Från anläggningen sprids också gifter i närområdet. Närmaste granne är kåkstaden Embalenhle, som ligger i den vanligaste vindriktningen från Sasols skorstenar. De boende där blir sjuka av föroreningarna och dör i förtid.

De flesta elever på K I Twala högstadieskola tror att den containerliknande byggnaden som står i hörnet av skolgården är en mobiltelefonmast. Ett kraftigt staket och rakbladsvass taggtråd omringar den, på dörren står en varningsskylt på både engelska och det lokala språket isiZulu: ”Varning, förbjudet tillträde. Aktiv peppargas.”

Rektor och studierektor vet att det är Sasols luftmätstation, men de har ingen aning om vilka alarmerande resultat mätningarna visar.

Eleverna Khensani Shabangu, 15, och Salva Sunguza, 19, hostar ikapp.

– Jag får ögonproblem på grund av luften från Sasol och mina luftrör är som stängda. Jag hostar mycket och mina ögon blir röda, säger Khensani.

När skolklockan ringde in till exempel måndagen den 21:e oktober 2019 hade luftföroreningarna runt skolan ökat, enligt de färgkodade mätningarna från miljödepartementets mätsystem SAAQIS (The South African Air Quality Information System).

SAAQIS app registrerade orange klockan åtta på morgonen. Orange står för ”ohälsosamt”. Sedan måste vindens styrka eller riktning ändrats, för vid tiden för Khensanis och Salvas lunchrast visade appen rött: ”mycket ohälsosamt”. På eftermiddagen när det var dags för Khensani och Salva att gå hem tangerade den mörklila som står för ”farligt”.

– Jag har problem med ögon och bihålor. Ibland kliar ögonen och gör ont, säger Salva Sunguza. Luften är väldigt dålig.

Regeringen stäms för luftföroreningar

Thomas Mnguni arbetar på Naturskyddsföreningens samarbetsorganisation Groundwork.  Organisationen har precis stämt Sydafrikas regering för de föroreningar i Highveld-området (där kåkstaden Embalenhle ligger) som är orsakade av bland annat Sasols Secundaanläggning.

– Groundwork har tillsammans med Vukani Environmental Justice Movement dragit regeringen inför rätta på grund av de höga halterna av luftföroreningar som har mycket negativ påverkan på folkhälsan, berättar Thomas Mnguni och tillägger att enligt Sydafrikas konstitution har alla rätt till en miljö som inte är skadlig för deras hälsa eller välbefinnande.

Stämningen handlar inte bara om närområdet kring Sasol i Secunda utan hela Highveld-området, där det statliga elbolaget Eskom har kolkraftverk, kolgruvor och det dessutom finns en förorenande metall industri. Luften i Highveld är tät av farliga partiklar i form av svavel- och kväveoxider som är farliga för miljön och människorna i området.

– Vi har sett en ökning av folk som dör av luftkvalitetsrelaterade sjukdomar, säger Thomas Mnguni och berättar att enligt uppskattningar avlider 2 200 sydafrikaner varje år av sjukdomar relaterade till produktion och förbränning av kol.

– Det är klart att Sasol och Eskom påverkar folks hälsotillstånd negativt. Detta måste hanteras brådskande, fortsätter han.

Kräks varje vecka

Sasols anläggning i Secunda släpper ut mer växthusgaser än hela Sverige. En av anledningarna till det är den enormt smutsiga process som sker på anläggningen, där kol omvandlas till flytande bränsle.

Arbetarna är extra utsatta för de kemikalier som de hanterar och föroreningar som frigörs i omvandlingen. Thabo (Thabo är ett fingerat namn, eftersom den intervjuade vill vara anonym), en av de tusentals människor som jobbar på den stora anläggningen, berättar om sitt arbete.

Thabo sanerar en jättelik damm som är fylld med farliga kemikalier, olja, asfalt och tjära. Temperaturen när solen bränner på den svarta sörjan kan ligga på mellan 30 och 40 grader. Det stinker. Thabo och hans kollegor har utan framgång försökt prata med arbetsgivaren om arbetsmiljöproblemen.

– Vi sa att vi kommer att dö. Jag har fått bihåleproblem, och varje vecka kräks jag. Jag är rädd, väldigt rädd, säger han.

