Reportage av RFSU - Riksförbundet för sexuell upplysning

"Världen måste lägga i en högre växel för sexuella rättigheter"

Måndag 11 november 2019. Olika religiösa grupper protesterar mot den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD25) 12-14 november i Nairobi, Kenya. EPA/Daniel Irungu

Denna vecka samlas ledare och aktivister från hela världen i Nairobi i Kenya för att blåsa liv i den globala kampen för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Men framstegen går för långsamt – och kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar är under attack. Ottar frågar politiska ledare och aktivister vad som måste göras.

I år är det 25 år sedan det banbrytande »Kairoprogrammet« antogs. 1994 slog 179 av världens regeringar fast att kvinnors självbestämmande över sina egna kroppar och sin reproduktion är en mänsklig rättighet, och en nyckel till hållbar utveckling. Men hur långt har världen kommit på dessa 25 år, och vilka frågor är viktigast i dag? 

Dr. Natalia Kanem, verkställande direktör UNFPA.

Natalia Kanem, chef för FN:s befolkningsfond UNFPA, är inte nöjd. På en konferens i Bryssel nyligen pekar hon på vad det konkret betyder att världen inte levererar på sina åtaganden för kvinnors sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR).

– Hur är det möjligt att vi låter 800 kvinnor dö till följd av graviditet – varje dag?

I förlängningen är det en fråga om hela samhällets utveckling. En dollar investerad i SRHR – exempelvis sexualundervisning eller tillgång till preventivmedel – ger tjugofalt tillbaka, och ofta ännu mycket mer, säger Natalia Kanem till Ottar.

– Familjeplanering innebär stora vinster för hela familjen, för hela samhället. Den tillåter kvinnan att kontrollera storleken på familjen, och att kunna investera i varje barn.

När toppolitiker, hälsoorganisationer och aktivister från hela världen nu samlas i den kenyanska huvudstaden är det just för att blåsa liv i den globala kampen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). 

Från att tidigare ha fokuserat på demografiska siffror för att kontrollera befolkningstillväxten satte man för första gången i Kairoprogrammet individen – kvinnan – och hennes rättigheter i fokus. Mål sattes upp om allas tillgång till familjeplanering, som till exempel preventivmedel och säker mödravård. Mål sattes också om minskad mödra- och barnadödligheten, jämlikhet – och stopp för könsbaserat våld.

Mödradödligheten i världen har sjunkit med 40 procent sedan 1994 – men är långt ifrån målet om en sänkning med 75 procent.

Ett kvarts sekel senare är målen långt ifrån uppnådda. Stora framsteg har gjorts men de går långsamt och är väldigt ojämna. Mödradödligheten i världen har sjunkit med 40 procent sedan 1994 – men är långt ifrån målet om en sänkning med 75 procent. Över 200 miljoner kvinnor saknar fortfarande tillgång till moderna preventivmedel. Sämst tillgång till SRHR har de som redan är allra mest utsatta; de fattigaste kvinnorna, de som lever på landsbygden och inte har någon utbildning.

Vad behövs göras? Aaron Atimpe från Ghana är sedan flera år tillbaka engagerad i att förbättra den sexuella och reproduktiva hälsan och rättigheterna i sitt hemland. Han tror att nyckeln till att nå framgång är att jobba med ungdomar.

Aaron Atimpe. Bild Aders Development foundation

– Det är de unga som behöver den här vården mest av alla, säger han.

Vi måste ligga på politikerna och se till att de håller sitt löfte från Kairo.

Aaron Atimpe, ungdomsaktivist

För fyra år sedan när han själv bara var 22 år, började han jobba med påverkansarbete i gymnasieskolor.

– Syftet var att få ungdomar, och framför allt flickor, att bli medvetna om vilka rättigheter de har. Ghana är ett religiöst land och det är svårt att prata om vissa delar av SRHR utan att uppröra folk på grund av deras kultur eller religion. Då är det viktigt att lyfta fram att det här är en mänsklig rättighet, säger Aaron Atimpe, som bland annat sitter med i ungdomsråd för både Marie Stopes International och för Ghanas hälsomyndighet.

Att få med politikerna på tåget är också att en förutsättning till förändring enligt Aaron Atimpe – inte minst för att pengar ska skjutas till. Att ändra attityder bland de unga tjänar föga till om det inte finns hälsokliniker och annan infrastruktur som möter upp efterfrågan.

– Sexuell och reproduktiv hälsovård kostar pengar. Vi måste ligga på politikerna och se till att de håller sitt löfte från Kairo att lägga minst 15 procent av den nationella budgeten på hälsa, där SRHR ingår, säger Aaron Atimpe.

Eef Wuyts, chef för IPPF:s europeiska nätverk.

Att mer pengar är en av de viktigaste pusselbitarna för att nå framgång med SRHR tror också Eef Wuyts som är chef för International Planned Parenthood Federations (IPPF) europeiska nätverk, där svenska RFSU också ingår. För henne är Nairobi-konferensen ett tillfälle att få länderna att lägga pengar på bordet.

