Mia Hejdenberg arbetade som ansvarig för ett sjukhus i Tissi med bland annat personalfrågor, beställning av läkemedel och kvalitetssäkring och under slutet av sin tid där även som ansvarig för två vårdcentraler. Hon beskriver sin tid i Tchad som givande, men tuff:
– Det var lite berg- och dalbana. Jag var där under regnperioden och det innebar att det var svårt med transporter, krångligt att få dit varor och jag kände en stor press. Vi fick ibland vada genom vattnet för att komma fram till apoteket. Samtidigt var det ett instabilt säkerhetsläge i regionen. Vi kunde inte röra oss som vi ville. Ändå var det ett bra uppdrag.
Tchad är ett land som förutom översvämningarna under regnperioden också har problem med torka, undernäring, malaria och hjärnhinneinflammation. I Tissi märker man även närheten till den oroliga sudanesiska provinsen Darfur:
– Tchad är den ”stabila” punkten i området. Men man kunde höra granateld från Darfur på mornarna. Det var en allmän spänning. Jag var inte rädd, men omedvetet på alerten.
Hon kom tillbaka till Sverige före jul och det tog ett tag att vänja sig vid livet här.
– Det är lite speciellt att komma hem, till exempel om det kör förbi en bil med ett trasigt avgasrör eller när barnen leker med smällare så får jag stoppa mig själv och konstatera att det inte är en Kalasjnikov. Jag hade svårt att sova i början. Det tar ett tag för stressnivån att sjunka.
Berikande att åka som fältarbetare
Att arbeta i fält är utvecklande och Mia Hejdenberg har också många positiva minnen:
– Jag har lärt mig fantastiskt mycket. Det var nytt för mig att driva ett sjukhus och jag har upptäckt nya saker med mig själv, som till exempel att jag har en känsla för lagerhållning, att analysera och förbereda och förstå hur hela kedjan fungerar både logistiskt och medicinskt.
– Mitt lokalanställda team på sjukhuset var helt utomordentligt fantastiska. De kanske inte alltid hade den fullständiga teoretiska kunskapen men de var motiverade, entusiastiska och hade en enorm vilja att göra gott. Det gjorde uppdraget så mycket bättre.
Det här var Mia Hejdenbergs andra uppdrag för Läkare Utan Gränser. Hon har också jobbat i Sydsudan, i ett område där det pågår stridigheter och många flyktingar är i rörelse.
– I Sydsudan arbetade jag som sjuksköterska på ett fältsjukhus i ett flyktingläger. Det var mer ”hands on” med patienterna och inget personalansvar. Jag var en av närmare 100 internationellt anställda för Läkare Utan Gränser. Då kan man lättare välja vilka av kollegorna man vill umgås med. I Tissi var vi sju internationella medarbetare, då får man göra det bästa av situationen. I Tissi var jag också på ett riktigt sjukhus. Det var en mer stabil struktur där och vi arbetade tillsammans med lokalbefolkningen. Eftersom jag var sjukhusansvarig så var det mer ansvar och roligare.
Olika boendeform
Efter en intensiv tid utomlands innebär det en omställning att komma tillbaka till vardagen i Sverige.
– Under de första fyra månaderna i Tissi bodde jag i tält och sedan flyttade jag in i en hydda av flätat gräs. Jag föredrog att bo i tält. Man delade det med fler så det var inte så mycket privatliv, men å andra sidan var det inte heller så mycket småkryp. Termiterna gnager på hyddorna och det bildas ett damm som hamnar överallt.
– Det är jätteskönt att vara hemma. Jag har flyttat in i min lägenhet som jag inte har bott i på ett och ett halvt år. Nu ska jag väl arbeta här ett tag, men ett jobb hemma blir inte lika givande som ett jobb i fält. Det är skönt att träffa vänner och familj, men rastlösheten kommer när man kommit in i det vanliga livet igen. Då kommer jag att vilja åka på ett nytt uppdrag.
– Fältarbete är för mig så mycket mer än ett ”vanligt” jobb hemma i Sverige. Det är ett varierat arbete som tvingar en att tänka och att hitta kreativa lösningar på problem, eftersom man inte har samma resurser som hemma. Man får mer ansvar och andra typer av arbetsuppgifter. Dessutom är Läkare Utan Gränser på platser dit inga andra hjälporganisationer kommer. Det gör mig stolt. Att kunna arbeta med och för Läkare Utan Gränser var en av de stora anledningarna till att jag över huvud taget utbildade mig till sjuksköterska.