Om Thabo skulle ta av sig skyddsmasken för näsa och mun får han sparken direkt. På vissa ställen måste han till och med bära gasmask. Arbetspassen är långa: upp till 13 timmar.

– De betalar 37 rand och fyra cent per timme (25 kronor i timmen), berättar han. Enligt mig är det ingenting men det finns ingen annan utväg, för det finns inga jobb i Sydafrika. Vi arbetar som slavar.

Thabos rädsla för att bli allvarligt sjuk av sitt arbete på Sasol Secunda är inte obefogad. Många i Embalenhle berättar om människor som blivit sjuka av jobbet på anläggningen.

Och hur ska det gå för de barn och ungdomar som växer upp i kåkstaden och som redan har fått hälsoproblem av föroreningarna?

Aktivistparet Vusimusi Vilakazi och Sibongile Maziya, som bor i Embalenhle, förklarar dilemmat som uppstår på grund av Sydafrikas höga arbetslöshet: två av tre ungdomar är arbetslösa i landet.

– Du kan se alla dessa unga människor som är påverkade av Sasol, vi frågar oss, var kommer dessa människor arbeta? Sasol anställer inte den lokala befolkningen. Varför? För att de blir underkända vid hälsoundersökningen, säger Vusimusi Vilakazi.

Fick astma – blev avskedad

Solomon Moloi, 63, arbetade för Sasol i Secunda i 19 år men fick sluta då han blev sjuk.

Hans son Bonginkosi Masuku, 19, kämpar på i skolan. De bor i Embalenhle, och bägge har hälsoproblem. Fadern har astma och sonen fick tuberkulos på grund av dammet från Sasols anläggningar. Ingen av dem har råd med sjukförsäkring och Sasol ger inget bidrag till vård.

– Min egen hälsa är inte bra för jag hostar mycket, speciellt under nätterna, berättar Bonginkosi Masuku. Jag har också problem med ögonen och näsblödningar. Jag  har inga pengar till sjukförsäkring och bravård, så jag lider. Vi är olyckligt lottade människor som bor där röken från Sasol  kommer ut.

Bonginkosi Masuku berättar också om sin pappa:

– Efter att min far fått astma så kunde han  inte arbeta längre. Det var vad Sasol sa till honom, de sa att nu är du inte tillräckligt frisk för att göra jobbet. Han fick avsked tillsammans med flera andra arbetskamrater som också blivit sjuka.

Sasol lovade att skriva av de pengar som Solomon var skyldig för sitt hus när han blev avskedad, men istället lät de vräka honom.

Och Solomon Moloi är långt ifrån ensam om att ha blivit vräkt efter att ha blivit sjuk av sitt arbete.

Småbarnsmamman sköts av polisen

Efter nästan 20 år i sitt hus blev en fembarnsfamilj vräkt från huset i kåkstaden Embalenhle. Mannen i familjen hade jobbat länge på Sasols anläggning i Secunda, och huset hade han fått genom arbetsgivaren med löfte om att bo kvar i huset livet ut. Men luftkvaliteten på Sasol var så dålig att mannen med tiden blev sjuk, han fick luftrörsproblem och astma och fick till slut sparken eftersom hans hälsotillstånd ansågs påverka produktiviteten negativt. Sen fick fembarnsfamiljen veta att de – trots Sasols tidigare löfte – var tvungna att flytta.

– Först var sheriffen där och mätte ut våra tillhörigheter, berättar kvinnan i familjen som vill vara anonym. Vid tretiden kom polisen och tömde huset. Det regnade den dagen.

Under kvällen bar familjen över sina sista tillhörigheter till grannen. I mörkret kom ett av polisens kravallfordon på gatan.

– Jag stod vid grannens port och ropade till mina barn att sätta sig på marken, säger kvinnan. Plötsligt kändes det som glas krossades mot mig. Jag kunde inte förstå vad som hänt, men blod strömmade ur munnen och ner på halsen och bröstet.

Polisen hade skjutit småbarnsmamman med en gummikula på nära håll. Den krossade en tand i underkäken och slog av en annan i överkäken.

– Kulan fastnade i strupen, smärtan var olidlig.

Kvinnan visar med ett finger kulans gång. I dag bor en polis i deras gamla hus. Själva tvingades familjen flytta till en annan del av kåkstaden.

– Sasol och polisen arbetar tillsammans, de är alla korrupta, säger kvinnan.

