#metoo: framgångar och motgångar i fyra länder

Foto: Natalie Hua, Unsplash.
Världen

Hashtagen #metoo skakade om Sverige och världen. Sedan rörelsen satte fart 2017 har en enorm mängd människor – mest kvinnor, men inte bara – vågat dela med sig av berättelser som vittnar om sexuella trakasserier, övergrepp och ojämlika maktförhållanden i hela samhället.

På Sveriges regerings hemsida kan man idag läsa om deras arbete för jämställdhet efter #metoo, och den digitala revolutionen har bland annat lett till att fler polisanmäler våld i hemmet och att kvinnojourer fått mer pengar av staten.  

Men kampen är inte över. Nya berättelser kommer fram, kvinnor är fortfarande de som har otryggast anställningsförhållanden och en stor del av pengarna som betalades ut till myndigheter för att motverka sexuella trakasserier användes aldrig. Kampen är dessutom global. På många platser finns rättssystem som gynnar förövare och stater som tystar proteströrelser. Från vissa håll kommer rapporter om att företag efter #metoo är mindre villiga att anställa kvinnor. 

Vi har tittat närmare på hur #metoo-rörelsen har sett ut i Kina, Indien, Nigeria och Mexiko. Vilka vinster för jämställdheten har räknats hem och vad måste fortfarande förändras?  

Kina – #ricebunny 

Tidigare har det inte funnits någon tydlig lag mot sexuella trakasserier, men nu har det lagts till som grund för rättslig prövning.

I Kina kontrollerar det styrande partiet internet och inlägg under hashtagen #metoo censureras. Genom att i stället använda #ricebunny – det kinesiska tecknet mi betyder ris och tu betyder kanin – kunde man delvis komma runt censuren. Det har varit svårt att sätta i gång några större proteströrelser på grund av statens nolltolerans mot sådana. Men trots motståndet har kvinnorna som delat sina berättelser åstadkommit förändring. 

Framgång: Den kinesiska staten visade sig motvillig att svara på kraven under #metoo men kunde inte blunda helt. Tidigare har det inte funnits någon tydlig lag mot sexuella trakasserier, men nu har det lagts till som grund för rättslig prövning. Man kan alltså stämma folk för just sexuella trakasserier och behöver inte leta efter en annan rubrik. I mars i år vann en kvinna – vars kollega trakasserat henne via meddelanden i flera månader – i rätten och ska få 15 000 dollar i ersättning.  

Motgång: Men vinsten tillhör inte det vanliga – lagen brukar vara till de anklagades fördel. Det krävs oerhört tydlig bevisning och det är lätt för de anklagade att i sin tur stämma den som anklagade dem för förtal. Dessutom brukar ersättningarna som erbjuds vara låga.  

Tecknet för ris uttalas "mi" och tecknet för kanin uttalas "tu".

Indien – #MeTooIndia 

Att så många kvinnor gick ut med sina berättelser var ett viktigt ögonblick i den feministiska historien i Indien.

Under hösten 2018 började kvinnor i Indien använda #metoo för att dela med sig av sina berättelser. Särskilt uppmärksammat blev det när fler än 12 kvinnor anklagade ministern M.J. Akbar för sexuella trakasserier och krävde hans avgång. Även underhållningsbranschen var fokus för en ny uppblossande diskussion om sexuella trakasserier, och flera kända Bollywoodstjärnor höjde sina röster. 2019 hade antalet officiella rapporter om sexuella trakasserier på jobbet ökat avsevärt.

Framgång: Att så många kvinnor gick ut med sina berättelser var ett viktigt ögonblick i den feministiska historien i Indien – ett land med en utbredd tystnadskultur. I dag höjer fler kvinnor sina röster, enligt Tanika Godbole som skriver från New Delhi för Deutsche Welle. I år friades dessutom journalisten Priya Ramani i rätten efter att ha stått anklagad för förtal. Att Ramani inte dömdes för att ha delat sin berättelse om en före detta redaktörs opassande beteende är en vinst för #metoo i Indien.  

Motgång: Men mycket hindrar kvinnor i Indien från att rapportera om övergrepp. Särskilt övergrepp från bekanta är svåra att bevisa och polisen brukar inte ta berättelserna på allvar. Om man i stället väljer att dela med sig på nätet riskerar man att kallas för lögnare när fallen blir offentliga. De mest högljudda kraven på rättvisa kommer från män som är oroade över sina rykten och i sin tur stämmer kvinnor för förtal – som en varning.  

