En sektor där apartheidliknande förhållanden fortfarande råder. Strejken som fördes mot arbetsgivaren som sitter på nära all makt och alla resurser. Strejken som uppmärksammats nationellt i Sydafrika och internationellt i Europa, som i Sverige och Danmark fick ökad styrfart av Uppdrag Granskning.

Det var en utmattad men lättad arbetstrupp som igår gick med på arbetsgivarens bud. Det är ett bud långt ifrån vad de ursprungligen begärde men efter att arbetsgivaren med hot stoppat den planerade stödstrejken på levererande vingårdar, som försök få fackledarna fängslade och som försökt (men misslyckats två gånger) få strejken olagligförklarad ses uppgörelsen som en seger.

Förhandlingarna ledde till 260 kronor mer i månaden för de lägst betalda och 8 procent lönehöjning för resten. Det är fortfarande långt till en lön någon kan förväntas leva på, ännu mindre ge sina barn en högre utbildning så de kan bryta sig ur cirkeln av fattigdom. Vad som firas är framförallt att hotet om repressalier och disciplinära åtgärder mot fackligt anslutna också förhandlades bort.

Lantarbetarfacket CSAAWU som representerat de omkring 250 arbetarna kallar sina medlemmar hjältar.

”Arbetare gick ut i strejk med krav på en levnadslön om 8500 rand/månaden. Vi nådde inte dit men vi vann många andra segrar. Vinindustrin kommer aldrig mer vara densamma. Regeringen har tvingats utreda slavförhållandena som existerar på gårdar och i vinindustrin. Arbetare på vinmakerier i hela landet kommer ta inspiration från vad Robertsonarbetarna åstadkommit. [...] Strejken skulle aldrig ha kunnat uthärdats så här länge utan det otroliga solidariska stödet som mobiliserades lokalt och internationellt. CSAAWU önskar tacka alla som stod i solidaritet med oss.”

Utgången på Robertsonstrejken påminner om Petrus Brinks reflektioner, lantarbetare i Citrusdal, om den provinsiella strejken 2012/13 -som ett parti schack.

”Vi måste kanske tänka på strejken som ett schackspel, där du positionerar dig själv i stället för att göra omedelbara vinster eller förluster. Frågan om mark är en tickande bomb i det här land och för storbönderna var det viktigt att förstöra och underminera strejken. De vet att marken är stulen och de beväpnade sig för att försvara ”sin” mark. Hade det blivit en nationell strejk skulle det ha varit ett direkt hot mot deras mark. Polisen ser oss som brottslingar och många av politikerna är själva stora markägare. Så det politiska svaret var att vilja skicka in armén till strejkens epicentrum – De Doorns . Lantarbetarnas upplevelse var att det inte fanns någon regering. Så från ett politiskt och materiellt perspektiv var strejken ett nederlag, men ur ett historiskt och mobiliserande perspektiv var det en seger.”

Kampen fortsätter och kampanjen Rättvis Vinhandel kommer vara del av den.