Djupare ekonomiska klyftor när fattigdomen ökar 

Innan covid-19 var världen rikare, men också mindre jämlik, än någonsin. Enligt vissa rapporter skulle över hälften av världens befolkning kunna leva i fattigdom efter pandemin. De med färre resurser drabbas hårdast. I utvecklingsländer finns oftast inga skyddsnät och dessutom har hälften av alla människor inte tillgång till grundläggande sjukvård. Många tvingas in i fattigdom just på grund av att vården är för dyr. 

• Mellan 88 och 115 miljoner människor beräknas ha hamnat i extrem fattigdom under 2020. Det betyder att de lever på under 16 kronor om dagen.

• 49-57 miljoner av de som hamnat i extrem fattigdom bor i södra Asien, och 26-40 miljoner bor i Afrika söder om Sahara. 

Flera bakslag för jämställdheten

Kvinnor utgör majoriteten av världens vårdanställda och får dra det tyngsta lasset när barn och äldre behöver tas om hand. Men eftersom kvinnor ofta har mindre att säga till om finns det en risk att deras behov inte möts. Exempelvis uppskattar WHO att 83 procent av alla spädbarn och födande mammor som dör skulle kunna räddas med full tillgång till förlossningsvård, men den typen av vård har nedprioriterats i kampen mot covid-19. 

• Majoriteten av de som står på frontlinjen mot viruset är kvinnor. Kvinnor utgör i genomsnitt 70 procent av vårdanställda i 104 länder.

• På grund av nedstängningar förlorar miljontals kvinnor tillgång till preventivmedel. Under en nedstängning på tre månader i Kenya blev 152 000 tonårsflickor gravida – en ökning med 40 procent.

• En lockdown på sex månader beräknas leda till ytterligare 31 miljoner fall av våld mot kvinnor. 

Var du är född avgör om du kan gå i skolan 

Alla barn och unga påverkas inte på samma sätt av att skolorna stänger. Allmän skolgång ska jämna ut de ojämlikheter barn föds med, men nu spelar det mer roll än någonsin hur familjens ekonomi ser ut. Det blir svårast för de fattigaste barnen som inte har tillgång till internet och vars föräldrar har mindre möjlighet att hjälpa till, exempelvis för att de måste fortsätta jobba utanför hemmet. 

• 86 procent av alla barn i utvecklingsländer får just nu ingen utbildning alls.
• Andelen barn världen över som inte kan läsa beräknas öka med så mycket som tio procentenheter på grund av pandemin. 
• 87 procent av alla i Västeuropa och Nordamerika har tillgång till internet, men bara är 20 procent i Afrika söder om Sahara.
• Att barn tas ur skolan samtidigt som familjers ekonomi försämras kan leda till 13 miljoner ytterligare barnäktenskap och två miljoner ytterligare fall av könsstymning.

En katastrofalt ojämlik global arbetsmarknad 

Miljontals heltidstjänster har gått förlorade på grund av pandemin om man räknar i antal arbetstimmar. Nästan hälften av alla jobb på den afrikanska kontinenten kan försvinna. 

Redan existerande ojämlikheter påverkar vilka som drabbas värst av krisen. Människor med en funktionsvariation var till stor del uteslutna från arbetsmarknaden redan innan och har ofta inte tillgång till sociala trygghetssystem. Nu löper de större risk att förlora sina jobb. De över 164 miljoner internationella migrantarbetarna i världen är också ofta de första att bli uppsagda, och dessutom exkluderade från statliga välfärdssystem.

• I låg och lägre medelinkomstländer ligger ungdomsarbetslösheten på 95 procent, och en av sex ungdomar har förlorat sitt jobb sedan pandemin började. 

• De omkring 1,6 miljarder människor som arbetar inom den informella sektorn beräknas ha förlorat 60 procent av sin inkomst, och saknar ofta besparingar och sociala skyddsnät.

• Att migranter inte kan skicka hem lika mycket pengar kan göra att ytterligare 33 miljoner människor behöver gå hungriga.