Att avgöra om våld mot civila är ett folkmord är både komplext och svårt att definiera. Dessutom är termen juridiskt sett yngre än många tror. Globalportalen har intervjuat professor Lisa Hultman om hennes forskning kring våld mot civila, om begreppet folkmord och när vi kan bedöma att ett folkmord pågår.
Att forska om våld mot civila
Lisa Hultman, professor vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, har forskat länge om våld mot civila. Hennes forskning undersöker vad som driver våldet och hur internationella institutioner försöker förhindra det, samt vilka effekter olika interventioner kan ha.
Lisa förklarar att hon ofta granskar normer och konventioner som skyddar civila, när de följs och vad som händer när de inte gör det. "Det är viktigt att förstå vad som får aktörer att använda våld mot civila och hur vi kan påverka deras incitament att sluta."
Det var inte självklart för Lisa att våld mot civila skulle bli hennes huvudområde. "Jag har alltid varit intresserad av internationella frågor, ända sedan jag var barn. Jag hade olika idéer om vad jag ville göra, men när jag doktorerade skrev jag en avhandling om våld mot civila. Jag ville sedan bidra med ett mer positivt perspektiv och fokusera på hur vi kan förhindra våldet. Det finns internationella verktyg vi kan använda, och jag vill ge konkreta svar på vad vi kan göra för att förändra situationen.”
I sin forskning använder Lisa sällan begreppet folkmord. Hon talar i stället om olika grader av våld mot civila eller grupper av civila. "Termen folkmord är juridiskt komplex och svår att mäta inom forskningen. Vi behöver mer mätbara definitioner för att kunna klassificera och studera våld. Det är sällan svartvitt om något är ett folkmord eller inte. I verkligheten handlar det ofta om en process där våldet eskalerar mot civila grupper."
Lisa Hultman, professor vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Foto: Mikael Wallerstedt
Begreppet folkmord
FN:s folkmordskonvention, som antogs 1948, definierar folkmord som "…överlagt fysiskt eller psykiskt våld och massmord på nationella, etniska, rasmässiga eller religiösa grupper." Begreppet definierades av den polska juristen Raphaël Lemkin, som bevittnade Förintelsen under andra världskriget. Han arbetade för att skapa ett juridiskt ramverk som skulle erkänna våld mot en specifik grupp som ett internationellt brott. Att ha intentionen att försöka utrota en hel grupp behövde ses som en särskild aspekt i brottet.
Är denna definition fortfarande användbar inom forskningen?
"Det svåra med definitionen är att den bygger på intentionen", säger Lisa. "Det handlar om vad en stat har för avsikter med sitt våld mot civila. Är målet att förgöra en grupp helt eller delvis? Eftersom det är svårt att bevisa intentioner, försöker forskare ofta omformulera definitionen för att göra den mer mätbar, exempelvis genom att fokusera på våld riktat mot en specifik grupp, som etnicitet."
Hon förklarar att begreppet främst är en juridisk definition som används för att döma stater. "Men i forskningen använder vi ofta flera olika definitioner, beroende på perspektiv och sammanhang. Det finns ingen universell definition som alla forskare är överens om, vilket bidrar till en bredare förståelse."
Bakomliggande faktorer till folkmord
För att förstå hur våld mot civila eskalerar till ett folkmord måste man även undersöka de bakomliggande faktorerna. "Forskningen visar att politiska system där grupper ställs emot varandra, där man ser en grupp som överlägsen till en annan, skapar grunden för dödliga konflikter. Det handlar om system där två grupper upplevs inte kunna samexistera inom samma territorium eller dela politisk makt och resurser", förklarar Lisa.
Det finns två huvudkategorier av orsaker till folkmord, som ofta går hand i hand: ideologiska och strategiska förklaringar.
"Ideologiska förklaringar kommer från ideologier som bygger på grupptillhörighet, där den egna gruppen anses vara överlägsen och hotad av andra. Oavsett om den andra gruppen är militärt mobiliserad eller inte, ses den som ett hot mot den andra gruppens överlevnad."
Strategiska förklaringar handlar mer om hur grupper organiseras utifrån grupptillhörighet. Både minoriteter och majoriteter kan känna sig hotade av andra grupper. "Det kan till exempel vara en elit som baserar sin makt på grupptillhörighet och ser andra mobiliserade grupper som ett hot. Våld används då för att minska hotet, oavsett om det är ett omedelbart hot eller ett potentiellt framtida hot.”
Hur kan folkmord förhindras?
Enligt FN:s folkmordskonvention har alla stater en skyldighet att förhindra folkmord. Principen om att skydda civila inom sitt eget territorium finns också i andra internationella konventioner. Om en stat inte vill, kan eller har kapacitet att skydda sina civila, har andra stater skyldighet att ingripa.
