När bykvinnorna hörde talas om demonstrationen som hölls i mars i år ville de absolut vara med, berättar Insaf Odeh, projektets engagerade och kunniga verksamhetsledare.
– Då blev jag överraskad. Att de vågade ta även det steget!
Det började med att den palestinska organisationen Yalu for Studies and Development organiserade kurser i hantverk för kvinnorna. Verksamheten tog fart när ABF Södra Småland och Palmecentret inledde ett samarbete med Yalu och bidrog med folkbildningskunnande och ekonomiskt stöd.
Tidigare levde Hanan, Rola, Wafa och de andra kvinnorna på samma sätt som generationer av kvinnor före dem - isolerade i sina hem med stora barnaskaror, helt underordnade sina män och fäder, helt utan egna inkomster, självkänsla och drömmar om att livet kunde vara annorlunda. En del av dem giftes bort redan som 14-åringar, en del är analfabeter, flera har upplevt våld i hemmet och alla är fattiga. Och liksom alla palestinier brottas de dagligen med de svårigheter som orsakas av den israeliska ockupationen.
I dag har båda byarna ett kvinnocenter där kvinnorna lär sig bland annat hantverk, data, ekonomi och hälsa. En grupp kvinnor lagar näringsriktig mat till en skola, andra tillverkar olivtvål, ost eller smycken. Här finns dagis där småbarnen får rita och leka medan mammorna studerar. Det finns två skönhetssalonger där man kan fixa håret och naglarna och samtidigt diskutera politik och framtidsplaner. Här finns kvinnor som är med på Facebook och lånar datorn för att Skypa med släktingar i och utanför Palestina. Många har numera en liten inkomst. Direkt når projektet cirka 180 kvinnor i de två byarna och indirekt 1 270 kvinnor, män och barn.
Även barnen i byarna får ta del av förändringen, berättar Sahar Tufaha, socialarbetare och engagerad i projektet. Kvinnorna uppmuntrar numera döttrarna att gå i skolan och säger nej till tidiga äktenskap.
– Vi ser verkligen förändringen, att kvinnorna vågar tala och agera utan rädsla. Det är en fantastisk utveckling.
Projektet ordnar också kurser i hur man lär sig bemästra sin aggressivitet och bli mer tolerant, fortsätter Sahar Tufaha, som alltid är sminkad och barhuvad och har korta kjolar.
En mycket utmanande syn för bykvinnorna, som bär heltäckande, långa klänningar och aldrig tidigare har talat med kvinnor som visar håret
– Först var de alldeles tysta när de träffade mig. Men de kom snart fram till att min klädsel inte var det viktiga utan hur jag var som människa. Nu har vi mycket livliga diskussioner om värderingar, livsmönster och fördomar.
Marianne Paine på ABF Södra Småland är ansvarig för samarbetet med kvinnoprojektet. Hon har besökt de två byarna flera gånger, träffat kvinnorna och följt verksamheten.
– Projektet är imponerande, säger hon med eftertryck. Yalu är en mycket bra organisation som det känns tryggt att arbeta med. Vi ville att kvinnorna skulle få möjlighet att ändra sina liv i grunden. Och det har man lyckats med.
– Kvinnorna är så otroligt kraftfulla under den diskreta ytan, man möter så mycket glädje, värme och skratt. De har hela sina liv varit osynliggjorda, och nu får de äntligen chansen att bli sig själva.
Kvinnor som har varit med i projektet ett tag engageras nu som utbildare för nya deltagare, berättar Marianne Paine. På så sätt får man igång fler kurser och stärker kvinnornas självkänsla.
– Jag var med när man bad en kvinna som var duktig på att sy att hålla i en kurs. Hon reste sig upp och sa att det här är första gången som jag får höra att jag kan något av värde – och det känns fantastiskt!
– En annan kvinna berättade att hon alltid gjorde klart sina sysslor i hemmet innan hon gick till kvinnocentret. Men den här morgonen hörde hon sig själv säga till man och barn – jag är inte färdig med allt som ska göras men jag går iväg i alla fall!
De patriarkala männen blev oroliga när kvinnorna började frigöra sig från hemmet, men insåg snart att projektet var bra för amiljelivet och hela samhället.
– Som en man uttryckte det: Förut hade jag en fru som antingen var ledsen eller sur. Nu är hon glad, aktiv och bidrar med pengar till hushållet. Det är bara fördelar.
ABF Södra Småland har ordnat föreläsningar om projektet, och det brukar komma mycket folk.
– Det finns ett stort engagemang för Palestina, både politiskt och humanitärt.
Är det viktigt att delta i internationella projekt?
– Absolut! Man behöver bara tänka tanken att det kunde vara jag, min familj eller mina vänner som levde i fattigdom och förtryck. Då skulle vi önska att någon brydde sig.
Agneta Carleson
