Sent på kvällen landar jag i Diyarbakir. Det är miljonstaden i sydöstra Turkiet där intensiva strider mellan turkisk militär och kurdiska ungdomar pågår. Jag är här tillsammans med en socialdemokratisk delegation från EU.

Två kilometer från mitt hotell finns Sur-distriktet. Där har strider pågått i flera månader. Hela natten hör jag ljudet från artilleribeskjutning och skottlossning som blandas med oväsen från stridsflygplan. De är på väg till Qandil, i Kurdistan i Irak, för att bomba PKK:s baser. De 24 timmar jag vistas i Diyarbakir pågår striderna dag och natt.

Sedan september 2015 har flera städer i den kurdiska regionen i Turkiet belägrats och drabbats av hårda strider mellan den turkiska militären och YDG-H, en ungdomsorganisation som bildats av PKK-sympatisörer. Utegångsförbud har utlysts och det har drabbat civilbefolkningen hårt. Många har länge varit utan mat, vatten, el och akut sjukvård.

Palmecentrets samarbetsorganisation Human Rights Association i Diyarbakir (HRA), som kartlägger brott mot mänskliga rättigheter i de kurdiska regionerna, bekräftar att fler än 200 civila har mist sitt liv. Amnesty International anklagade nyligen Turkiet för att utsätta invånarna i de kurddominerade områdena för kollektiv bestraffning och övervåld.

FN:s människorättschef Zeid Ra’ad al-Hussein har krävt en oberoende utredning efter att en film offentliggjorts som visar hur turkiska säkerhetsstyrkor i Cizre i januari skjuter ned en konvoj med civila som bär på vita flaggor i ett begravningståg. I februari dödades uppemot 60 civila i en källarlokal i Cizre av turkisk militär. Hundratusentals människor har flytt och Amnesty International varnar för att ytterligare 200 000 människor kan komma att fly.

Enligt HRA pågår i distrikt kring Sur dagligen protester som skingras med tårgas och vattenkanoner. Många arresteras. Av 24 000 invånare i Sur finns nu endast 2 000 kvar och utegångsförbud gäller i 6 av 14 områden. Jag träffar familjer i Sur vars släktingar är kvar i områden med utegångsförbud – mödrar, barn och barnbarn som inte kan komma ut på grund av beskjutningar från turkisk militär.

En journalist som är kvar i de krigsdrabbade områdena ringer under mötet med familjerna. En kvinna behöver akut vård. Vi försöker förhandla med guvernören i Diyarbakir om att låta en ambulans hämta henne och möjliggöra för de andra civila att ta sig ut därifrån. Efter några timmars förhandlingar får en ambulans köra fram.

Den skadade kvinnan förblöder på väg till sjukhus. När vi nås av beskedet säger en man till oss med gråten i halsen: Era möten är ingenting värda så länge de inte stoppar detta dödande.

Det lär finnas 100–200 civila kvar i de krigsdrabbade distrikten i Sur. Vi lyckas få ut fem personer, som förs direkt till förhör på polisens terrorenhet. Det progressiva partiet HDP:s ordförande Selahattin Demirtas säger att om striderna fortsätter i denna takt har vi snart ett inbördeskrig.

Han kritiserar EU i hårda ordalag. EU förlorar sin legitimitet om dess värderingar förhandlas bort för att förhindra flyktingar från att ta sig till Europa, säger han. Och, tillägger han, miljontals kommer att försöka ta sig till Europa om ett inbördeskrig bryter ut. Då finns det ingen stat som kan hindra dem.

Han uppmanar omvärlden att agera nu så att staten och PKK återgår till fredsförhandlingar. Innan det är för sent. Medan vi fortfarande har möjlighet att påverka.