Det är spännande att lämna Jerevan och åka ut på den Armeniska landsbygden. Vägarna, som både kan vara spikraka motorvägar och små kroka grusvägar, leder genom ett vackert landskap med höga berg, öken och gröna skogar. Utmed vägarna säljer bönder vin och grönsaker och på vägarna får man akta sig för att inte krocka med stora flockar med får och kor.
Jag landade i Armenien i början av september, nu har det gått över två månader och därmed har snart halva praktiktiden gått. Att försöka summera dessa månader och alla de upplevelser och intryck som jag fått under dem, är omöjligt, i alla fall i denna blogg. Därför tänker jag istället fokusera på att beskriva några upplevelser jag fått av att resa runt i Armenien och besöka projekten som det Armeniska FN-förbundet bedriver, eftersom de främst fokuserar på att nå ut till ungdomar som bor i regioner och städer utanför Jerevan.
Bristen på utbildningsmöjligheter och arbete försämrar motivationen för ungdomar att stanna kvar och långsiktigt engagera sig i den samhällspolitiska utvecklingen av sin region.
En tydlig trend i dagens Armenien är den pågående urbaniseringen, ungdomar och unga vuxna lämnar sina hem i mindre städer och på landsbygden för att flytta in till Jerevan eller andra utländska storstäder, där tillgången till arbete och utbildning anses högre. Det finns väldigt mycket att säga om denna trend som i många fall också leder till problem i samhällsutvecklingen mellan storstad och landsbygd. Till exempel har Gymri, Armeniens näst största stad, endast en tiondel så stor befolkning som Jerevan och de som flyttar är oftast ungdomar eller personer med högre utbildning.
Bristen på utbildningsmöjligheter och arbete försämrar motivationen för ungdomar att stanna kvar och långsiktigt engagera sig i den samhällspolitiska utvecklingen av sin region. Skillnaderna mellan Jerevan och övriga Armeniska städer är därför stora.
Delvis med anledning av denna urbaniseringstrend, arbetar det Armeniska FN-förbundet med projektet Advocating Human Rights in Armenia, som implementeras, delvis med hjälp av Svenska FN-Förbundet och Forum Syd, i sex armeniska regioner och syftar just till att främja ett långsiktigt, ungt och lokalt engagemang for en hållbar samhällspolitisk utveckling som bejakar de mänskliga rättigheterna.
En viktig del av arbetet är därför att resa runt i Armenien för att besöka samt utvärdera implementering av dessa regionala projekt. Detta innebär också att jag fått möjlighet att resa runt i Armenien och träffa dessa ungdomar och lära mig om deras respektive regioner och projekt.
I början av oktober åkte vi ut på var första resa tillsammans. Vi åkte till staden Goris i södra Armenien, nära gränserna till såväl Iran och Azerbaijan. Vägen till Goris var otroligt vacker, eftersom Armenien är ett väldigt bergigt land så är landskapet väldigt varierande, vissa områden liknar alpina bergslandskap med skogsbeklädda berg medans andra mer liknar röda ökenlandskap.
Syftet med mötet var att få gehör för ett antal problem gruppen uppmärksammat och inleda dialog och samarbete med stadens ledning for att tillsammans lösa dem.
Den första delen av resan mot Goris leder rakt rakt söder ut, utmed den turkiska gränsen och genom dalen mellan Mount Ararat (5137 meter) och Mount Aragats (4090 meter). Resan, som nog inte var längre än drygt 20 mil, tog ändå 5-6 timmar att köra, mycket på grund av vägarnas storlek och varierande kvalité.
Väl framme i Goris deltog vi i ett möte mellan den lokala projektgruppen och representanter för stadens ledning. Syftet med mötet var att få gehör för ett antal problem gruppen uppmärksammat och inleda dialog och samarbete med stadens ledning for att tillsammans lösa dem.
Utöver Goris har jag hittills varit i städerna Gymri, Amavir och Dilijan samt besök flera mindre byar, kloster och andra sevärdheter runt om i Armenien. Jag har mest rest tillsammans med mina kollegor på FN-förbundet, men också tillsammans med vänner här i Jerevan och vänner som är på besök från Sverige. Under resorna har några upplevelser varit extra starka, till exempel så är ett vanligt ”problem” att stora flockar av får och kor blockerar vägen, man vet aldrig om det bakom nästa kurva står 500 får och kollar på en. Att också få möjlighet att se mindre samhällen och byar har varit en stark upplevelse.
I Jerevan upplever man Armenien som ett ganska välmående land där folk åker omkring i dyra bilar och besöker lyxrestauranger och märkesbutiker, men Armenien framstår helt annorlunda när man reser runt på dess landsbygd. Flera av samhällena och byarna som man åker förbi står mer eller mindre öde, utmed vägarna ser man väldigt många tomma och fallfärdiga hus och fabriker som vittnar om en annan tid.
Jag skall nu precis iväg på en ny resan, denna gång skall jag åka till Tbilisi i Georgien för att besöka Martina, som också praktiserar genom Svenska FN-Förbundet. Det skall bli väldigt roligt att jämföra våra två grannländer.
Joel Ahlgren
Internationell praktikant i Armenien
