Så har pandemin ökat ojämlikheten i världen

Samtidigt går det inte att skylla dagens globala ojämlikhet enbart på pandemin. Krig, stigande matpriser, skuldsättning, klimatkrisen och svag ekonomisk tillväxt har förvärrat många av problemen.

Här är fyra områden där pandemins avtryck fortfarande märks.

Djupare ekonomiska klyftor när fattigdomen ökar

Redan före covid-19 var resurserna i världen mycket ojämnt fördelade. Pandemin riskerar nu att förstärka de ekonomiska klyftorna ytterligare.

Världsbanken uppskattade under 2020 att mellan 88 och 115 miljoner människor kunde pressas ner i extrem fattigdom under året till följd av pandemin. Beroende på hur den ekonomiska krisen utvecklas kan antalet nya människor i extrem fattigdom stiga till så mycket som 150 miljoner under 2021.

Det är den första ökningen av den extrema fattigdomen globalt på över 20 år. Pandemin sammanfaller dessutom med konflikter och klimatförändringar, som redan före krisen gjorde det svårare att minska fattigdomen.

De ekonomiska konsekvenserna slår också olika. Världsbankens undersökningar i utvecklingsländer visar att människor med osäkra anställningar, låg utbildning och små ekonomiska marginaler oftare förlorar arbete och inkomster.

Flera bakslag för jämställdheten

Pandemin är också en jämställdhetskris.

Kvinnor utgör omkring 70 procent av världens hälso- och omsorgspersonal och befinner sig därför ofta längst fram i arbetet mot covid-19. Samtidigt utför kvinnor en stor del av det obetalda omsorgsarbetet i hemmet – ett arbete som har ökat när skolor stängt och familjemedlemmar blivit sjuka.

Kvinnor är dessutom överrepresenterade i delar av arbetsmarknaden där anställningar och sociala skyddsnät är svagare. När ekonomin stannar av riskerar de därför att drabbas särskilt hårt av arbetslöshet och inkomstbortfall.

Pandemin påverkar också kvinnors och flickors rätt till hälsa och ett liv fritt från våld:

• Om en nedstängning med omfattande störningar i vården pågår i sex månader uppskattar UNFPA att 47 miljoner kvinnor i låg- och medelinkomstländer kan förlora tillgången till moderna preventivmedel, vilket kan leda till sju miljoner oplanerade graviditeter.
• Samma scenario beräknas kunna leda till 31 miljoner ytterligare fall av könsbaserat våld.
• Förseningar i arbetet mot barnäktenskap och könsstympning riskerar dessutom att få långvariga konsekvenser. UNFPA beräknar att pandemin kan bidra till 13 miljoner ytterligare barnäktenskap och två miljoner fall av könsstympning under det kommande årtiondet som annars hade kunnat förhindras.

Var du är född avgör om du kan gå i skolan

När skolor stänger drabbas inte alla barn på samma sätt.

För ett barn med egen dator, snabbt internet och föräldrar som har möjlighet att hjälpa till kan undervisningen fortsätta hemma. För barn i familjer utan internet, dator eller ekonomiska marginaler ser situationen helt annorlunda ut.

UNDP uppskattade under 2020 att 86 procent av barnen i grundskoleålder i länder med låg mänsklig utveckling i praktiken stod utan utbildning när både skolstängningar och möjligheten att studera digitalt räknades in. I länder med mycket hög mänsklig utveckling var motsvarande andel 20 procent.

Det riskerar att förstärka redan stora skillnader i barns möjligheter.

Världsbanken varnar också för en kraftig ökning av så kallad learning poverty – andelen tioåringar som inte kan läsa och förstå en enkel text. Före pandemin gällde det uppskattningsvis 53 procent av barnen i låg- och medelinkomstländer. Som en följd av skolstängningarna beräknades andelen kunna öka till 63 procent.

Det är inte bara några förlorade månader i klassrummet. För de barn som redan hade sämst förutsättningar kan pandemin påverka utbildning, framtida inkomster och möjligheten att ta sig ur fattigdom under lång tid framöver.

En katastrofalt ojämlik global arbetsmarknad

Pandemin har också slagit hårt mot världens arbetsmarknad.

Under 2020 försvann 8,8 procent av världens arbetade timmar jämfört med slutet av 2019. Det motsvarar arbetstiden för omkring 255 miljoner heltidsjobb, enligt Internationella arbetsorganisationen ILO.

Men möjligheten att klara ett inkomstbortfall ser väldigt olika ut.

Omkring två miljarder människor i världen arbetar inom den informella ekonomin. De saknar ofta sådant som anställningstrygghet, sjukförsäkring och ekonomiska skyddsnät. ILO uppskattade våren 2020 att 1,6 miljarder informella arbetare hade påverkats kraftigt av pandemin, och att deras inkomster under krisens första månad föll med omkring 60 procent.

Även unga har drabbats särskilt hårt. ILO rapporterade i maj 2020 att mer än var sjätte ung person hade slutat arbeta sedan pandemin började, medan arbetstiden för de unga som fortfarande arbetade hade minskat med nästan en fjärdedel.

Kvinnor, migrantarbetare, personer med funktionsnedsättning och människor med osäkra anställningar är andra grupper som riskerar att hamna särskilt illa till när jobben försvinner.

Pandemin drabbar alla men inte lika

Covid-19 gör ingen skillnad på människor. Men våra samhällen gör det.

Hur hårt pandemin drabbar en person påverkas av sådant som inkomst, kön, bostadsort, arbete och tillgång till sjukvård, utbildning och sociala trygghetssystem.

När världen så småningom återhämtar sig från pandemin blir därför den stora frågan inte bara hur snabbt återhämtningen går  utan också vem som lämnas utanför.

Om de grupper som redan före krisen hade minst resurser lämnas längst bak, riskerar pandemin att fördjupa världens ojämlikhet under många år framöver.