För ett år sedan förberedde jag mig för att traska 21 kilometer genom Saharas öken. Jag hade bestämt mig för att låta påverkansarbetet ta ett mer fysiskt uttryck, detta genom att åka med till Sahara Marathon.
Medan andra tränade löpning, preppade jag med värmeyoga och timslånga promenader på helgerna. Ni kan ju tänka er, jag hade inte direkt följt träningsscheman och kost för långdistanslöpare.
Väl på plats i de västsahariska flyktinglägren i sydvästra Algeriet fick jag feeling och dubblade distansen. 21 km blev 42 – men jag är ju ingen löpare. Däremot har jag ett starkt pannben liksom min inspiration och aktivistkompis Ylva Zetterlund från Göteborgs Afrikagrupp. Som också skickade med mig det nedärvda tipset att tänka ”om västsahariska folket kan bo 42 år i öknen i väntan på folkomröstning och självständighet, så klarar jag att fortsätta lite till. Kanske till och med 42 km”.
Det såg redigt tungt ut. När vi närmade oss såg vi dessutom att personen bara hade skjorta, solhatt och hade börjat anta en lätt rosa nyans på armarna och i nacken.
Vi åkte tillsammans med kampsportsprofilen och programledaren Musse Hasselvall, som väl på plats blev sjuk och feberyrade hemma hos Dakhna, vår fantastiska värd under vistelsen. Pannben hade Musse likaså med febern precis ur kroppen började vi tillsammans knata ett av världens 10 tuffaste maratonlopp.
Efter mer än halva sträckan, när ett oräkneligt antal dadlar och vätskestationer låg bakom oss, och resten av den springande klungan sedan länge slutat synas i fjärran – såg vi att någon kämpade stapplande i sanddynorna framför oss. Det såg redigt tungt ut. När vi närmade oss såg vi dessutom att personen bara hade skjorta, solhatt och hade börjat anta en lätt rosa nyans på armarna och i nacken. Det visade sig vara riksdagsledamoten Mathias Tegnér som också hade fått feeling och fortsatt efter den planerade 10 kilometerna. Inte helt förberedd.
Vi bytte solkräm, vatten och energibars mot att få ställa frågor om riksdagens arbete för det västsahariska folket. ”Vill du ha lite vatten?” i kombination med ”Hur går det med Sveriges position i Säkerhetsrådet?” ”Får det lov att vara lite nötter?” och ”Hur kommer det sig att FN-styrkan MINURSO är den enda FN-insats som inte får dokumentera mänskliga rättigheter?” Mathias blev inte bara grillad av solen.
Tydligt var att vi under samtalet var överens om att trycket på Marocko att upphöra ockupationen måste öka.
Tydligt var att vi under samtalet var överens om att trycket på Marocko att upphöra ockupationen måste öka, att FN-processen måste ta fart och att en folkomröstningen genomföras. ”Sverige måste i alla sammanhang verka för att Marocko tvingas leva upp till 1990-års fredsplan” skriver Mathias Tegnér och Eva Lindh i sin debattartikel som publicerades efter de sprungit förra årets Sahara marathon.
Nu är det dags igen! Den 23 februari åker jag tillbaka till algeriska öknen. Det är 42 år sedan Marockos ockupation av Västsahara inleddes. För att rätten till självbestämmande och frihet borde vara självklar och för att vi vill leva i en tid utan kolonier ber jag er – att sätta över 42 kronor till insamlingen för påverkansarbete för Västsahara i Sverige. Stötta påverkansarbete i Sverige och lägg grunden för rättvisa och folkomröstning.
Varför gör en då detta?
- För att Västsahara är den afrikanska kontinentens sista koloni.
- För att uppmärksamma Marockos brutala ockupation av Västsahara sedan 1975 i strid med beslut från FN och Internationella domstolen i Haag.
- För att Marocko utnyttjar Västsaharas naturresurser, utan samråd med västsaharierna. – För att svenska företag som investerar i ockuperade Västsahara bryter mot folkrätten.
- För att västsaharier, som lever under Marockos ockupation, ständigt utsätts för brott mot mänskliga rättigheter.
- För att så många som 165000 flyktingar från Västsahara bor i flyktingläger i Saharaöknen i Algeriet och är helt beroende av bistånd och World Food Programme.
- För att FN sedan 1991 har uppdraget att genomföra en folkomröstning där västsaharierna ska få rösta om sin framtid, men den folkomröstningen har ännu inte ägt rum.
EU:s högsta domstol beslutade i december 2016 att Marocko måste ha samtycke från Västsahara för att få exportera produkter därifrån. Efter den domen beslutade EU att inleda förhandlingar om ett tilläggsavtal med Marocko. De förhandlingarna pågår just nu. Det är tydligt att detta avtal görs för att komma runt domen.
Sanna Ström, Organisationsutvecklare, Afrikagrupperna.
Vill du läsa mer?
”Solka inte ner dig åk inte till Marocko!”, artikel av Musse Hasselvall.
