Under våren 2014 har Utrikesdepartementet bjudit in civila samhället att lämna in synpunkter direkt till FN om läget för mänskliga rättigheter i Sverige. 

Sex minoritets- och urfolksorganisationer har tillsammans med Svenska kyrkan sammanställt sin skrivelse som lyfter de svårigheter som många barn möter i sin vardag och skolgång.

Minoritets- och urfolksrättigheter efterlevs inte

Organisationerna menar att urfolksrätten behöver utvecklas i Sverige. Självbestämmande, inflytande, rätten till mark och vatten i enlighet med principerna i FN:s urfolksdeklaration är inte givna trots att Sverige ställt sig bakom dem. 

Trycket på samerna ökar bland annat till följd av gruvexploatering. Samiska barn och unga känner sig utsatta och ifrågasatta. Den judiska minoriteten fruktar för sin säkerhet och mer behöver göras för att motverka diskriminering av bland annat romer. 

Uppföljningen visar att genomförandet av minoritetslagen går långsamt. Bristen på sanktioner försvårar minoriteternas arbete. Inflytandet för de nationella minoriteter behöver förbättras. Skolan klarar inte av att garantera rätten till språket och därför kan inte barnen nå högre kunskapsnivåer i minoritetsspråken. 

Skyddet av jiddisch och romani chib är svagt och lever inte upp till åtagandena i minoritetskonventionerna. Mer behöver göras rörande lärarutbildning, och mer åtgärder behövs för att återuppliva, det vill säga revitalisera minoritetsspråken. 

Barnfattigdom

I skrivelsen lyfts också problemet med barnfattigdom som Svenska kyrkan möter i sin verksamhet. Barns rättigheter tillgodoses inte i alla kommuner. Därför bör Sverige ratificera tilläggsprotokoll 3 så att enskilda individer får klagorätt. 

Barns rättigheter behöver beaktas bättre när det gäller mobbning, barn i institutionsvård och asylsökande barn. Barns rätt till inflytande behöver förstärkas och barnkonsekvensanalys kan vara ett bra verktyg. Flyktingar, asylsökande och migranter: rätten till hälsovård, polisens arbete behöver förbättras.