Mona kombinerar sina studier med att jobba extra som face-to-face-värvare för IM. För Globalportalen berättar hon om tålamod, att pusha sig själv och vikten av att inte styras av sina fördomar.
Berätta om vad du jobbar med!
Jag sökte till IM så fort jag fyllde 18 så jag har jobbat här ungefär ett år nu. Från början jobbade jag med door-to-door, vilket innebär att man värvar givare genom att knacka på dörrar. Men sen på sommaren så ville jag utöka mina timmar så då började jag även jobba med face-to-face, där man är ute och möter människor på gatorna.
Hur kom det sig att du sökte jobb som värvare?
Jag har alltid varit intresserad av mänskliga rättigheter och är så trött på att det finns orättvisor i världen. Jag jobbade tidigare som servitris och när jag fyllde 18 tänkte jag att antingen kan jag fortsätta med det, men det är ju inte som att det räddar världen. Med IM så vet jag att jag bidrar till att rädda flickor från barnäktenskap och jag vet om att det jag gör hjälper till med utbildning och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter – sådana frågor som jag verkligen bryr mig om.
Eftersom jag själv är ung så känns det lättast att prata med andra unga, det känns som att jag kan relatera mer till dem.
Vad är det bästa med jobbet?
Att träffa så många olika människor! Jag tror att vi alla har fördomar när vi möter människor på gatan, tyvärr, och ibland blir man chockad över vilka det faktiskt är som vill hjälpa till. Jag hade till exempel fördomen att äldre människor kanske inte vill hjälpa till, eftersom de kan ha det kämpigt med sin pension – och det är ju förståeligt! Men jag hade fel – även om många har en liten pension så vill de ändå ge någon slant i månaden. Det är det som är unikt med det här jobbet, att man får se att den bilden man har av människor inte är sann. Jag blir varm i hjärtat av det!
Vad är det mest utmanande?
Att inte ge upp! Om det är kämpigt en dag så börjar man tänka ”är det fel på det här området?” eller ”är det fel på mig?”. Men sen plötsligt så kommer en härlig människa som vill bli månadsgivare, och då tänker man att det var nog inte så illa trots allt! Och så pushar man på sig själv mer. Det är jätteviktigt med tålamod – det går inte att ha det här jobbet om man inte har tålamod.
Vad skulle du säga till någon som funderar på att söka ett värvarjobb?
Jag kan vara ärlig. Det finns otrevliga människor ute på gatorna, men det finns också otroligt snälla människor som värmer ens hjärta – och de är fler! Man måste vara medveten om att det kan vara kämpigt ibland och det kan vara kallt om man jobbar utomhus, men när man ser statistiken varje vecka och ser att det går bra – då är allting värt det!
Jag tror att vi alla har fördomar när vi möter människor på gatan, tyvärr, och ibland blir man chockad över vilka det faktiskt är som vill hjälpa till.
Mitt råd är att tänka på om du vill ha ett jobb som du bara går till för att tjäna pengar, eller om du vill ha ett där du gör skillnad. Och vill du göra skillnad så rekommenderar jag det här!
Hur har du utvecklats under din tid som värvare?
I början tyckte jag det var svårt att bara gå fram till människor, det är inte så typiskt svenskt att bara gå fram och prata med en främling. Men efter ett tag blev jag mer bekväm och sen lär man sig vilka personer just jag har lättast för att prata med. Eftersom jag själv är ung så känns det lättast att prata med andra unga, det känns som att jag kan relatera mer till dem. Om de säger att de är studenter så vet jag vad jag ska säga, för jag är själv student.
Har du något favoritminne?
När man jobbar som värvare så märker man att alla människor inte är som man själv tror. Det har hänt flera gånger att jag tänker att det inte ens är någon idé att gå fram till en person, för att jag tror att den inte kommer bli månadsgivare. En gång tvekade jag inför att gå fram till en äldre man, jag tänkte att jag borde gå till en ungdom istället eftersom det brukar vara lättare för mig. Men så gick jag ändå fram till mannen och berättade om IM, och så märkte jag att han var en så härlig människa! Inga av mina fördomar stämde och jag tänkte ”är jag en så hemsk människa som trodde allt det här?”. Han var pensionär och redan medlem i fem organisationer, och han ville bli medlem hos IM också och ge en lite högre summa. Den dagen insåg jag att man inte kan styras av sina fördomar!
