Med naturresurser värda 24 biljoner dollar – mer än Europas och USAs sammanlagda BNP – har Demokratiska Republiken Kongo fantastiska möjligheter. Samtidigt är landet ärrat av inbördeskrig och årtionden under diktator Mobutus styre.
Tyvärr är konflikterna inte slut, i de östra delarna angränsande mot Rwanda, Uganda och Burundi är det fortfarande oroligt och svenska UD avråder från icke-nödvändiga resor in i landet. Mineraler så som koppar, kobolt och diamanter drar till sig investeringar och trycket på arbetstagarna är stort. Därför stödjer svenska IF Metall, det globala facket IndustriALL och Union to Union det kongolesiska fackförbundet TUMEC sedan förra året och vi besökte nyligen organisationen på plats, mitt i kopparbältet.
Landets enorma storlek och eftersatta infrastruktur gör det fackliga arbetet svårt. Att ta sig från ena sidan Kongo till det andra kan ta flera dagar och kräver i vissa fall att resan går via andra länder. Att värva medlemmar och hålla ihop organisationen är tufft och kräver mycket av organisationen. I gruvorterna Fungurume och Kolwezi i den södra gränsregionen mot Zambia har dock TUMEC de senaste året lyckats öka antalet medlemmar.
Kränkningar av de fackliga rättigheterna är vanliga. Så sent som förra året hölls en strejk vid gruvan Tenke Fungurume där de fackliga avskedades och sedan ersattes av kontraktsanställda. Framförallt är korruption och svaga institutioner det som är de främsta utmaningarna för att förbättra villkoren för arbetstagare här.
- Det finns ett arbetsmarknadsdepartement dit klagomål kan lyftas, men problemet är att få gehör – klagomålen ger ingen effekt, menar Didier Okonda generalsekreterare för TUMEC.
Råvarupriserna styr och påverkar arbetstillfällena i mycket hög grad . Kopparpriset har sjunkit med över 20 procent sedan årsskiftet 2014/2015 vilket har gjort att företag lagt ner sin verksamhet – ibland helt utan social plan för de anställda. De uppsagda har heller ingen eller liten hjälp att få från sociala trygghetssystem. Lagstiftning finns men problemen ligger i huvudsak i att de inte efterlevs. De offentliganställdas löner är så låga löner att många lockas att ta mutor, vilket gör systemen ineffektiva och opålitliga.
- Ett antal fackförbund har nu gått ihop och försöker få till en gemensam workshop med arbetsmarknadsdepartementet för att ge fackens syn på vad som behöver göras för en förbättrad social dialog, säger Didier Okonda, som menar att detta är grundläggande för att få till en förbättring i landet.
En annan utmaning är den småskaliga gruvnäringen. I de mineralrika områdena kring de stora gruvorna bildas mindre samhällen där land hyrs ut till enskilda entreprenörer på jakt efter lycka. Enligt FN:s miljöprogram är den kongolesiska arbetsstyrkan inom den småskaliga gruvnäringen den största i världen med sina cirka 2 miljoner människor.
- Inga maskiner och ingen säkerhetsutrustning används utan mineralerna utvinns för hand med improviserade och egentillverkade verktyg. Hålen går så djups som 50 meter ner i marken och ingångarna är ofta bara skyddade med presenningar. Det har hänt att barn har ramlat ner i hålen, för familjerna bor alldeles intill, berättar Paule Ndessomin som jobbar för IndustriALL och besökte ett av områdena tidigare i år.
Här arbetar de mest utsatta inom den stora gruvindustrin. Med den instabilitet som råder och de stora tillgångarna av naturresurser kommer även den organiserade kriminaliteten, som smugglar mineraler via konfliktområdena i öst. För att hitta förebyggande åtgärder arbetar nu TUMEC tillsammans med frivilligorganisationer och FN:s utvecklingsorgan i landet för att hitta gemensamma lösningar. Utvecklingen kommer ta tid, men går stadigt framåt.
- Med det externa stödet vi får är vi hoppfulla och tror mycket mer kan göras. Vi märker också att andra förbund är positiva och att samarbetet har blivit bättre, avslutar Didier Okonda.
Heidi Lampinen
Union to Union
