Är Sverige rasistiskt eller inte? Om så är fallet, ökar rasismen? Dessa frågor debatteras nu inför ett förhör nästa år med regeringen i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Bakgrunden är bland annat en rapport till rådet från Svenska FN-förbundet och ytterligare 32 organisationer i vilken vi ger en övergripande bild av läget för mänskliga rättigheter i Sverige.
Att Sverige huvudsakligen är ett tolerant land är välkänt och välkommet, men flera trender kan existera sida vid sida. Vår uppgift är att belysa sådant som inte fungerar i förhållande till FN-konventionerna. Hatbrott och rasistisk propaganda existerar samtidigt som attityderna till flyktingmottagande och invandring är övervägande positiva.
Antalet rapporterade hatbrott är konstant högt, över 5 000 per år, konstaterar vi och de övriga organisationerna. Av hatbrotten hade 2012 72 procent främlingsfientligt eller rasistiskt motiv. Det näst vanligaste motivet under senare år är sexuell läggning. Bara 6 procent av anmälda hatbrott leder till åtal, påpekar rapporten som också efterlyser ökad kunskap om hatbrottsfrågor i hela rättsväsendet. Stockholms- och Malmöpolisens hatbrottsgrupper bör få efterföljare i hela landet.
I rapporten nämns polisens Reva-projekt och Skånepolisens register över romer. Organisationerna efterlyser tydligare åtgärder mot etnisk diskriminering. Ett särskilt problem gäller diskriminering på arbetsmarknaden som drabbar personer med utländsk bakgrund.
Händelser som våldshandlingarna i Kärrtorp och attacker mot skolor måste motverkas. Därför vill vi ha skärpt lagstiftning mot rasistiska handlingar inklusive propaganda på internet. I rapporten uttrycks också oro över det ökande stödet för rasistiska och populistiska partier.
Tusentals människor, födda i Sverige eller utomlands, känner frustration på grund av utanförskap. Att Sverige huvudsakligen är ett tolerant land hjälper inte den som utsätts för rasism eller diskriminering. Att som Markus Uvell hänvisa till att det ser värre ut i andra länder är heller ingen tröst för den som drabbas. Sverige har en skyldighet att lyfta upp och åtgärda problemen med hänsyn till våra FN-åtaganden men framför allt av omsorg om alla de människor som drabbas. Alldeles nyligen har Ekot har förmedlat vittnesmål från hela landet om rasism i skolan. Att människor fortsätter att råka illa ut på grund av sin hudfärg, religion eller sexuella läggning är inte acceptabelt.
Under Almedalsveckan handlar omkring 200 seminarier om mångfaldsfrågor. Det är ett uttryck för behovet att diskutera frågorna. FN har erbjudit den svenska regeringen stöd att etablera en oberoende nationell MR-institution som bland annat kan stödja kommunernas antidiskrimineringsarbete. Om en sådan institution blir verklighet skulle det innebära att människors oro och rädsla i högre grad tas på allvar – och bidra till att skyddet för de mänskliga rättigheterna stärks också i Sverige.
Aleksander Gabelic
Ordförande i Svenska FN-förbundet
