Afrikagruppernas partner LaRRI (Labour Research and Resource Institute) insåg att sektorns villkor i mångt och mycket är odokumenterad varför de gjorde en studie som djupdyker i arbetarnas situation. De intervjuade totalt 528 arbetare i hela landet.

Det är oklart hur många arbetare sektorn sysselsätter. Säkert beror detta på, som LaRRI:s studie också visar, att nästan 50 % anställs utan ordentliga kontrakt så som lagen i Namibia föreskriver. Informella anställningar kan därför göra mörkertalet stort. Två fackföreningar som tillsammans har 7,000 medlemmar i sektorn uppskattar att den totala siffran är ungefär 27,000 arbetare. Det är en stor arbetsgivare i ett land som endast har två miljoner invånare.

Arbetslösheten ligger på omkring 50 procent och arbetet, som kräver låg utbildning, presenterar därför en välkommen ingång till arbetsmarknaden. För många är det dock en sista utväg. Risken att bli överfallen, misshandlad eller till och med skjuten är en realitet som kommer med jobbet. Det är också en rädsla som delas av 70 procent av de arbetare LaRRI intervjuat. Skador på arbetet toppar även listan över arbetsrelaterade hälsofaror med 25 procent. Därefter kommer kyla eftersom arbetet ofta innebär nattskift.

Förutom livsfaran förknippad med jobbet är levernet inget som kan försörja en familj tillfredsställande. Den lagstadgade minimilönen är 3,80 namibiska dollar per timme. Av de arbetare som LaRRI intervjuat svarade hälften att de arbetar elva eller fler timmar per dag sju dagar i veckan. Det går ju bara att gissa vilka hälsoeffekter sådana arbetspass har i längden när arbetaren måste stå, i kyla och med konstant bruten dygnsrytm…

En utav de kvinnliga säkerhetsvakterna i det annars mansdominerade yrket förklarade vidare:

-Jag blev beordrad att inte ta lunchrast, eftersom bilarna då kunde utsättas för stöld. Ibland la de till påslag på lönen, men ibland inte även fast det var övertid.

Om vi utgår ifrån ett elvatimmarspass där arbetsgivaren följer minimilönslagstiftningen så tjänar arbetaren 42 dollar på en dag. I svenska kronor motsvarar det 26:- vilket kan sättas i förhållande till vad Skatteverket tycker är en lämplig ersättning för traktamente vid resor i landet, 253 kronor. Vad en svensk besökare räknar göra av med på en dag på endast mat är vad en säkerhetsanställd tjänar efter 10 dagars elvatimmarspass. Lönen motsvarar knappast en levnadslön vilket manifesteras i hur säkerhetsanställda bor. Nära hälften av de intervjuade bor i plåtskjul.

Sammantaget går det att ställa sig frågan om inte rikedomen gjort bättre nytta om den inte behövde vaktas utan istället fördelades. Vetenskapen pekar återkommande på faktumet att ju mer ekonomiskt jämställt ett land är desto mindre kriminalitet är att vänta. Går det att motivera rikedomens säkerhet med priset arbetarna får betala?