Whitney Ward arbetar som fältkoordinator för Läkare Utan Gränser i flyktinglägret Kapise i Malawi. Hon berättar om behovet av ökat humanitärt stöd för de över 5000 människor som flytt från Moçambique till grannlandet Malawi.

Vilka är levnadsvillkoren för de moçambikiska flyktingarna i Malawi?

– Jag har arbetat i flera läger och har inte sett sådana här nivåer av trängsel tidigare. När människor strömmade in från Moçambique slog de sig ner där de kunde och byggde provisoriska hyddor av trädgrenar och gräs. Vi pratar om hundratals små hyddor inklämda bredvid varandra, där många barn springer runt och människor lagar mat. Eftersom regnperioden uteblev fram till nyligen var det oftast mycket torrt i lägret och det fanns en allvarlig brandrisk.

– Hälften av besöken på Läkare Utan Gränsers klinik är kopplade till malaria: bara under den senaste veckan har vi behandlat 388 malariapatienter. Människors utsatthet är enorm, men som tur var har ingen smittsam sjukdom drabbat lägret än så länge.

Trängseln och bristen på sanitet innebär en allvarlig risk. Det finns till exempel bara 14 funktionsdugliga latriner för de 5800 personer som bor i lägret. För att uppnå internationell standard för sanitet i flyktingläger skulle det behövas 225 latriner. Men trots att behovet är stort skulle det vara extremt svårt att bygga tillräckligt många till följd av bristen på mark.

De provisoriska hyddorna av gräs och grenar innebär en stor brandrisk när människorna lagar mat i flyktinglägret. Foto: James Oatway.
Hur många människor kommer till Malawi från Moçambique nu?

– Moçambikiska medborgare började strömma in till Malawi under det sista kvartalet 2015, men på sistone har vi sett en dramatisk ökning. Bara den senaste veckan har antalet personer som tagit sig över gränsen ökat med 40 procent och just nu befinner sig fler än 5800 personer i lägret. Vi har sedan länge passerat gränsen för hur många som ryms här. Till exempel har den enda floden sinat och invånarna i lägret, oftast kvinnor, måste nu vänta i snitt 2,5 timmar på att fylla sina vattendunkar.

Varje person har i genomsnitt 8 liter vatten om dagen, vilket knappt räcker för att dricka och laga mat. Trots att Läkare Utan Gränser borrat fler vattenhål och placerat ut fler vattentankar är det långt under de 15 till 20 liter som rekommenderas som ett humanitärt minimum i akuta situationer.

– Den bofasta befolkningen i Kapise har varit mycket generös och gästvänlig, men har samtidigt hamnat under press. De nyanlända väcker oro och spänningar, särskilt när det gäller tillgången till vatten. Det är förståeligt eftersom situationen helt enkelt inte är hållbar: I byn Kapise bor cirka 150 familjer, och med flyktingarna finns det nu mer än 1000 familjer på ett litet område med knappa resurser.

Vad bör göras?

– Läkare Utan Gränser arbetar för att förbättra levnadsvillkoren men vi vet att vi inte kommer att kunna nå upp till minimistandard. Det råder ingen tvekan om att lägret behöver flyttas, först och främst till en plats där det blir mindre trångt, där det finns tillräckliga resurser och där man kan garantera tillgången till hjälp.

När det första regnet föll i går förvandlades färden från staden Mwanza, som vanligtvis tar 45 minuter, till en två timmar lång prövning där även robusta och välutrustade fyrhjulsdrivna fordon fastnade i leran. Träbroarna var nära att dränkas, vilket visar att de här människorna kan komma att bli helt avskurna från omvärlden om regnet fortsätter.

Dessutom ligger gränsen till Moçambique bara knappt 300 meter bort, vilket är långt under minsta rekommendationen i en situation som denna där människor har flytt från våldet i landet.

Läkare Utan Gränser arbetar i distrikten Nsanje, Neno och Mwanza, där Kapise ligger och stödjer även sjukvårdsministeriet i vård av människor som lever med hiv. Läkare Utan Gränser har också ett hivprojekt i grannprovinsen Tete i Moçambique och har kapacitet att snabbt ingripa vid en nödsituation i regionen.