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR) – erkänns av länder i Afrika och Latinamerika, och såväl den socialdemokratiska partikongressen som en rikdagsmajoritet har beslutat att Sverige ska göra detsamma. Utrikesminister Margot Wallström (S) har dock nyligen sagt att frågan inte är på bordet eftersom den just nu genomlyses, och Marocko ligger på för att förhindra ett erkännande.
Aminatou Haidar håller dock fast vid hoppet att regeringen ska göra vad Socialdemokraterna lovade i valrörelsen.
– Jag hoppas att jag inte ska bli besviken. Ett svenskt erkännande av Västsahara skulle ge hopp till en ny generation att fortsätta det fredliga arbetet för att befria vårt land. Det skulle vara otroligt viktigt om Sverige tog ledningen i EU.
Hon hoppas att hennes besök ska medverka till att svenskarna får upp ögonen för det lidande som det västsahariska folket utsätts för. Kidnappningar, bombande, gripande på falska grunder, splittrade familjer och tortyr.
– Även av kvinnor och barn.
Ett svenskt erkännande av Västsahara skulle enligt henne även sätta ljuset på att landet i dag plundras på sina naturresurser, utan att befolkningen får någon del av dem. Det handlar inte minst om EUs fiskeavtal med Marocko som tillåter fiske utanför Västsaharas kust.
– Jag vill tacka Sverige för att man alltid röstat nej till fiskeavtalet i EU.
Sverige kandiderar till en post i FNs säkerhetsråd, och om så sker finns det mer som kan göras för att stödja Västsaharas sak.
– Sverige kan spela en stor roll i FN för att det ska komma igång fredsförhandlingar mellan ockupationsmakten Marocko och Polisario, en legitim representant för det västsahariska folket. Man skulle också kunna utvidga FN-uppdraget Minurso till att även övervaka brott mot de mänskliga rättigheterna.
En sak vill Aminatou Haidar lyfta fram vid sidan om kampen för ett fritt och självständigt Västsahara: jämställdhet. Västsahariska kvinnor har en förhållandevis stark ställning och har spelat en framträdande roll under hela frihetskampen.
– Men jag är alltid orolig för att vi ska glömma bort att kämpa för våra rättigheter som kvinnor också.
Den arabiska våren startade faktiskt i Västsahara. 2010 gick 30 000 människor ut i en fredlig demonstration, de satte upp tält några kilometer från den ockuperade huvudstaden El-Aaiún. De ville sprida tre budskap till omvärlden: Det finns en västsaharisk befolkning. Folket i Västsahara känner till sina rättigheter enligt internationell rätt och står upp för dem. Naturresurser i Västsahara utnyttjas utan att befolkningen får del av dem.
– Demonstrationen möttes tyvärr av tystnad från omvärlden, säger Aminatou Haidar.
Över tvåhundra personer fängslades, av dem sitter 24 ännu i fängelse, dömda till långa straff.
– Det vi kan se av den arabiska våren är att ingenting har förändrats.
Aminatou Haidar oroar sig för den yngre generationen och för hur kampen ska kunna gå vidare. Hon är ordförande för människorättsorganisationen Codesa, men de har brist på pengar och att organisationen inte erkänns av ockupationsmakten gör arbetet svårare.
– Vårt mål är att skapa ett modernt civilsamhälle för framtiden, för ett självständigt Västsahara. Men vi har inte resurser att jobba på det sätt vi vill.
Precis som många andra i Västsahara har Aminatou Haidar genomlidit bland annat kidnappning, misshandel, fängslande, tortyr och exil. Än i dag känner hon sig övervakad i sitt hem, och säger att regimen sprider falska uppgifter om henne.
– Men det struntar jag i, jag är övertygad om att jag kämpar för en rättvis sak. För att mitt folk ska få leva i ett fritt och självständigt land.
