Det är fortfarande tidig morgon när en bil lämnar vår bas i Bambari i Ouakaregionen, som ligger mitt i Centralafrikanska republiken, ett land som långsamt förtärs av konflikter och våld. Vårt team är på väg mot Yamale, en mindre by som ligger runt 30 kilometer från Bambari. Det är inte långt, men under regnperioden tar resan två timmar, eftersom vägen är tjock med lera. Byar som Yamale har drabbats hårt av den oavbrutna ström av våld som kommer från beväpnade grupper och laglösa gäng i området.

– Jag är fortfarande rädd. Efter striderna så sparkade de in dörren till mitt hus och stal allting jag ägde. Vi tillbringade tre månader i bushen. Mina barn blev sjuka, säger Musa, en jordbrukare från Yamale.

Förstörda byar

Vissa byar har blivit brända till grunden, andra ligger i ruiner. Oftast så har folk ingenstans att bo förutom i små skjul som ligger utspridda över de omkringliggande fälten. I vissa byar står husen fortfarande kvar, men vårdcentralerna är förstörda. Vi driver mobila kliniker för att nå byborna och många gömmer sig fortfarande i bushen eftersom de är för rädda för att återvända hem.

– Ofta så är de så rädda att de springer tillbaka in i bushen och gömmer sig efter att vi har gett dem medicinering, säger Robert Ponsioen, koordinator för vårt projekt i Ouakaregionen.

– Någon minut efter att vi är klara så är byn helt tom. Folk flyr. Varje bil som passerar förbi skapar panik. Folk är så rädda. Vi har kommit till spökbyar där det inte finns några människor kvar.

Sjukvård arbete gör skillnad

Att resa med bil gör det svårt att nå landets mest utsatta områden – inte bara på grund av våldet, utan också på grund av att vägarna är i så dåligt skick. Av säkerhetsskäl måste vår personal vara tillbaka i Bambari innan solen har gått ner, och med all resetid så innebär det att teamen, när de befinner sig i byarna, tar emot patienter fem timmar i sträck för att hinna med så många som möjligt.

Men det är värt det. En dags arbete betyder att upp till femhundra personer per dag kan erbjudas sjukvård. Folk som skadats av striderna är de första som får hjälp. Mindre skador behandlas på plats medan människor som är allvarligt skadade blir förflyttade till sjukhus.

– Nyligen så gick vi längs en väg och hittade två allvarligt skadade kvinnor, varav en av dem hade ett barn med sig. Den ena kvinnans ben var helt förstört. Vi tog dem till sjukhuset i Bambari och skickade de sedan vidare till huvudstaden Bangui nästa dag, säger Ponsioen.

Förebygga malaria

Samtidigt som vi driver mobila kliniker så delar vi också ut myggnät och plastskynken till varje familj vi träffar, då många bor under bar himmel. Under regnperioden är bushen en perfekt grogrund för malariamyggor. Alla våra patienter får göra ett snabbt malariaprov, som ger svar på tre minuter. Upp till 90 procent testas positivt och ges därefter medicin som tas under tre dagar, samt paracetamol för att för att motverka febern.

Dåliga levnadsförhållanden och bristen på sjukvård utgör ett stort hot mot befolkningens hälsa. Lunginflammation, diarré, bindhinneinflammation och hudsjukdomar är väldigt vanliga. För att undvika att infektionssjukdomar sprider sig har vi genomfört vaccinationskampanjer i området, och under augusti månad vaccinerades 4000 barn i Ouakaregionen mot polio och mässling.

Mobila kliniker är en praktisk och en enkel lösning, men tyvärr så täcker dem inte alla behov. Därför har vi också satt upp permanenta malariastationer i byarna, där lokal personal testar och behandlar människor för malaria sju dagar i veckan.

De flesta patienter som vi träffar i våra mobila kliniker är kvinnor och barn under fem år. Äldre människor med kroniska sjukdomar, såsom diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, är svårare att behandla. Behoven i området är enorma, samtidigt som utmaningarna för att kunna erbjuda vård är minst lika stora. Långt bort från de stora städerna så kämpar tusentals fördrivna människor för att överleva.