Den 7 juni hölls parlamentsval i Turkiet. Valdeltagandet var högt, nära 85 procent. Valet blev ett bakslag för regeringspartiet AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet). Partiet fick visserligen 40 procent, men det var en minskning med tio procentenheter jämfört med parlamentsvalet 2011.
Regeringspartiet hade hoppats få egen majoritet för att kunna driva igenom grundlagsändringar och ge president Recep Tayyip Erdogan möjlighet till ett mäktigt presidentstyre utan stöd från resten av parlamentet. Så blev det inte.
Valresultatet ses som Erdogans personliga misslyckande. Han har öppet bedrivit en valkampanj för AKP, med statens medel, och lämnat premiärministern Davutoglui skuggan.
Valresultatet är historiskt på många sätt. Den prokurdiska vänsterkoalitionen HDP (Folkens demokratiska parti) fick strax över 13 procent av rösterna och klarade därmed parlamentsspärren på 10 procent. HDP har i dag samma antal parlamentsledamöter som det nationalistiska partiet MHP, som också ökade rejält. Det turkiska parlamentet kan sägas ha fått en mer balanserad sammansättning med en högre representation av olika etniska folkgrupper.
Hur kunde det kurdiskdominerade HDP klara av en av världens högsta spärrar till parlamentet, som en gång bildades för att hindra kurdiska partier att komma in i parlamentet?
Partiet bildades i oktober 2013 och är en samling mellan olika vänsterorienterade partier, feministgrupper, hbtq-organisationer, fackförbund och etniska initiativ som representerar bland annat aleviter, armenier och romer. Den progressiva oppositionen samlades bakom HDP för att skapa en politik som förenar vänstern.
Den karismatiske partiledaren Selahattin Demirtas har också spelat en stor roll i denna seger. Det inkluderande ledarspråket och fokus på mångfald har lockat många. HDP:s seger har i allra högsta grad sin bakgrund i en koalition mellan kurdiska röster och den sekulära vänstern.
Även det största oppositionspartiet CHP (Republikanska folkpartiet) gjorde ett bra val och fick 25 procent av rösterna, i princip samma resultat som i förra valet. CHP har utvecklats till att bli ett parti med utvecklade demokratiska strukturer och ett socialistiskt program. CHP-ledaren har aktivt gett stöd till att det kurdiskt dominerade partiet HDP bör komma in i parlamentet.
Maktbalansen i landet har skakats. Oppositionen i Turkiet har förstärkts och nu finns goda chanser att förändra Turkiet i en demokratiskt och pluralistisk riktning. Turkiet har chansen att bli en politisk modell i regionen.
För första gången på länge växer nu hoppet om demokrati och fred bland folket.
Helin Sahin
