I Belarus används tvångs- och straffarbete systematiskt av regimen. Lagar och landets kontraktssystem på arbetsmarknaden gör det dessutom mycket svårt för arbetstagarna att organisera sig i fria förändra sin situation. Det visar rapporten Forced Labor and pervasive violations of workers’ rights in Belarus, som människorättsorganisationerna International Federation for Human Rights (FIDH) och Vjasna tagit fram.

- Generellt ser regimen arbete som en skyldighet och inte en rättighet, vilket är en kvarleva från sovjettiden, säger Sacha Koulaeva, chef för Östeuropa- och Centralasienenheten vid FIDH under ett seminarium arrangerat av LO-TCO Biståndsnämd tillsammans med Östgruppen.

Straffarbete är därmed en del av landets kriminalvård för medborgare som regimen klassar som ”asociala element”, ”parasiter” eller ”icke-arbetande”. Dessutom utnyttjar regimen medborgarna att arbeta gratis. Det är vanligt med så kallade Subbotniks, vilka beskrivs som ”frivilligt, organiserat, obetalt arbete för samhällets bästa”. I själva verket handlar det om tvångsarbete.

- Alla lärarstudenter måste exempelvis arbeta två år gratis efter studierna, annars får de betala tillbaka sin utbildning till staten, berättar Valiantsin Stefanovitj, vice ordförande för Viasna och rapportens redaktör. De som vägrar, eller inte kan, betala blir svartlistade på arbetsmarknaden.

Regimen är också på många sätt förtryckande mot den fria fackliga rörelsen. Flera lagar begränsar fackföreningarnas arbete, som att organisationer inte får ta emot ekonomiskt stöd från andra länder eller att det är mycket komplicerat att genomföra protester på offentlig plats. Men framförallt är landets kontraktssystem i sig ett sätt att bekämpa fri facklig verksamhet. Systemet består i att alla som arbetar för staten, det vill säga cirka 80 procent av arbetstagarna, bara har korttidskontrakt som staten med jämna mellanrum behöver förnya. Givetvis så länge man själv eller någon i ens familj inte är ett hot mot regimen.

- Staten behöver inte ange något skäl till varför de inte förnyar ett kontrakt, vilket hindrar många från att engagera sig i den fria fackföreningsrörelsen, berättar Anton Leppik, rådgivare vid världsfacket ITUC:s Pan-European Regional Council.

ITUC har tillsammans med FN-organet ILO lagt fram krav på Lukasjenkos regim. Men trots vissa förändringar i Belarus kvarstår både kontraktssystemet och den begränsade föreningsrätten. Anton Leppik tror ändå att det är just inom ILO man måste fortsätta att agera, eftersom man där ändå fått till någon form av dialog.

Ett annat sätt är att påverka de svenska företag som köper varor som produceras i Belarus.

- Idag går det inte att garantera att en vara från Belarus inte producerats av tvångsarbetare, säger Martin Uggla, ordförande för Östgruppen. Det behöver vi i Sverige göra våra företag medvetna om så att de också ställer krav.

Karin Lindström