De akuta humanitära insatserna som nu pågår genomförs i Kenya och Etiopien (till följd av torka) och i Odisha och Kashmir i Indien (till följd av översvämningar). Att fyra insatser dragit igång på mindre än tre månader pekar på de stora behov som finns och hur viktigt det är att SMR som strategisk humanitär partner till Sida kan stödja lokala samarbetsorganisationer, i de här fallen partner till Erikshjälpen och IAS.

En annan observation är att samtliga insatser sker till följd av naturkatastrofer som sannolikt förstärkts på grund av klimatförändringarna. Dessa har givit längre perioder utan regn i delar av Östafrika och intensivare och längre monsunregn i delar av Sydasien. En viktig del i SMRs humanitära strategi handlar om Disaster Risk Reduction (DRR) och att bygga motståndskraft i lokalsamhällen och dessa frågor ska vara en del även av de här insatserna, där stor risk finns att liknande katastrofer kommer att ske i framtiden.

Under framtagandet av ansökan för Kashmir-insatsen var kommunikationen mellan SMR, Erikshjälpen och lokal partner EFICOR bitvis intensiv. Det är en viktig avgränsning mellan att det ska gå fort att få in ansökan till Sida HUM och att vi ska få till en tillräckligt tydlig och genomförbar insatsansökan. Efter att ansökningsprocessen är över har vi infört en rutin att vi gör en kort miniutvärdering tillsammans med sökande organisation och lokal partner över hur det gått och vad som kan förbättras i framtiden.

I det här fallet gjorde vi avstämningen över Skype där Ramesh, ansvarig på indiska EFICOR, fanns med på en överraskande god uppkoppling. En gemensam slutsats var att vi alla hade lärt oss något nytt genom de diskussioner och frågeställningar som rests under arbetet med projektansökan. Ett exempel är child protection som är särskilt viktigt att inkludera i insatser där människor tvingats fly och där riskerna för barn som separerats från sina familjer är speciellt stora och detta var något som ytterligare utvecklades genom våran gemensamma bearbetning av ansökan.

De rutiner vi nu tar fram kommer att innebära ett effektivt sätt att arbeta med de humanitära insatserna. Känslan är att vi rör oss framåt och hela tiden blir lite bättre och står lite bättre rustade för att kunna hantera humanitära insatser i framtiden, för det kommer att behövas, så som behoven i världen ser ut idag.