Trots massiva investeringar från utländska företag har Etiopiens textilarbetare förblivit bland de sämst betalda i hela världen. Någon minimilön finns inte och en textilarbetare tjänar i snitt runt 245 kronor i månaden, inte ens hälften av den lagstadgade minimilönen i till exempel Kambodja.
– Regeringen vill locka investerare men struntar helt i arbetarnas rättigheter eller hur folk ska kunna försörja sig. Samtidigt är arbetslösheten så hög att unga människor accepterar vilket jobb som helst, säger Angesom som är IndustriAlls projektkoordinator i Etiopien.
I tisdags kom nyheten om att svenska biståndspengar ska gå till H&M:s fabriker i Etiopien genom det statliga riskkapitalbolaget Swedfund. H&M är lättare att förhandla med än många andra utländska textilföretag, mycket tack vare kontakterna med svenska IF Metall, berättar Angesom.
Men som alla andra betalar deras leverantörer mycket låga löner. H&M:s hållbarhetsansvariga Helena Helmersson uppger i DN att lönen på H&M:s fabriker är minst 270 kronor i månaden.
– Det går inte att leva på en sådan lön i Etiopien. En rimlig levnadslön ligger på åtminståne 3000 birr (1 056 kronor) i månaden, säger Angesom.
IndustriAll bedriver med stöd av IF Metall och LO-TCO Biståndsnämnd ett utbildningsprojekt för textilarbetarfack i Etiopien. Förutom de låga lönerna och den farliga arbetsmiljön är en viktig fråga att få stopp på de sexuella trakasserierna på fabrikerna. De flesta textilarbetare är unga kvinnor och sexuella trakasserier från de manliga förmännen är vanligt förekommande. Men att verka fackligt i Etiopien är svårt, berättar Angesom.
– Fabriksägarna vill inte ha några starka fack på fabrikerna, och regeringen låter de utländska fabriksägarna bete sig som de vill.
I en riktad organiseringskampanj på ett antal fabriker runt huvudstaden Addis Abeba har facket både lyckats värva många nya medlemmar, startat lokala klubbar och fått medlemmarna att bli mer aktiva.
De tre fabriker där H&M tillverkar kläder ligger i de norra delarna av landet, och IndustriAll har hittilis inte haft resurser att genomföra några utbildnindsinsatser där. Men enligt Magnus Palmgren från IF Metall är ett nytt utbildningsprojekt på gång.
– Det viktiga är att facken blir mer medlemsstyrda och bättre på att driva medlemmarnas krav. Idag är det många som inte förstår vad facken är till för. Målet är att skapa förutsättningar för en social dialog där medlemmarna kan få inflytande på sina arbetsplatser och förbättra sina arbetsvillkor, säger Magnus Palmgren.