Världshaven absorberar nästan en tredjedel av våra utsläpp av koldioxid och ekosystemen vid kusterna, som mangroveskogar och sjögräsängar, binder stora mängder kol. De är så kallade kolsänkor och är därför viktiga för att dämpa växthuseffekten.

Drygt hälften av det kol som lagras av levande organismer finns i haven och kallas blått kol. Kol som tagits upp av havslevande djur och växter kan bevaras bundet på havsbotten eller i mangroveskogen under tusentals år, vilket är längre än den tid kol lagras i exempelvis regnskogen.

När vi förstör dessa väl fungerande ekosystem i haven och vid kusterna förstör vi en värdefull möjlighet att lagra växthusgaser. Utsikterna att mildra klimatförändringen minskar.

Förlorar chansen att lagra transportsektorns utsläpp

Världshaven absorberar och binder motsvarande mängder kol som den globala transportsektorn släpper ut under ett år. Ändå har det blå kolet länge förbisetts i klimatdiskussionen.

Samtidigt som utsläppen av växthusgaser ökar så ödeläggs fler naturliga ekosystem på grund att de smutsas ner, förstörs av bebyggelse eller avverkas som timmer eller vid anläggandet av räkodlingar.

Att bevara eller restaurera de här ekosystemens förmåga att binda koldioxid är en viktig aspekt i arbetet med att förebygga ytterligare klimatförändringar.

Det är framför allt de kolbindande mangroveskogarna, salt– och sjögräsängarna som måste restaureras och bevaras för att inte växthusgaserna i atmosfären ska öka ännu mer.

Snabb ödeläggning av mangrove, salt- och sjögräsängar

Idag förstörs mellan två och sju procent av havens kolsänkor varje år. Det är en takt som har ökat sjufalt under det senaste halvseklet. Mangroveskogarna, salt- och sjögräsängarna förstörs fem till tio gånger snabbare än regnskogen.

Risken är överhängande att de marina ekosystemen kommer att vara förstörda inom ett par decennier. Mangroven och saltängar ödeläggs framför allt genom anläggning av jätteräkodlingar. Så mycket som hälften av mangroven har försvunnit sedan 1900-talet vilket till stor del beror på ohållbar avverkning.

De allvarligaste hoten mot sjögräsängar är övergödning, nedsmutsning och överfiske eller fiske med exempelvis trålning. Ett förändrat klimat med ökad temperatur, försurning, och stigande havsnivå är ytterligare hot mot dessa livsviktiga ekosystem.

Det finns många orsaker att skydda jordens kustområden. Trots att de endast utgör sju procent av havens yta så bidrar de, på grund av sin produktivitet, till exempel med hälften av världens fiskeresurser.

Både sjögräsängar och mangrove kallas därför ofta för havets ”barnkammare”. Dessa fiskeresurser används av nästan tre miljarder människor, inte minst bidrar de till huvudelen av proteinintaget för 400 miljoner människor i världens fattigaste länder.

Mangroven fungerar också som skydd mot tex stormar och flodvågor – extrema väderförhållanden som kan väntas öka om klimatförändringarna får fortgå i samma takt.

Naturskyddsföreningen bidrar till förvaltning

Väl förvaltade skapar jordens kustområden inte bara förutsättningar för tryggad tillgång till mat, livsuppehälle och ekonomisk utveckling. Som kolsänkor spelar de även en viktig roll i mildrandet av de pågående klimatförändringarna.

Naturskyddsföreningen samarbetar med miljöorganisationer i Afrika, Asien och Latinamerika vars huvudsakliga mål är att skydda och förvalta dessa kustekosystem. Våra samarbetsorganisationer jobbar med restaurering och förvaltning av kustnära och marina ekosystem och verkar för ett hållbart fiske. Och på flera håll pågår återplanteringsprojekt för att återskapa tidigare avverkad mangrove.