Parlamentsledamoten Kanimozhi, ansvarig för partiet DMK:s kvinnoförbund, twittrade om Ramanis vinst i rätten.

Nigeria – #sex4grades 

Under hashtagen #sex4grades började vittnesmål spridas om sexuella trakasserier i skolvärlden.

Rörelsen tog fart i början av 2019 efter att Khadijah Adamu, en ung apotekare från Kano i norra Nigeria, delat med sig på Twitter av när hennes pojkvän nästan dödade henne. Adamu möttes av utbrett stöd online, och fler kvinnor började dela med sig av berättelser om sexuellt våld under #ArewaMeToo (Arewa är en lokal benämning på norra Nigeria). Tystnadskulturen i den konservativa regionen, och i hela landet, gör det svårt att anmäla förövare och få hjälp genom officiella kanaler – enligt beräkningar rapporteras 98 procent av alla våldtäktsfall aldrig – och många vänder sig därför till sociala medier.  

Framgång: Lärare som utnyttjar kvinnliga elever vid landets universitet är ett utbrett problem i Nigeria. Hösten 2019 lyckades BBC-reportern Kiki Mordi fånga på film hur en lärare kräver sex i utbyte mot tjänster. Mordi har själv tvingats hoppa av universitetet på grund av upprepade sexuella närmanden. Under hashtagen #sex4grades började vittnesmål spridas om sexuella trakasserier i skolvärlden och Mordi tror att filmen fick ett sådant genomslag eftersom folk kunde se vad som hände genom den utsattas ögon. 

Motgång: Men kvinnor som går ut med berättelser om sexuella övergrepp och trakasserier möts också av motstånd. Fotografen Busola Dakolo anklagade 2019 en pastor – vars gudstjänster lockar tusentals människor – för våldtäkt. Dakolo ses som en ikon för den nigerianska #metoo-rörelsen och hennes berättelse fick fler att höja sina röster. Men efter att ha offentliggjort sin historia hängdes hon ut i pressen och anklagades av polisen för politiskt konspirerande. Nuvarande lagstiftning gör det svårt att dömma någon för våldtäkt. ”Allt handlar fortfarande om att skydda dessa män”, säger Dakolo i en intervju med New York Times.

Journalisten Kiki Mordi.

Mexiko – #metooescritores 

Proteströrelser mot våld mot kvinnor och för lika arbetsvillkor har tagit fart i landet.

Till en början hade #metoo en begränsad spridning i Mexiko, vilket enligt The Conversation berodde på en rädsla för vilka följder offentliga berättelser som sexuella trakasserier skulle få i ett land vars rättssystem ofta är till förövarens fördel. Men 2019 skulle en känd författare presentera sin nya bok, och innan eventet gick flera kvinnor ut och vittnade om övergrepp från författarens håll. Han förnekade allt, men plötsligt svämmade Twitter över av liknande berättelser under hashtagen #metooescritores (escritores betyder författare).

Framgång: Rörelsen spred sig till andra branscher, och allt fler kvinnor vågar idag höja sina röster. Proteströrelser mot våld mot kvinnor och för lika arbetsvillkor har tagit fart i landet. I början av 2020, exempelvis, samlades tusentals kvinnor på Mexiko Citys gator för att kräva ett stopp på morden av kvinnor. Dagen efter genomfördes en strejk med samma syfte.   

Motgång: Men rapporter om kränkande beteenden på arbetsplatsen får sällan några följder, trots att 73 procent av de kvinnliga anställda i mediabranschen uppger att de utsatts för sexuella trakasserier. Rädslan för vilka konsekvenser offentliga berättelser om sexuellt ofredande skulle kunna få har gjort att de flesta har delat sina vittnesmål anonymt via branschspecifika sociala medier-konton. Detta har lett till motreaktioner – som kontot @MeTooMenPower – från de som hävdar att anonymiteten skadar de som anklagas utan konsekvenser för anklagaren.  

I tweeten högst upp på MeTooEscritoresMexicanos Twitter står det: "Detta är vårt 'konfidentialitetsprotokoll'. Vi är fortfarande här, vi kommer inte att hålla tyst".

Taggar

Jämställdhet