Hassan Mao, praktikant på Afrikagrupperna i Johannesburg, delar med sig av sin reflektioner om patriarkatet och aktivism.
Det var en kall vintermorgon, när en taxi plockade upp oss från vårt nya hem i Johannesburg och körde oss till House of Movements, hem till den berömda sydafrikanska befrielseskolan, Khanya College, en viktig partner för Afrikagrupperna. Väl där välkomnas vi av livliga och hänförda unga sydafrikanska aktivister som deltar i årets vinterskola, på det kreativa temat "Ungdomar Reser sig ”.
De unga deltagarna kommer från olika delar av det sydafrikanska samhället. Bland dem finns lantarbetare, frivilligarbetare, vårdpersonal och aktivister för sexuella och politiska rättigheter. Skolan är en årlig sammankomst för aktivister att organisera sig och dra upp strategier för hur man bäst kan samarbeta med varandra och andra folkrörelser.
Även om temat för året var ”Ungdomar Reser sig” övergavs det planerade programmet av aktivisterna. Detta efter att några av de manliga deltagarna påstods vara patriarkala. En uppriktig och livlig diskussion följde och man beslutade att vända patriarkatet på ända och göra om årets tema till ”patriarkatets roll i aktivism” och i förlängningen till det bredare sydafrikanska samhället. Aktivister dissekerade utmaningar som patriarkatet medför i samhället och hur systemet, där män och maskulinitet dominerar, undergräver hela samhället.
Som deltagare i detta unika sammanhang, förvånades jag av ärligheten i diskussionen som inte bara passionerat försvarade sina respektive positioner, men också fördomar och motsättningar. Som diskussionerna fortsatte, slogs jag av hur många av dessa fördomar jag själv bär på. Jag växte upp i ett ganska konservativt muslimskt hushåll där, trots närvaron av starka kvinnliga karaktärer, mannens roll i huset aldrig ifrågasattes.
Processen för medvetandegörande
Deltagarna, med stort stöd från duktiga diskussionsledare, guidades, till att relatera sina reflektioner med Paulo Freires Pedagogik för förtryckta. Freire, en förkämpe för de förtryckta, menade att människor gradvis förstår sin situation. Ett medvetandegörande som han kallar ”process av medvetande”. Processen beskrivs av Freire i fyra steg:
- Magiskt medvetande, ett stadium där den enskilde uppfattar sig helt maktlös.
- Naiva medvetandet, på denna nivå man gör åtskillnad mellan sig själv och omvärlden.
- Kritisk medvetandet, då den enskilde inte bara upptäcker skillnaden mellan sig själv och andra, men också på grund av åtskillnaden anser sig kunna ändra saker.
- Politisk medvetenhet, den högsta nivån av medvetande, när människor upptäcker att deras verklighetsuppfattning inte skiljer sig från andras och kämpar för gemensamma lösningar tillsammans. ”Ingen frigör någon, ingen frigör sig ensam: människan befriar sig i gemenskap.”
Även om jag alltid betraktat mig själv medveten om det outtalade och ofta bagatelliseras manlig dominans i samhället, öppnade diskussionerna mina ögon för en helt ny dimension av manlig dominans. En dominans jag undermedvetet reproducerat. Den veckolånga överläggningen fick mig att tänka på motsättningar jag bär med mig och ifrågasätta min roll som man där jag antingen bibehåller eller reproducera fördomar och min egen ”process av medvetande”.
Patriarkatet är ett fult och nedlåtande system som finns i alla samhällen oavsett ekonomisk, kulturell och social status. Det är ett självreproducerande fenomen, som de flesta av oss fortsätter att vidmakthålla utan att ens inse det. Det är en social förmån som förminskar mer än hälften av världens befolkning. Det är ett förnedrande sätt att leva som fortsätter att störa livet för miljontals människor genom våld och manlig stolthet. Det är en ful verklighet som vi måste ta itu med som individer och som samhälle, och det börjar med mig!
Hassan Mao
Praktikant på Afrikagrupperna i Johannesburg