Lisa betonar att förhindra folkmord är ett gemensamt ansvar. "För att förhindra folkmord måste vi agera på tidiga varningstecken innan våldet eskalerar och polariserar situationen. Samtidigt är det en komplex fråga, eftersom stater måste respektera andra principer, som suveränitet. Men det finns många sätt att påverka stater utan att undergräva internationella normer, till exempel genom diplomatiska påtryckningar."
"De vågar inte tala om folkmord förrän det finns en dom i en internationell domstol."
Politisk rädsla för begreppet
"När våldet eskalerar och civilsamhället trycker på för att utreda om det är ett folkmord, ser vi ofta en ovilja från makthavare att göra den bedömningen."
Från Lisas erfarenhet är politiker väldigt försiktiga och håller sig strikt till den juridiska definitionen. "De vågar inte tala om folkmord förrän det finns en dom i en internationell domstol."
Juridiska processer tar dock tid. Att samla bevis för att fälla enligt folkmordskonventionen är en krävande process.
Medborgarens påverkan att förhindra ett folkmord
Som medborgare kan man alltid påverka. Att organisera sig och trycka på ledare att erkänna ett folkmord, eller åtminstone inte ignorera det, är en bra start. ”Att försöka påverka politiska ledare är alltid en bra första utgångspunkt. Åtminstone inom en demokrati är de folkvalda beroende av vårt stöd. Om man kan mobilisera brett och lyfta upp frågan på agendan gör vi som medborgare det kostsamt för politiker att ignorera frågan, vi tvingar makthavare att förhålla sig till det.”
Lisa poängterat också att med utvecklingen av sociala medier kan man också mobilisera sig på ett annat sätt. ”Det är mycket mobilisering och informationsspridning som pågår på andra kanaler än tidigare, vilket också går att använda”.
Kan det vara så att det våld mot civila i Gaza världen just nu bevittnar kan klassas som ett folkmord?
”Ja. Det säger jag inte med säkerhet att det är, men det kan vara så. Det utreds som folkmord och enligt mig pekar mycket på att den kan fällas i juridisk prövning. Dels för att omfattningen av våldet som rikas mot en grupp i ett visst territorium, dels utifrån uttalande som gjorts, från israeliska politiska och militära företrädare. Det används retorik som pekar ut människor i Gaza, palestinier, som ett hot, inte bara Hamas. Det finns alltså exempel på stark folkmordsretorik.”
Lisa poängterar dock att vidare granskning, speciellt juridisk, behöver göras. ”Ser vi till andra fall, är det ofta att krig och folkmord sammanfaller. I detta fall finns det ett tydligt militärt mål att förgöra Hamas, tydligt uttryckt. Juridiskt måste då domstolen förhålla sig till om detta är den enda intentionen. Från vad jag förstår är juristerna överens om att det pågår brott mot mänskligheten och Genèvekonventionen på vissa sätt – och då måste man börja fråga om det är ”bara” det eller om det också finns intentioner att förgöra palestinier som grupp. Jag kan inte säga med säkerhet att det kommer bli dömt som sådant, men mycket pekar mot det, och det finns skäl att fortsätta problematisera det som ett folkmord.”
”Men jag vill tillbaka till det civila perspektivet”, säger Lisa, ”För de civila som utsätts för våldet spelar det ingen roll vad den politiska definitionen är, när deras familj blir mördade. Definitionen om vad som är och inte är folkmord är inte beroende av mängden civilt lidande.”
Civil status under militär konflikt
Att civilt lidande i beväpnad konflikt uppstår är nästan omöjligt att undvika. Det civila lidandet glöms också ofta bort: ”Det är viktigt att behålla civilbefolkningen i fokus. Det är känsligt att prata om dessa frågor och i just detta fall är Israel den starkare parten och har tilltagit massivt våld mot människorna i Gaza. Ingen ifrågasätter att det varit massiv förstörelse av infrastruktur och dödande av civila”, säger Lisa.
Hon poängterar att det är viktigt att internationella aktörer arbetar för att rädda civila liv. ”Vi måste kunna stå upp för civilbefolkningen. Även om Hamas har begått internationella brott, och man kan rättfärdiga den militära operationen mot Hamas, kan vi inte hålla befolkningen i Gaza kollektivt ansvariga för det. Oavsett att de stödjer Hamas eller inte.” Sen är det även viktigt att fråga sig hur civila i Israel påverkas. Lisa tror snarare att det kommer öka risken för angrepp mot civila. ”Konflikten mellan Hamas och Israel ökar snarare risken för terrorangrepp mot Israel, och då är det civilbefolkningen som får ta smällen.”
Lisa betonar att civila inte kan hållas ansvariga för militär konflikt. Dock kan olika former av så kallat aktivt stöd enligt Genèvekonventionen göra att en civil person får en annan status. ”Under Genèvekonventionen finns olika regleringar i hur man klassas som civil eller kombattant, och det är vid aktivt stöd som man kan räknas som legitimt mål. Men vad civilbefolkningen tycker om det som sker ska inte spela roll. Så länge man håller sig obeväpnad och inte aktivt ger stöd till en väpnad grupp, är man civil och ska skyddas.”
