Kambodja är ett av de fattigaste länderna i Asien. Tre miljoner människor lever i extrem fattigdom, på under 1,9 dollar om dagen. 90 procent av dom lever på landsbygden.

För kvinnor är utmaningarna som störst. De tvingas ofta ensamma ta hand om hem och barn, nekas utbildning och har sällan ett arbete som ger inkomster. De får ”hjälpa till” i risodlingen. Eller söka sig till fabriksgolvet för att hitta en inkomst.

Man Seng är kassör i kooperativet Sralao Samaki Chorkchey. Hennes arbetsplats är en enkel kateder, under sitt hus på styltor. Hon har stenkoll på kilopriset för den kommande riskörden, vad en 50-kilossäck med gödsel ska kosta och ser till att beställa nytt utsäde till nästa odlingssäsong.
Hon har gjort de få kvinnor före henne lyckats med

– Det började med att jag blev vald till ledare för en spara- och lånagrupp. Sen blev jag kassör i kooperativet och nyligen valdes jag till vice-ledare för kooperativet.

Utan henne skulle kooperativet förmodligen stanna. De 119 medlemmarna skulle ha en ännu tuffare vardag här i Kampong Thom, en av Kambodjas fattigaste provinser där upp mot hälften av barnen är undernärda. Men utmaningarna är stora. De köper in gödsel och utsäde tillsammans, men säljer fortfarande riset individuellt till mellanhänder till låga priser. Och de har ingen skördetröska. Det mesta av det egentliga värdet av riset på tallriken går inte till de som odlat det.

– Vi behöver 20 000 dollar för att investera i en skördetröska. Om vi får stöd från en bank med låga räntor och avbetalningar skulle det kunna gå, men det är långt kvar.

I en ny insats ska We Effect, i samarbete med den kambodjanska samarbetsorganisationen FNN, stödja kooperativ att öka sina skördar och få bättre tillgång till marknader där priset är högre. Totalt kommer 9 000 människor i 30 byar i Kampong Thom att nås av projektet, hälften är kvinnor och flickor. Projektet fokuserar särskilt på att stödja kvinnor som Man Seng, att kunna göra samma uppgifter som män i kooperativen.

Att hon, men så få andra kvinnor, skulle få en ledande ställning i sitt samhälle var långt från självklart. Hennes man spelade och spelar, en viktig roll.

– Många män vill inte att kvinnor blir ledare, eller går utbildningar. Det tar tid från sysslorna hemma. För oss har det aldrig varit en diskussion. När jag är borta har han tagit hand om barnen och lagat mat, säger Man Seng.

– Min pappa har alltid lagat mat till mig och mina åtta syskon. För mig är det självklart att ta hand om barn, mat och mata grisarna när min hustru är borta, säger Sen Mat.

Kooperativets ledning består av åtta personer, fem män och tre kvinnor. Ordföranden och vice-ordföranden är män.

– Jag tror många kvinnor är rädda för att bli ledare, de har inte självförtroende och saknar stöd från mannen. Han är familjens överhuvud i Kambodja, kvinnan förväntas ta hand om barnen och maten, men jag tror att det kan ändras, säger Chan Eng, kooperativet vice-ordförande.

– Jag var väldigt rädd när jag valdes till kassör i kooperativet, men nedlemmarna röstade på mig så jag bestämde mig för att göra det. Nu känner jag mig starkare, jag har en ställning i samhället. Jag är stolt, säger Man Seng.