Fram tills 2008 tog banken lån av bland annat företag och utländska banker som nu måste betalas tillbaka. I juni 2014 presenterade Zimbabwes regering ett lagförslag om skuldövertagning (Debt Assumption Bill) av riksbankens skuld. Genom lagförslaget vill regeringen att staten ska ta över skulden som därmed kommer att landa på skattebetalarna.
Lagförslaget är något som väckt frustration från civilsamhället då landets befolkning redan är socialt och ekonomiskt utsatta. De senaste månaderna har en parlamentarisk kommitté för budget och finans rest landet runt för en offentlig utfrågning där skattebetalarna själva ska få chansen att säga sitt. När turen kom till invånarna i staden Mutare var kritiken hård. ”Vi vet att vissa personer dragit direkta fördelar av bankens aktiviteter. Det är meningen att dessa individer ska betala tillbaka och inte vi”, sa en av invånarna i Mutare.
Nomalanga Ncube från Afrikagruppernas partnerorganisation ZIMCODD menar att lagförslaget endast ser till företag och utländska lånegivare och lokalbefolkningen nämns ingenstans i förslaget. Utländska lånegivare som exempelvis Bank of Malawi prioriteras istället för Zimbabwes fattiga befolkning.
”Vi som skattebetalare har en röst och förslaget bör först och främst se till lokalbefolkningens försörjningsmöjligheter. Detta är en skuld som banken ådragit sig under kulmen av landets ekonomiska kris, en tid då befolkningen blev lidande”. Vi inte vet hur pengarna har använts. Om dessa investerats sociala och ekonomiska åtgärder för att hjälpa befolkningen vore det en annan sak, men ingen vet vad dessa pengar tagit vägen.”
När den ekonomiska krisen slog till som hårdast tömdes flera NGO:s, privata företags och enskilda individers konton på miljontals dollar. Detta påstås ha gjorts för att hålla hyperinflationen i schack.
ZIMCODD vill se en offentlig granskning av skulden innan man beslutar om skuldövertagning. Huruvida lagförslaget kommer implementeras avgörs först när kommittén är färdiga med den offentliga utfrågningen och skattebetalarna har fått säga sitt.
Karin Nordlöf, Bulawayo.
