Den 22 februari upptäckte våra team att patienter skjutits till döds på sjukhuset Malakal Teaching Hospital och låg sida vid sida med andra patienter som var för sjuka eller för gamla för att fly. Flera avdelningar hade bränts ner. I början av februari plundrades och förstördes sjukhuset i Leer i Unity State. Hundratusentals människor saknar nu tillgång till livsnödvändig sjukvård.
Dessa riktade attacker mot sjukvården är en del i den konflikt som pågår i Sydsudan och har lett till att hundratusentals människor saknar tillgång till sjukvård.
Vår projektkoordinator Sarah Maynard beskriver den förödelse hon fick se när hon kom till vårt sjukhus i Leer i Sydsudan.
”Vi landade i Leer och promenerade från landningsbanan till sjukhuset. Det var tomt på människor. Vanligtvis brukar det vara ett dussintal pojkar som spelar fotboll under de stora träden vid sjukhuset, mammor som hämtar vatten från vattenpumpen och människor som går till och från marknaden.
Vi kom fram till bakdörren. De första minuterna blev jag stående där i total chock. Elden hade förstört så mycket. Medicinförrådet är rakt fram när man kommer in genom dörren, men nu kunde man inte längre se vad det hade varit. Rummet hade eldhärjats och taket ramlat in. Frysarna och kylen där vi brukade förvara vaccin var bara smälta klumpar.
Målinriktad plundring
Man hade även bränt ned förråden med mat för inskrivna patienter och undernärda barn. Jag minns att jag tänkte: ”De har verkligen riktat in sig på att förstöra våra förråd.”
De delar av byggnaden som var gjorda av metallcontainers, som till exempel kontoret, var helt utbrända. Andra byggnader tillverkade av tegel och betong var mer intakta, men de hade tömts på allt. Inte en enda sjukhussäng fanns kvar på området. På en av avdelningarna hade sjuksköterskornas arbetsstation demolerats.
Platsen var översållad med papper och mediciner och alla skåp stod öppna. På golvet stod några metallådor med låsen uppbrutna.
Akuten var utbränd. Operationssalarna hade blivit noggrant genomsökta och en av dem helt utbränd. I steriliseringsrummet hade alla verktyg plockats ur sina steriliseringsförpackningar och kastats ut på golvet.
Vi vet inte vem som är ansvarig för förödelsen. Det är svårt att säga. De sista av våra lokalt anställda lämnade Leer den 28 januari för att fly ut i bushen och då var sjukhuset fortfarande intakt. Ingen i vår personal har varit där sedan dess och kan berätta vad som hänt.
Hundratusentals står utan livsviktig vård
Sjukhuset i Leer är en av två sekundärvårdsinrättningar i hela Unity State. Nu lever närmare 300 000 människor utan tillgång till sjukhus och allmän sjukvård, förutom den väldigt grundläggande vård som våra team bistår med i bushen. Även om invånarna skulle komma tillbaka till Leer imorgon, så skulle de komma tillbaka till en stad utan någon som helst sjukvård. Det finns inget kvar i sjukhuset som går att använda.
Sjukhuset var ett av våra äldsta projekt i Sydsudan och det har växt en hel del sedan vi först började arbeta i Leer för 25 år sedan. En del av byggnaderna kommer kunna användas igen, medan stora delar av sjukhuset behöver omfattande renovering för att det ska vara säkert att vistas där. Och vill jag inte ens tänka på de nedsmälta kylarna och allt metallskrot.
Att leva på flodvatten och näckrosor
Jag har sporadiskt haft möjlighet att prata per telefon med några av våra 240 lokalanställda som flydde in i bushen. Men två tredjedelar av personalen har vi inte kunnat nå. Vi är väldigt oroliga för dem och de många tusen som lever under förfärliga förutsättningar i bushen där de är sårbara för både sjukdomar och attacker.
De lokalanställda berättar för mig att människorna blir sjuka av att dricka smutsigt flodvatten och äta näckrosor i brist på mat. De gömmer sig under dagarna och vågar bara ge sig ut nattetid. De måste vara livrädda.
Personalen som jag har lyckats prata med gör ett fantastiskt arbete. De försöker fortfarande ge vård till de dussintals svårt skadade patienter som de tog med sig när de flydde och andra flyktingar som söker upp våra team i bushen. Men det är en kamp med de allt mer krympande resurserna. De berättar att de måste återanvända förbanden och att de är rädda för att patienter kommer att behöva amputeras eftersom deras sår är så allvarligt infekterade. Vi försöker att få tag på dem, men jag vet inte hur vi ska lyckas. Det är fortfarande väldigt instabilt och de kommer inte komma ut från sina gömställen av rädsla för en ny våldsam attack.
Återvända till Leer?
Det är osäkert om eller när människor kommer att återvända till Leer. Även om de gör det så kommer de att tvingas börja från början och det kommer att ta lång tid tills vi är tillbaka där vi var innan attacken. Det förtroende som vi behöver för att utföra vårt arbete har krossats.”
