– Vi behöver ett paradigmskifte där migration börjar ses som en fråga om mänskliga rättigheter, och inte endast något som kan skapa utveckling, sade Per Olof Sjöö, ordförande för GS-facket och det globala facket BWI i måndags på invigningen av de dagar för civilsamhället som föregår det mellanstatliga forumet GFMD.
Företrädare från 140 regeringar kommer att delta och forumets agenda är hur migrationen kan leda till ”ekonomisk och social utveckling”. Stort fokus ligger på hur de pengar som migrantarbetare skickar hem bidrar till utveckling i fattiga länder, så kallade remitteringar.
– Världens 85 rikaste människor tjänar 3 000 gånger så mycket som summan av alla världens remitteringar, sade Ignacio Packer från den internationella organisationen Terres des hommes i ett försök att sätta remitteringarnas betydelse för ekonomin i perspektiv.
Istället borde fokus ligga på hur världens migrantarbetare får rätt till samma villkor, menade han, vilket också diskuterades vid ett separat seminarium där flera fackföreningar deltog.
– Vi i facket har en skyldighet att stödja och organisera migrantarbetare, sade Rita Schiavi från Unia, Schweiz största fackföbund.
Över hälften av Unias medlemmar är migrantarbetare. Enligt Rita Schiavi är det resultatet av att förbundet under flera år lagt stort fokus på att organisera migrantarbetare och driva deras rättigheter.
Mycket kritik har tidigare riktats mot att så få av världens regeringar genomför de internationella konventioner som reglerar migranters rättigheter. Bland andra Sverige och de flesta andra EU-länder har hittills vägrat skriva på både FN:s konvention om migrantarbetares rättigheter och ILO:s konvention 189 om rättigheter för hushållsarbetare.
– Det visar hur lågt intresset för migranters mänskliga rättigheter är bland världens regeringar. FN:s konvention om migrantarbetares rättigheter skrevs redan 1990 men hittils har bara 47 länder skrivit på, sade Ellene Sana från den filippinska organisationen Center for migrant advocacy.
Att världens länder skriver på och införlivar FN:s konventioner i sin egen lagstiftning är ett viktigt första steg, och borde ses som ett minimikrav, menade Ellene Sana. Sedan återstår också att verkligen se till att rättigheterna verkligen genomförs och efterlevs.
– Också här i Sverige, där ni under de kommande dagarna kommer ni att få höra om hur den svenska migrations-modellen skapar utveckling, existerar tvångsarbete, sa Per-Olof Sjöö.
Bland annat nämnde han fallet med de 47 kamerunska skogsarbetare som förra året blev lurade att arbeta för mycket låga löner och tvungna att återvända hem med skulder, vilket Uppdrag granskning visade.
Ville Henrik-Klemens