Efter två intensiva dagar i Stockholm med möten med flera ministrar, som utrikesministern, biståndsministern och sist, statsminister Stefan Löfven, anlände Denis Mukwege under torsdagseftermiddagen till pingstkyrkornas årliga sommarkonferens Nyhem. Tillsammans med den sydsudanesiske pingstledaren Isaiah Dau och flera andra i Sverige välkända namn, deltog han i ett samtal under ledning av pastor Markus Ardenfors, på temat "Hopp i förföljelse".
- Jag frågar mig ibland om det verkligen är Guds vilja att jag ska fortsätta denna kamp. Jag fick till och med fly till Sverige en gång och leva här som flykting efter att jag hade blivit mordhotad och en man som försökte skydda mig blev dödad, säger Denis Mukwege från scenen i Nyhemshallen när han får frågan om hur han bevarar hoppet och uthålligheten när så många försöker tysta hans röst. Men det groteska våld som Denis Mukwege dagligen ser resultatet av på Panzisjukhuset i Bukavu i konfliktzonen i östra DR Kongo, har bara gjort honom mer högljudd.
- När jag hade behandlat ett barn på tolv månader så tappade jag nästan fattningen. Jag är ju också morfar och en liten flicka, en bebis som är oskyldig! Utbrister Dr Mukwege.
- När du ser ögonen på dessa kvinnor och barn som utsätts för det sexuella våldet, så finns det något i den blicken som utmanar mig och säger, jag är också som dig. När du ser den blicken blir du utmanad att svara på smärtan. Det är en utmaning som är ett ansvar.

Många inom pingströrelsen känner honom som gynekologen som enträget kämpar för de våldtagna kvinnorna och barnen. Som chefsläkaren, som från början hade startat ett sjukhus som skulle fokusera på barn och mödrahälsovård, men som ställdes inför ett dilemma när den första patienten som hade utsatts för sexuellt våld kom till sjukhuset. Det som senare blev det världsberömda Panziskjukhuset i Bukavu som specialiserade sig på sexuellt våld och som till dags datum behandlat mer än 20 000 överlevare efter våldtäkt.
- När vi tog emot de första överlevarna trodde vi det bara var något tillfälligt, berättar Dr Mukwege. Men det visade det sig snart att det inte var, snart kom allt fler, och patienter som tidigare hade fått vård efter våldtäkt kom tillbaka efter en andra våldtäkt eller efter att deras barn hade våldtagits.
Det kom till en punkt då Dr Mukwege hade sett tillräckligt och bestämde sig för att göra något åt saken.
- Jag ställde mig frågan, räcker detta arbetet som jag utför här, att behandla den andra generationen som utsätts. Jag insåg att jag måste adressera grundproblemet till frågan. Vi har ett ansvar, det måste vi inse. Jag får aldrig tänka eller tro att någon annan ska agera. När människor lider måste du se att det också är ditt ansvar att agera. Jag har en uppgift i detta.

Sedan 2006 har Dr Mukwege rest runt världen över och fört kvinnorna och barnens talan, i hopp om att en dag få se freden komma.
- Vid ett tillfälle hade vi besök av en känd person. Han ställde frågan till kvinnorna, vad kan vi göra för er? När jag såg hur kvinnorna hade det, tänkte jag att de ville ha mat eller kläder, men en av kvinnorna sa; "det enda vi behöver är fred, om vi har fred kommer vi ha jobb, medel att skicka våra barn till skolan, mat på bordet, vi behöver er röst för att få fred", återberättar Denis Mukwege.

Under samtalet i Nyhemshallen deltog även den sudanesiske pingstledaren Isaiah Dau som precis som Dr Mukwege drömmer om fred i sitt hemland Sydsudan och som också varit en viktig aktör i fredsförhandlingarna i Addis Abeba. Han har precis som Dr Mukwege sett utmaningarna med att skapa fred.
- Jag måste erkänna att det är mycket svårare att finna fred än att skapa krig. Fred är väldigt svårt. Det är kanske en del av vår fallenhet som människor att vi söker det onda istället för det goda, säger Isaiah Dau.

När Denis Mukwege första gången talade i FN:s generalförsamling på inbjudan av Kofi Anan 2006, hade han antagligen större förhoppningar om en snar fred i hemlandet DR Kongo. Men än idag är inte freden i sikte och under Sverigebesöket passade han därför på att än en gång belysa problemen som landet står inför och den kamp som kvinnor, inte bara i DR Kongo, utan världen över, kämpar. När han under torsdagsförmiddagen fick tillfälle att träffa statsminister Stefan Löfven, som inbjuden talare på "He for She" kampanjen, konstaterade han att mycket mer behöver göras för att våldet mot kvinnor ska upphöra.

- Tjugo år efter Beijing deklarationen så kan vi bara konstatera det breda gap som existerar mellan den verklighet som kvinnor lever i och de rättigheter som de utlovats genom den internationella konventionen, genom konstitutioner och inhemska lagar. Runtom i hela världen finns det fortfarande rum för förbättring. Gapet måste stängas av både män och kvinnor genom samarbete dem emellan, sa Dr Mukwege i sitt tal till åhörarna på Rosenbad.

Matilda Hector
PMU