– Jag ingår i ett team på åtta personer som består av medicinsk personal, logistiker och vatten- och sanitetsexperter. Vår uppgift är att så fort som möjligt få igång det livräddande arbetet. Vi kommer att göra en utvärdering av vilka behov som finns och påbörja själva insatsen så snabbt som möjligt.

Den första uppgiften för Katrin och hennes team blir att sätta upp en operationssal. De har med sig ett färdigpackat kirurgiskt så kallat risk-kit som väger 800 kilo och bland annat innehåller ett uppblåsbart fältsjukhus, mediciner och steriliseringsutrusning, berättar Katrin som är teamets medicinska koordinator. De kommer även att ha mobila kliniker för att nå ut till människor som drabbats i mer avlägsna områden.

Informationen från de drabbade områdena är än så länge knapphändig eftersom kommunikationen inte fungerar. Flygplatsen i huvudstaden Kathmandu har varit stängd till följd av risken för efterskalv och därför har inga plan kunnat landa.

– Vi vet av erfarenhet att det ofta är lokalbefolkningen som gräver fram människor som har hamnat under rasmassorna. Men i nästa steg finns det ofta ett stort behov av sjukvård, inte minst av kirurgiska insatser. Dessutom måste man se till att människor har tillgång till rent vatten. Och där kan vi göra en insats.

Fler team från Läkare Utan Gränser är också på väg till Nepal, däribland fyra team som i morse åkte från delstaten Bihar i Indien, nära gränsen till Nepal. Ett annat team har åkt från Delhi och väntas vara igång med att ge sjukvård inom kort. Ytterligare ett team reser från Amsterdam. Därutöver har vi skickat 3 000 paket med mediciner och förnödenheter.

– Än så länge är det svårt att avgöra exakt hur stora behoven är, säger Katrin. Men vi får rapporter om överfulla sjukhus och många skadade. Så vi förbereder oss för en omfattande katastrof.