Denna debattartikel är ursprungligen publicerad i Dagstidningen ETC Göteborg 2017-12-19.

Vi är en av Sveriges största second hand-aktörer, och den som har överlägset högst så kallad sorterings- och återanvändningsgrad av det insamlade materialet. Vi blir ofta uppvaktade av initiativtagare och olika aktörer utifrån ansatsen att om shoppingen bara är tillräckligt hållbar så är tillväxten i sig inget problem. Det håller vi absolut inte om. Tvärtom. Att vara någons greenwash är det sista vi vill vara!

Vi vill dock gärna ta chansen att bredda perspektivet lite på vad second hand är för något, vad det fyller för funktioner i samhället, och vad vi som socialistisk second hand-aktör med miljöfokus hela tiden stöter på för problem i vår värld.

Vår största och viktigaste kundgrupp är inte medelklassens loppisnördar, även om debatten ofta hamnar där. Dessa nördar finns och de är varmt välkomna hos oss precis som alla andra. Men vi har flera olika målgrupper, inte minst alla de som handlar second hand hos oss av ekonomiska skäl. Familjer som inte har så stora möjligheter att hitta bra vinterkläder till barnen någon annanstans. Eller så kallade fattigpensionärer, som Sverige bara tycks få fler och fler av. Eller alla andra som lever med alldeles för små eller inga marginaler.

Det finns också kunder som handlar hos oss av miljöskäl, utan att för den sakens skull hetsa om det. Utan människor som helt enkelt väljer begagnat istället för nytt för att det är ett val som fler behöver göra. Det behöver inte vara krångligare, och att handla second hand måste inte vara en livsstil eller ett särintresse.

De extrema överupplagorna av både kläder och en del andra produkter är ett problem som kräver systemkritik och politiska lösningar. Vi förfäras själva över hur många av den senaste bokreans populäraste titlar som vi tvingas kasta. På textilsidan ser visar den senaste tidens avslöjanden hur de stora kedjorna till och med bränner nya kläder. Men det händer bra saker också.

Vi deltar i flera forskningsprojekt som handlar om både hur sorteringen av begagnad textil ska utvecklas så att fler plagg återanvänds och slipper malas ner, samt hur det som trots allt är uttjänt ska kunna bli till nya användbara material. Problemet är att majoriteten av insamlingsorganisationerna hellre vill exportera så mycket som möjligt och tjäna snabba pengar. Vi säger att Sverige måste exportera mindre begagnade kläder, men vi behöver fler kompisar som håller med oss om det!

Kunskapen hos kommuner och avfallsorganisationer om hur stor skillnaden är i vad som händer med insamlad textil, beroende på vem de väljer att samarbeta med, är förfärande låg. De exportbaserade organisationerna tar hela tiden marknadsandelar i upphandlingar om insamling på återvinningscentraler och -stationer, utan att kommunerna förstår vad det får för konsekvenser.

Så här ser vår önskelista på julklappar ut i år:

• Politiker måste agera mot att samhällets ekonomi bygger på att folk hela tiden ska konsumera mer. Det är mycket prat men för lite storskalig verkstad inom cirkulär ekonomi.
• Folk måste handla mindre, och välja begagnat när de gör det utan att det blir ett alibi som legitimerar andra ohållbara konsumtionsbeteenden.
• Kommuner, myndigheter och avfallsbolag måste i högre utsträckning leta efter samarbetspartners inom second hand som verkligen sätter återanvändning i Sverige överst på dagordningen istället för att bara exportera så mycket som möjligt.

Vi håller med Anna Fock, det är inte rimligt någonstans att förvänta sig att den enskilde konsumenten ska lösa det här. Det är däremot rimligt att kräva det av makthavare och myndigheter.

Magnus Nilsson
Insamlings- och hållbarhetsansvarig Emmaus Björkå