– Som det är nu saknar vi pengar för att kunna uppnå målen [från Kairo, reds. anm]. Det är också viktigt att de länder där behoven är som störst höjer rösten för att visa att det här med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inte är något som västvärlden prackat på utvecklingsländerna – vilket är något som SRHR-motståndarna ofta försöker säga, säger Eef Wuyts.

För motståndare finns. De senaste åren har präglats av en backlash för kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter världen över. Trump-administrationens återinförande av den så kallade »gag rule« som hindrar amerikanska biståndspengar att gå till organisationer som stöder aborträtten, har slagit hårt mot SRHR-organisationer och i förlängningen mot ett oräkneligt antal kvinnor världen över. Även i Europa blåser de familjekonservativa vindarna allt friskare. Till exempel frågan om att inskränka aborträtten som har varit uppe på förslag i flera länder.

»Trots att det som åstadkoms i Kairo 1994 var monumentalt har världen sedan dess inte uppfyllt sitt löfte.«

Dr Alvaro Bermejo, generaldirektör IPPF.

Ottar pratar med Dr Alvaro Bermejo, generaldirektör för International Planned Parenthood Federation (IPPF) som är på plats under konferensen i Nairobi 12-14 november:

Dr Alvaro Bermejo, generaldirektör för IPPF

I en tid när kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är under attack, vilka faktorer är det som hindrar målen om sexuell och reproduktiv rättvisa till alla att bli verklighet?

– Ökningen av nationalistisk machopolitik, extremistiska oppositionsgruppers arbete världen över, brist på prioriteringar av och finansiering till SRHR, patriarkala system som utesluter unga människor – och framför allt kvinnor – från beslutsfattande. Och så vidare. Listan är tyvärr lång, säger Dr Alvaro Bermejo.

Varför behövs Nairobi-konferensen? 

– För att trots att det som åstadkoms i Kairo 1994 var monumentalt har världen sedan dess inte uppfyllt sitt löfte. För 25 år sedan kändes det som att framgångarna bara flöt på åt ett håll. Auktoritärismen var på tillbakagång, och kanske till och med besegrad. Så känns det inte idag. Den här konferensen är oerhört viktig för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. IPPF kommer att trycka på för att regeringarna ska tillkännage nationella åtaganden och åter ställa sig bakom ICPD (Kairoprogrammet) och se till att det blir verklighet och förändrar kvinnor och flickors liv till det bättre.

Tiden är emot oss och vi håller på och slösar bort tid på fel slags politik.

Natalia Kanem

UNFPA-chefen Natalia Kanem ser det polariserade debattklimatet som en av de största utmaningarna i kampen för SRHR.

– Tiden är emot oss och vi håller på och slösar bort tid på fel slags politik. Vi borde prata om hur vi kan stödja kvinnor, hur vi kan göra bättre. Polariseringen, oförmågan att föra en dialog är problematisk. Vi är inte överens, men vi måste mötas och diskutera, säger hon till Ottar och tillägger:

– Det är stora hinder, men det är hinder som människor kan komma över. Och trenden för SRHR går i rätt riktning. Men vi har inte råd att sakta in, vi måste lägga i en högre växel!

Text: Charlotta Asplund Catot

◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼

FAKTA Kairoprogrammet

På den internationella konferensen om befolkning och utveckling (International Conference on Population and Development, ICPD) i Kairo 1994 antog 179 regeringar det så kallade Kairoprogrammet, där det slogs fast att kvinnors självbestämmande över sina egna kroppar och sin reproduktion är en mänsklig rättighet, och en nyckel till hållbar utveckling. Några viktiga punkter:

​​▶ Alla ska ha tillgång till god sexuell- och reproduktiv hälsovård, inklusive frivillig familjeplanering, god mödravård, sexualupplysning, tillgång till preventivmedel och säker abort där det är lagligt, förebyggande vård och behandling av sexuellt överförbara sjukdomar.

​​▶ Barnadödligheten och mödradödligheten ska minskas.

​​▶ Allt könsbaserat våld och annat skadligt beteende mot kvinnor, såsom könsstympning och barnäktenskap, ska stoppas.

​​▶ Jobba för jämlikhet och stärka kvinnors roll i samhället.  

Kairoprogrammet är en viktig del i att uppnå FN:s globala mål för hållbar utveckling, särskilt under mål 3 (God hälsa och välbefinnande) och mål 5 (Jämställdhet).

FAKTA Nairobi-konferensen

Syftet med konferensen i Nairobi 12-14 november 2019 är att sätta fart på arbetet att uppnå målen i Kairoprogrammet – inte minst genom att få länder att bidra med mer pengar.

Åtagandena i Nairobi ska kretsa kring »de tre nollorna«:

​​▶ Ingen ska ofrivilligt stå utan tillgång till familjeplanering (information och vård).

​​▶ Ingen mödradödlighet som hade kunnat förhindrats ska ske.

​​▶ Inget sexuellt eller könsbaserat våld eller skadligt beteende mot kvinnor och barn ska få förekomma.

Taggar

Hälsa Jämställdhet Mänskliga rättigheter
Annons