Den här texten kommer från Amnestys skolmaterial "Rättigheter nu!". Läs hela på Amnestys elevportal.

I det här kapitlet ska vi gå igenom hur dina egna och andras andras rättigheter kan försvaras. Vi ska titta närmare på:

• hur rättigheter kan utkrävas i Sverige
• Europadomstolens roll
• hur FN arbetar för att stater ska respektera mänskliga rättigheter
• de icke-statliga organisationernas arbete

Att kräva sin rätt

Vi börjar i Sverige. Först och främst ska en person som fått sina rättigheter kränkta vända sig till det egna landets myndigheter och domstolar.

I Sverige kan en person som till exempel blivit anklagad för ett brott och fälld i domstol överklaga domen till en högre instans om hen anser att domen är felaktig eller i strid med de mänskliga rättigheterna.

Om någon känner sig orättvist behandlad av en myndighet kan de vända sig till justitieombudsmannen (JO). JO övervakar stat och kommun och vem som helst kan vända sig dit för att framföra klagomål. 

Diskriminerad?

Alla människor har samma rättigheter, men i verkligheten riskerar människor att diskrimineras på grund av till exempel sitt kön, könsidentitet eller sin hudfärg. Det kan vara myndigheter, arbetsgivare, lärare, personal i butiker eller restauranger som diskriminerar.

I Sverige är all diskriminering förbjuden. Myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO) arbetar för att lagen ska efterlevas.

En person som utsatts för diskriminering kan vända sig till DO som driver enskilda fall i domstol för att personen ska få upprättelse.

Europadomstolen

Sverige är med i Europarådet och Europakonventionen är en del av svensk lag. Om en svensk lag inte stämmer överens med Europakonventionen är det den sistnämnda som gäller.

Om det inte hjälper att överklaga eller driva sitt ärende i Sverige kan en person vända sig till Europadomstolen. Men fallet måste ha överklagats ända upp till Högsta domstolen innan det går att vända sig dit.

Europadomstolen tar bara emot klagomål från personer, organisationer eller grupper. Det går alltså inte att anmäla något som man tycker är allmänt fel i samhället till Europadomstolen. 

Europadomstolen kan fastställa om någons rättigheter kränkts och besluta om en person ska få skadestånd.

Hur kan det fungera? En 14-årig flicka i Sverige blev smygfilmad i duschen av en nära anhörig, som gömt en videokamera i tvättkorgen. Hon anmälde mannen, men han friades. Flickan vände sig då till Europadomstolen. Och där fick hon till slut rätt. Europadomstolen ansåg att svenska staten inte skyddat hennes rätt till privatliv och att hon därför hade rätt till skadestånd på 350 000 kronor.

Hur arbetar FN för mänskliga rättigheter?

Till varje FN-konvention finns en speciell kommitté som övervakar de länder som anslutit sig till konventionen, så att de verkligen lever upp till den. Till dessa kommittéer utses personer på grund av sin kompetens. De är alltså inte representanter för sina länder. 

Staterna skickar regelbundet in rapporter om situationen i sitt land till kommittéerna, som granskar dessa. Även frivilligorganisationer, som Amnesty International, kan skicka in “skuggrapporter” som ofta ger en annan bild av läget i det land som granskas.

Om kommittén hittar brister framförs kritik och åtgärder föreslås. Men det finns inga möjligheter att straffa länder som inte följer åtgärderna - allt bygger på fri vilja. Att få kritik av FN:s kommittéer uppfattas ändå som negativt för ett lands internationella anseende.

Att vända sig till FN som enskild person

Förenta Nationerna är ett samarbete mellan stater. Men vad kan man göra som enskild person? Det beror på om staten anslutit sig till en viss konvention, men också om staten har accepterat medborgarnas rätt att få framföra kritik till kommittéerna. 

Om så är fallet kan en person som fått sina rättigheter kränkta göra ett skriftligt klagomål till en FN-kommitté.

Om kommittén kommer fram till att personens rättigheter kränkts krävs staten på en skriftlig redogörelse för vad som hänt och vilka åtgärder som vidtagits. Men precis som med Europadomstolen måste ärendet först ha prövats i nationella domstolar och överklagats till högsta nivå. 

FN:s generalförsamling har även inrättat en ”Högkommissarie för mänskliga rättigheter”. Högkommissarien håller kontakt med världens regeringar och försöker bidra till att stoppa kränkningar av mänskliga rättigheter.

Internationella brottmålsdomstolen

FN har möjlighet att åtala enskilda individer som är misstänkta för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. De stater som har skrivit under det så kallade Romfördraget har lovat att själva åtala och utreda personer som misstänks för dessa brott.

Men om staterna av någon anledning inte gör detta kan Internationella brottmålsdomstolen ingripa. År 2012 dömdes, som första person, den kongolesiske krigsherren Tomas Lubanga till 14 års fängelse av den internationella brottmålsdomstolen. Han dömdes för att hans milis hämtat barn från skolor och fotbollsplaner, utbildat barnen till att döda och sedan använt dem som soldater.

Icke-statliga organisationer

Stater samarbetar regionalt och internationellt för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras. Det fungerar ibland, men långt ifrån alltid. Därför är det viktigt att vanliga människor engagerar sig för att försvara sina egna och andras rättigheter. 

Flera av de så kallade icke-statliga organisationerna arbetar för att skydda människors rättigheter. Ibland kallas icke-statliga organisationer för NGO:s, som står för ”non governmental organization”.

De icke-statliga organisationerna står ofta fria från stater och bygger på vanliga människors stöd och engagemang.

Organisationen är religiöst och politiskt oberoende och tar inte ställning mellan olika ideologier eller livsåskådningar. Det är en demokratisk organisation med medlemmar i över 150 länder. Amnesty arbetar bland annat för att människor som gripits på grund av sina åsikter ska friges, för att avskaffa dödsstraff, tortyr, diskriminering, fattigdom och för flyktingars rättigheter.