Bland kåkstadens befolkning är man överens: polisen går Sasols ärenden.

”En svart människas liv betydde ingenting”

Den svarta befolkningen har hela tiden känt sig illa behandlade av bolaget Sasol. Förr låg kåkstaden inne i staden Secunda, men den dåvarande regimen använde sig tillsammans med Sasol av apartheidlagen och tvångsförflyttade hela den svarta befolkningen. Den nya kåkstaden – som idag heter Embalenhle – kallade de då för Langverwacht.

– ”Langverwacht”, långt borta, låt dem leva långt borta. Bara vita fick bo kvar i Secunda, berättar Patrick Duma, miljöaktivist. De använde lagen för att separera oss och göra Secunda bara vitt.

– Enligt dåtidens meteorologi så var vindarnas riktning sådan att de blåste hit till kåkstaden och inte till Secunda, fortsätter Patrick Duma som menar att tanken var att de svarta skulle drabbas av föroreningarna.

Den internationella vädersajten Weatherspark och den sydafrikanska väderbyrån SAWS:s statistik över vindarna i Secunda bekräftar att det fortfarande blåser mer föroreningar från Sasol till den svarta kåkstaden Embalenhle jämfört med sydlig vind från Sasol till de fina vita kvarteren.

– Det här var genomtänkt redan för 60 år sedan. Det är miljörasism! En svart människas liv betydde ingenting. Det var därför de svarta flyttades, så att de vita kunde expandera i sin stad medan mitt folk led och dog här i Langverwacht, säger han.

Men Sasol håller inte med. De har sagt till Patrick Duma att den dåliga luften i Embalenhle beror på att kåkstadsborna använder koleldade brännugnar.

– Under vintern eldar vi i ugnarna för att det är kallt, men under sommaren gör vi inte det. Samtidigt är föroreningarna de samma året runt, det är bara att kolla i statistiken! Oavsett om folket eldar eller inte så är det samma förorening, den kommer inte från folket här.

Patrick Duma påpekar istället att Sasol bränner kol dygnet runt i flera enheter, och lyfter särskilt fram reaktorerna som omvandlar kol till flytande bränsle och kemikalier:

– De brännarna är stora som min gård! Säger han och fortsätter:

– Folk här är väldigt sjuka. Folk blir sjuka, folk dör. Och det är inte bara luften som är förorenad.

Förorenade vattendrag

Miljöaktivisten Sibongile Maziya berättar också om hur åar och strömmar, som först passerar Sasols anläggning Secunda och sedan genom kåkstaden, är förgiftade.

– Vi tar ibland vatten där, men nyligen så dog grisar, getter och nötkreatur som druckit vattnet i strömmen, säger Sibongile Maziya.

En provtagare från Rand Water, Sydafrikas största institution inom vattenförsörjning, har stannat på bron över Winkelhaaksspruitströmmen. Han sänker ner en behållare på rep och upp kommer smutsigt vatten som hamnar i provflaskor. Vattnet som ska testas har enligt uppgift för inte så länge sedan runnit genom Sasols anläggning i Secunda. Och trots att föroreningarna i vattnet till viss del kan renas bort eller späs ut, så är testresultaten skrämmande läsning.

I testvattnet mäts bland annat halten för ammoniak. Lösningar med hög koncentration av ammoniak är starkt frätande och kan ge mycket allvarliga skador vid förtäring, hud- eller ögonkontakt. Halten  av ammoniak i vattnet blir oacceptabel när den går över 1,0 milligram per liter. I Winkelhaaksspruitströmmen nådde det vid en provtagning under tredje kvartalet förra året 12,02 mg per liter.

Investerar i brott mot mänskliga rättigheter

Patrick Duma är också mycket upprörd över företagets dubbelmoral. Sasol är ett multinationellt bolag med anläggningar över hela världen, men ingen annanstans förorenar bolaget som i Secunda.

Groundworks Thomas Mnguni har en hälsning till de svenska AP-fonderna som investerar iljonbelopp i Sasol, och därigenom Secunda, som är världens största utsläppare av växthusgaser:

– Man investerar faktiskt i fortsatta brott mot de mänskliga rättigheterna.

Text och foto: Torbjörn Selander

Läs mer om Sasol och Secunda hos Naturskyddsföreningen.