I skrivande stund är jag på väg hem från Genève efter att ha deltagit på FN:s människorättsgranskning av Sverige. Den så kallade universella periodiska granskningen (UPR) är en återkommande granskning som sker ungefär vart femte år. Där granskas alla FN:s medlemsstater för att se hur de lever upp till sina människorättsåtaganden.

Det är med blandade känslor som jag lämnar Genève. Jag känner glädje över att flera av Svenska FN-förbundets rekommendationer till Sverige fick genomslag i granskningen. Men mycket återstår att göra när det kommer till ökad tolerans och respekt för allas lika värde och det gör mig en aning uppgiven.

En övervägande majoritet av kritiken till Sverige, och de rekommendationer som gavs, handlade just om krav och åtgärder för att motverka och bekämpa hatbrott och rasism

Granskningen ägde rum den 27 januari, passande nog samma dag som minnesdagen för förintelsen. ”Anti-semitism och rasism utgör hot för alla, och för ett öppet och demokratiskt samhälle”, fastställde Åsa Lindhagen, jämställdhetsminister och delegationsledare, vid sitt öppningstal i Genève. Och det var i denna anda som granskningen av Sverige kom att ske. En övervägande majoritet av kritiken till Sverige, och de rekommendationer som gavs, handlade just om krav och åtgärder för att motverka och bekämpa hatbrott och rasism.

Även intresset för systematiska människorätts-frågor i Sveriges var tydligt. Så många som 43 stater, av totalt 121 närvarande stater, rekommenderade Sverige att inrätta en nationell oberoende institution för mänskliga rättigheter (MR-institution) i linje med FN:s Parisprinciper. Flera stater betonade även behovet av att den nya myndigheten ges tillräckliga finansiella resurser och ett brett mandat för att kunna genomföra sitt arbete. Det är en rekommendation som FN-förbundet tillsammans med andra civilsamhällsorganisationer har drivit under de senaste åren. Sveriges statsminister har förklarat att en ny myndighet ska vara på plats till 2021. Vi vill hoppas att detta var den sista FN-granskningen där vi behövde lyfta kravet på en ny MR-institution.

Samers urfolksrättigheter

Andra frågor som tog en markant stor plats handlade om ökat skydd för samers urfolksrättigheter, särskilt deras rätt till utbildning, land och naturresurser och bevarandet av språk. Ratificering av FN-konventionen ILO 169 har varit en minst sagt utdragen process under flera decennier. En svensk ratificering av konventionen skulle stärka samernas rätt till självbestämmande. Flera länder, däribland våra grannländer Danmark och Norge, rekommenderade Sverige att ställa sig bakom konventionen. Med förra veckans HD-seger i Girjasmålet hoppas vi att den politiska viljan i Sverige vänder också i fråga om ILO 169.

När jag lämnade FN-palatset i Genève passerade jag en fotoutställning om förintelsen med porträtt på överlevare och deras historia. Utställningen visar att det är individer och människoliv som existerar bakom det hemska brott mot mänskligheten som tog plats för över 70 år sedan. Och det skedde i ett modernt samhälle, i Europa. Vi får aldrig ta universella värden om demokrati, medmänsklighet och allas lika värde för givet. FN:s människorättsgranskningar kastar ljus på sådana viktiga frågor.

Ellie Al-Kahwati
Rådgivare inom mänskliga rättigheter, Svenska FN-förbundet