Läs Katja Blomés reseberättelse!
”Efter 12 timmars flygresa, 8 timmars tågresa och 8 timmars bilresa på serpentinvägar i Himalayas mäktiga bergskedja är vi äntligen i Pithoragarh, Uttarakhand. Med gränser mot Tibet och Nepal är regionen av mycket strategisk betydelse och politiskt känslig för Indien, som också har militära poster som bevakar gränsen.
Jag och min kollega Niklas har tagit oss hit för att se programverksamheten och prata med våra partners, människorna som deltar. I Indien jobbar Hungerprojektet för att stärka folkvalda kvinnor i lokala byråd, panchayats. Landet har sedan 1992 en lag som säger att minst en tredjedel av alla dessa poster ska tillhöra kvinnor. Det demokratiska initiativet efterlevs tyvärr inte i praktiken. Flera av kvinnorna vi träffar berättar att de valts in utan att veta om det, eller att deras män utför det faktiska politiska uppdraget. Genom lokala samarbetspartners arbetar därför Hungerprojektet för att de folkvalda kvinnorna ska känna till sina demokratiska rättigheter och skyldigheter. Vi håller även i jämställdhetsutbildningar.
Ojämlikheten är påtaglig på alla nivåer i Indien. Skadliga traditioner och sociala strukturer förhindrar och försvårar möjligheten till positiv utveckling, inte minst på landsbygden. Mycket av vårt arbete handlar om att förändra dessa strukturer, så att de inte återskapas av nästa generation. Ett exempel är synen på unga flickor. ”När en pojke föds firar hela byn”, berättar Shanti Devi, en folkvald kvinna i byn Askot. ”När en flicka föds? Knappast”. Barnäktenskap är ett stort problem i många delar av landet. Och trots en hårdnande lagstiftning är det vanligt att flickor gifts bort så tidigt som i 13-14 årsåldern. Vidare beräknas det födas 886 flickor på 1000 pojkar i området. Abort av flickfoster är inget man pratar om, men sifforna talar sitt tydliga språk. Shanti bestämde sig för att göra något för att förändra den negativa synen på flickor. Hon tog upp frågan i byrådet, och pratade sedan med varenda man i byn. Idag firar man alla födslar – både pojkar och flickor. En kvinnas beslutsamhet mobiliserade ett helt samhälle. Det inger hopp!”
