Diskrimineringen sket både i hemmet och på jobbet. Men något håller på att förändras. Ahalya och hennes medsystrar har blivit medvetna om sina rättigheter och kräver nu en förändring.

Jag ser henne redan på håll bland kvinnorna som samlats i slumområdet Gopabandhu Sahi. Det är andra gången jag träffar Ahalya. Hon står tillsammans med medlemmarna i en av de många kvinnogrupperna som träffas regelbundet för att diskutera problem och utmaningar som drabbar kvinnor här. Men också för att stötta varandra och tillsammans lösa problem. Ahalya känner igen mig och vi möts i ett varmt leende. Sist vi sågs var för två år sedan.

Flickor tvingas sluta skolan tidigt

Den gången tog Ahalya emot mig i sitt hem och vi pratade om hennes liv. Hon berättade bland annat om sin svåra barndom och om hur hon, som så många andra flickor, tvingades sluta skolan alldeles för tidigt för att dra in pengar till familjen.

Alayha berättar att det i dag inte är lika svårt att motivera kvinnor att bli medlemmar i facket. Något håller på att förändras.

Redan som tioåring tog Ahalya jobb som hushållerska. Det var antingen det eller att sälja sin kropp. Men att arbeta som hushållerska innebar, och innebär fortfarande, stora risker att utsättas för sexuella övergrepp. Hennes pappa dog tidigt och kvar stod hennes mamma ensam och med flera barn att försörja. Ahalya berättade känslosamt om sin uppväxt. Det var en svår tid.

– Jag vet hur det är att leva så. Jag vet hur det känns och jag vill inte se någon annan ha det så som jag har haft det. Därför brinner jag för att hjälpa andra och driva en förändring.

Organisering av kvinnor för kvinnor

I dag träffar jag en självsäker och hoppfull Ahlaya. Hon är ordförande i kvinnornas fackförening

– Det har alltid varit självklart för mig att vilja hjälpa andra, jag brinner mycket för det. Kanske såg de andra kvinnorna också ledaregenskaper i mig”.

Ahalya Nayak, 39 år, arbetar som hushållerska i Cuttack, Indien. Som fackföreningsordförande arbetar hon och cirka 1500 andra kvinnor för arbetsvillkor utan trakasserier och våld. Foto: Josefin Casteryd/Ikon.

Hon berättar stolt om kvinnornas fackförening som i dag har 1500 medlemmar. Och arbetet med att värva nya medlemmar pågår hela tiden. Målet är att bli 2500 medlemmar i år.

Organiseringen av kvinnor för kvinnor är nödvändig. De måste själva gå i bräschen för att förändra de orättvisa strukturer som ligger till grund för det ojämlika samhälle de lever i. Ingen annan kommer att göra det år dem. Speciellt inte de som satt i system att utnyttja kvinnors svaga ställning.

Extrema arbetsförhållanden

Ahalya arbetar, som många andra kvinnor, hårt för att kunna försörja sin familj. Hon arbetar fortfarande som hushållerska då det är en av få möjliga inkomstkällor för kvinnor här. Det är ett krävande arbete med extrema arbetsförhållanden. Hon berättar att arbetspassen är fjorton timmar långa med få eller inga raster. Arbetsveckorna är sju dagar.

Löner, semester, medicinska förmåner och vilotid beror helt på arbetsgivarens välvilja – eller ovilja.

Många kvinnor har inte tillgång till toalett under arbetstid och tvingas därför att gå hem för att uträtta sina behov. Med avdrag på lönen, som redan från början är alldeles för låg. Inget finns reglerat i avtal. Löner, semester, medicinska förmåner och vilotid beror helt på arbetsgivarens välvilja – eller ovilja. Och många kvinnor som arbetar som hushållerskor riskerar att utsättas för sexuella övergrepp.

Kämpar tillsammans

Men det finns hopp om förändring. Tillsammans kämpar de 1500 fackmedlemmarna för att få bättre arbetsvillkor. De kräver skäliga löner, en arbetsfri dag i veckan, tillgång till toalett på arbetsplatsen och att inte utsättas för övergrepp på arbetstid.

Genom projektet som Svenska kyrkans internationella arbete stödjer arbetar kvinnor i Gopabandhu Shai genom självhjälpsgrupper och rättighetsarbete för att skapa tryggare försörjning. I höstas träffade Jonna Stockman Ahalya Nayak igen. Foto: Josefin Casteryd/Ikon.

Alayha berättar att det i dag inte är lika svårt att motivera kvinnor till att bli medlemmar i facket. Något håller på att förändras. Och det är positivt. För ju fler kvinnor som går med i facket och lär sig om sina rättigheter, desto mer kan vi som grupp påverka, säger Ahlaya.

Hon berättar också att kvinnorna nu börjar våga berätta att de arbetar med hushållsnära tjänster. Ett yrke många tidigare skämts mycket för eftersom det haft så låg status. Och när de pratar med varandra, med kvinnor som har samma yrke, märker de att de har liknande upplevelser och kan stötta varandra. De får då bättre självförtroende. Både att stå för sitt yrke, men också att säga ifrån och känna sig lite säkrare på sin arbetsplats.

– Vi arbetar med medlemmar från 47 slumområden. Vi är medvetna om hushållsarbetares rättigheter. Vi vill att arbetsgivaren ska ge oss våra rättigheter.

Kan påverka sina liv

Ahalya lyser av stolthet när hon berättar om den förmedling som facket uppmanar arbetsgivare och hushållerskor att ansluta sig till. Det ger kvinnorna en väg till en säkrare och tryggare anställning.

Svenska kyrkans internationella arbete stöder kvinnor i Indien så att de kan organisera sig i självhjälpsgrupper, fackföreningar och föreningar mot våld. Då ökar kvinnornas möjligheter att stärka varandra och förändra sin situation. Tillsammans kan de kräva sina rättigheter och påverka sina liv. Det ger mig hopp.

Jonna Stockman, Svenska kyrkans internationella arbete.