Mozeh Fraihat har tagit sig till Arab Women Organization AWOs kontor i Jordaniens huvudstad Amman för att berätta sin historia, och det märks att hon är ivrig att komma igång. Till vardags bor hon i Rajeb, en och en halv timmes bilfärd nordväst om Amman, och hon hoppar direkt till sitt lokala politiska engagemang.

– Min äldsta storasyster blev invald i kommunfullmäktige direkt efter att hon hade gått ut gymnasiet, och jag bestämde mig för att följa i hennes fotspår, berättar hon. Jag har nu suttit i kommunfullmäktige i sju år och jag planerar att kandidera igen 2021.

Det är ingen dålig bedrift med tanke på att flickor och kvinnor på landsbygden i Jordanien av kulturella skäl oftast inte uppmuntras att jobba utanför hemmet, än mindre engagera sig politiskt. För Mozeh var det dock annorlunda redan från början.

– Min pappa hade en annan inställning. På den tiden ansågs flickor inte ens gå i skolan, men det var viktigt för honom att vi skaffade oss en utbildning.

När han gick bort i ung ålder stod Mozehs mamma ensam med nio barn, 30 år gammal. Men målet hade inte ändrats. Barnen skulle fortfarande utbilda sig.

– Alla nio har idag en examen. Vi har läkare, arkitekter, advokater och journalister i familjen. För mig är mamma bilden av en stark kvinna. Hon är min lärare och förebild, och det viktigaste hon lärde oss var att älska vår egen mark och vad den ger oss. Allt vi åt odlade vi själva. Vi behövde inte handla något i affären.

Att använda resurser på ett hållbart sätt är en röd tråd för Mozeh. Hon har tagit med sig mammans kunskaper genom livet, utvecklat dem och fört dem vidare till andra, framförallt efter att hon träffade Layla Naffa, programdirektör på AWO, på en kurs i politisk delaktighet. När hon såg hur effektiv organisationen var i praktiken började hon gå på alla workshops och kurser som de anordnade.

– Jag ser AWO som ett möjlighetens fönster att utvecklas och få större kunskap att öka handlingskraften hos andra kvinnor och flickor i mitt område.

Utbildningen har med andra ord gynnat både henne och andra.

– AWO har stärkt mig och min personlighet och gjort mig mer självsäker. Det har gjort mig till en bättre person och jag känner att jag kan skapa förändring.

Vilket som sagt inte är helt lätt i det samhälle som hon bor och lever, med traditioner och sociala normer som har förbjudit kvinnor att vara ledare och beslutsfattare.

– I allmänhet accepteras fortfarande inte kvinnor i kommunfullmäktige eller i rollen som ledare. Det har blivit lite bättre, men det är fortfarande svåra utmaningar för en kvinna från en liten by i Jordanien. Det anses inte som ett lämpligt arbete för kvinnor, men jag bevisar motsatsen genom min starka personlighet och att helt enkelt göra ett bra jobb.

AWOs arbete går mestadels ut på att stötta organisationer och personer som lär ut handlingskraft och utvecklar kapaciteten hos människor i områdena där de bor. Som politiker har Mozeh antagligen ännu större möjlighet att stärka människor runt henne, både som förebild och utbildare.

– Jag jobbar också med kapacitetsstärkande för universitetsutbildade kvinnor som inte kan hitta arbete, så att de kan söka jobb eller starta egna små projekt. I vårt område arbetar man mest med jordbruk och jag utbildar dem i vad de ska plantera, marknadsföring, hur de tar hand om sin odling och hur de bäst implementerar sina akademiska kunskaper.

Och själv lever hon precis som hon lär.

– Det första projektet jag startade var en tvålfabrik. Min mamma lärde mig att tillverka tvål från olivolja så nu har vi en stor fabrik där vi använder oliver från vår egen gård. Till en början jobbade jag där tillsammans med min man, min syster och hennes man, men allteftersom den växte har vi också fått anställa.

Det är fortfarande en lång väg kvar för både Mozeh och AWO att vandra, men det har blivit bättre.

– Den största förändringen är att kvinnor nu har sin egen inkomst. Rollerna har inte förändrats, men kvinnorna känner sig starkare och tar egna beslut utan att männen kan säga emot.