Sommaren 2018 spreds ett klipp på 21-åriga Elin Ersson som hindrar ett flygplan från att lyfta för att stoppa utvisningen av en man till Afghanistan. Händelsen plockades snart upp av internationell media och Elins aktion blev en världsnyhet. 

Men vad var det Elin gjorde egentligen? Hennes agerande kan beskrivas som civil olydnad. Principen bakom civil olydnad är att människor kan förändra orättvisa regler genom att helt enkelt inte lyda dem, vilket är vad Elin gjorde på flygplanet. De som protesterar med hjälp av civil olydnad är beredda att göra det obekvämt för sig själva och andra – och ta konsekvenserna av sitt regelbrott – för att få makthavarna att ändra sig.

I klippet på Elin ser man hur en annan passagerare påpekar att utvisningen av den afghanske mannen bygger på ”hennes lands regler”. Hon svarar: ”Jag försöker ändra mitt lands regler. Jag tycker inte om dem. Det är inte rätt att skicka människor till helvetet.” Elin fortsätter sedan att stå upp tills mannen får gå av planet.

”Jag försöker ändra mitt lands regler. Jag tycker inte om dem.”

Vad är civil olydnad – och vad är det inte?

Det finns några saker att tänka på. För det första ska det finnas starka moraliska skäl att bryta mot lagen och det går inte heller att bete sig hur som helst. Dessa principer tillämpades av de historiska aktivisterna Mahatma Gandhi och Martin Luther-King, och idag utgår bland annat Greenpeace från dem i sina aktioner:

• Icke-våld: du får aldrig bete dig våldsamt, hota med våld eller låta någon komma till skada.
• Ingen skadegörelse: du får inte förstöra någon privat eller allmän egendom.
• Öppenhet: du ska inte maskera dig, och syftet med det du gör ska vara tydligt.
• Ansvarstagande: du ska stå upp för vad du gör och vara beredd att ta eventuella straff när du bryter mot en lag eller ett beslut.

Tre gånger civil olydnad har gjort skillnad

• Rosa Parks vägrar ge sin sittplats åt en vit man

Rosa Parks var en afroamerikansk medborgarrättskämpe som tidigt engagerade sig för likabehandling. Hon bodde i Alabama i södra USA och en dag i december 1955 satt hon på bussen på väg hem från jobbet. När en vit man klev på krävde busschauffören att hon skulle lämna sin sittplats till honom.

Det stod nämligen skrivet i lagen att svarta människor var skyldiga att lämna sina sittplatser för vita. På den här tiden var rassegregering – att svarta och vita hölls åtskilda – vanligt i USA:s sydliga delstater. Men Rosa ville inte längre följa regler som byggde på rasdiskriminering. Hennes svar den här dagen var tydligt: ”Jag reser mig inte. Tänker ni arrestera mig för att jag sitter på en buss? Då får ni göra det.”

Protesten blev ett startskott och en symbol för den amerikanska medborgarrättsrörelsens kamp för att avskaffa de lagar som sa att svarta och vita människor skulle ha olika rättigheter. Genom stora, icke-våldsamma kampanjer lyckades rörelsen under 1950- och 60-talen göra uppror mot den rassegregerande och diskriminerade ordningen, och slutligen ändra lagarna.

”Jag reser mig inte. Tänker ni arrestera mig för att jag sitter på en buss? Då får ni göra det.”

• Gandhi bryter förbjudet salt för Indiens självständighet

Mahatma Gandhi kämpade under 1900-talets första hälft för att Indien skulle bli fritt från det brittiska kolonialstyret. En av hans mest framgångsrika kampanjer handlade om salt.

För att gynna den egna industrin införde britterna ett monopol på försäljning och framställning av salt i Indien, och en skatt på salt. Invånarna i Indien förbjöds från att själva utvinna salt. De människor som levde i fattigdom drabbades extra hårt, och Gandhi beskrev monopolet som ”brutalt” och saltskatten som ”den mest orättvisa av alla”.

För att protestera mot britternas saltmonopol, som sågs som en symbol för hela kolonialstyret, påbörjade Gandhi en 40 mil lång marsch mot byn Dandi där stränderna var naturligt salta. Fler och fler anslöt sig under marschens gång och när Gandhi kom fram hade han flera tusen människor med sig. Han gick ut på stranden, bröt loss en näve salt och trotsade därmed saltlagen.

Gandhis aktion spred sig snabbt, och fler började skrapa förbjudet salt längs Indiens kuster. Många, bland annat Gandhi själv, hamnade i fängelse för att ha brutit mot lagen. Men uppmärksamheten som kampanjen hade fått i Indien såväl som internationellt skakade kolonialstyret och spred en känsla av makt hos befolkningen. 1947 blev Indien självständigt.

• Vandana Shiva uppmanar till fröfrihet genom olydnad

Vandana Shiva är en indisk forskare och jordbruksaktivist. Hon förespråkar matsuveränitet, biologisk mångfald och erkännandet av urfolks kunskap. Hon har flera gånger uppmanat människor att sluta följa de lagar som hon menar fråntar enskilda jordbrukare rätten att spara, odla och byta fröer, och gör att världens system för matproduktion tas över av stora, transnationella företag.

Vandana menar att det är bäst att bryta mot lagar som inte är rättvisa och som utgör hot för livet på jorden. När regelverket skrivs om och gör tidigare självförsörjande jordbrukare beroende av storföretag, samtidigt som den biologiska mångfalden hotas, behövs andra alternativ. Shiva uppmanar till vad hon kallar "fröolydnad" – civil olydnad i kampen för fröfrihet.

Shiva har under flera årtionden lett kampanjer och protester, hindrat att storföretag tagit patent på lokala naturresurser, grundat sitt eget forskningsinstitut och skrivit över 20 böcker, bland annat om civil olydnad som en metod. 1993 fick hon Right Livelihood Award.

"När vi har identifierat de lagar som skapar fröslaveri - låt oss bestämma oss för att inte lyda dem.”