nyhet av

Rätten att göra sin röst hörd

”Jag vill gå i skolan!” Det var Mariana Minciunas (andra från vänster) första önskan när hon bestämde sig för att bli en self-advocate. Foto: Iuliana Samburschi

Att få tala för sig själv och bli lyssnad på borde vara en självklarhet för alla människor. Men människor med intellektuell funktionsnedsättning diskrimineras världen över. Det kan IM inte acceptera.

Därför vill vi stötta och stärka individer och grupper i våra verksamhetsländer i arbetet med att hävda sina rättigheter och förändra samhällets attityder. I Moldavien har grupper med ”self-advocates” – ungefär ”självförespråkare” – varit framgångsrikt.

I Moldavien betraktas en person som har intellektuell funktionsnedsättning ofta som någon som varken kan tänka, förstå eller bestämma själv. Resultatet blir isolering och avsaknad av valmöjligheter. De nekas rätten att ha vänner, gå i skolan, jobba och leva ett självständigt liv.

För IM är det viktigt att allas rättigheter tillgodoses. Grundläggande är att alla får möjlighet att göra sin röst hörd. Därför introducerade IM 2009 idén om self-advocacy (ung. självförespråkare) i Moldavien. Det är ett koncept som tagits fram av nätverket Inclusion International och som går ut på att personer med intellektuell funktionsnedsättning uppmuntras att föra sin egen talan och påverka så att de får sina rättigheter tillgodosedda.

Idag stödjer IMs partnerorganisationer 65 self-advocates, 26 kvinnor och 39 män, som organiserat sig i åtta grupper. Tillsammans lär de sig om sina rättigheter. Det gäller vardagliga saker, som vad de vill göra eller ha på sig, och det gäller stora saker som rätten till utbildning och arbete. Deltagarna lär sig också hur de kan göra för att få tillgång till rättigheterna och förändra människors synsätt. Och de agerar.

Mariana Minciuna, 31, Self-advocate

”Jag vill gå i skolan!” Det var Mariana Minciunas första önskan när hon bestämde sig för att bli en self-advocate. Och så blev det. Med stöd från sina vänner har hon nu gått i skolan i tre år. Och hon trivs, även om hon är mycket äldre än sina skolkamrater.

Mariana Minciuna med sina föräldrar.

Strax efter att Mariana bestämt sig för att bli en self-advocate blev hon intervjuad i lokala media. Hon talade om sina rättigheter och sina drömmar. Det hon berättade berörde många bybor och gjorde att de ändrade inställning både till henne och till andra personer med funktionsnedsättning. Även Marianas pappa, som lämnade familjen när hon var liten, blev starkt påverkad av hennes berättelse: ”I min dotter såg jag en person jag kan vara stolt över”, säger han.

Macar Cociug, 32, Self-advocate:

Macar Cociug är på besök på Arbetsförmedlingen. Med assistans från
stödpersonen Xenia Braguta lämnar han över sina papper till arbetsförmedlaren för att registrera sig. Det är ett första men mycket viktigt steg.

Macar Cociug är på besök på Arbetsförmedlingen.

Det är bara två år sedan Macar var utanför huset för första gången. Det var i samband med att ett team från IMs partnerorganisation WCPS startade self-advocacy-aktiviteter i staden där han bor. Då kunde han knappt tala, men med stöd från ett team från WCPS har han utvecklat sin förmåga att säga sin mening och han har fått sina föräldrar att acceptera att han har något att säga till om.

Några resultat som uppnåtts av de self-advocates som IM stödjer

  • 90 procent har gjort sin första resa utanför hemorten på egen hand.
  • 95 procent har hanterat pengar för första gången i sitt liv.
  • 30 procent har sökt jobb för första gången.
  • En av deltagarna bokade möte med och träffade borgmästaren i sin stad
  • för att diskutera sina rättigheter och behov som medborgare.
  • Vänner. Ett av de viktigaste resultaten enligt deltagarna själva. Eller som en av dem uttrycker det: ”Att ha vänner gör att vi känner oss som alla andra, jämlika.”

Taggar

Hälsa Mänskliga rättigheter