För drygt hundra år sedan lämnade delar av hans släkt nödens Sverige för att söka en bättre framtid på andra sidan Atlanten. Som volontär hos IM i Umeå träffar Stefan Andersson människor som flytt i nutid och engagerar sig för ett mer medmänskligt samhälle.
”Gå, Lunka, Löp” stod det på affischen som 43-åriga Stefan Andersson såg en dag i Holmsund. Det var ett event som IM Umeå anordnade, där man skulle motionera och umgås tillsammans. Stefan Andersson bestämde sig för att gå dit.
– Det verkade roligt. Jag ville se vad det var och om jag kunde bidra med något, säger Stefan Andersson.
Det var hans första kontakt med IM, och han blivit kvar sedan dess. Han har både deltagit och varit volontär i flera verksamheter, bland annat språkcaféet på Holmsunds bibliotek.
Jag får ut så mycket av alla människor jag träffar, och jag får en inblick i olika sätt att tänka och att göra saker på i andra kulturer.
– Det känns viktigt att engagera sig. Jag får ut så mycket av alla människor jag träffar, och jag får en inblick i olika sätt att tänka och att göra saker på i andra kulturer. Många av dem jag möter har blivit mina vänner, säger han.
Stefan Andersson är oroad över delar av samhällets utveckling, att det fokuseras så mycket på problem i samband med migration. Han upplever att det finns en agenda från vissa håll att skapa en uppfattning om att allt bara blir sämre i Sverige, och att människor som sökt skydd skuldbeläggs och smutskastas.
– Det är viktigt att vi är varandras medmänniskor. De som en gång sökte sig till USA hade lika gärna kunnat vara jag och min familj i en annan tid eller om vi fötts på en annan plats.
– Vi måste lyfta hakan och se lösningar. Det är tragiskt att människor måste fly sina hem, men mitt i det tragiska får vi en mångfald i vårt land som gör oss rikare, bara vi är öppna i sinnet och modiga nog att omfamna den.
Stefan Andersson har tagit med sig sina barn till många aktiviteter och har särskilt en dotter som tycker att det är spännande. Hon har både lärt sig mycket, bland annat nya ord på olika språk, och även lärt ut mycket kring svenska språket och hur olika saker kan fungera i Sverige.
– För mig är det jätteviktigt att bidra till att inte skapa ett ”vi och dom”-tänkande och generaliserande hos mina barn. Jag tror att det minskas genom att de får möjlighet att träffa personer från andra kulturer som kommit till Sverige av olika anledningar. När de en dag är i min ålder, 2050 ungefär, hoppas jag att världen blivit mer medmänsklig och att vi då inte passerat ”peak civilisation”!
Vill du också engagera dig för ett inkluderande och välkomnande Sverige? Bli ambassadör för Det nya landet!
