Psykiatrisjuksköterskan Anne Karin Höglund, vice ordförande för Vårdförbundet i Västra Götaland, är del av det svenska team som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, inom ramen för internationella insatser, skickat till Liberia.
Uppdraget är på tre månader med möjlighet till förlängning, och hittills har hon befunnit sig tre veckor i landet.
– Det känns bra att ha den kompetens som behövs och på så vis vara med och göra skillnad i ett land som redan innan ebola-utbrottet var hårt sargat av mångårigt inbördeskrig, säger hon om beslutet att resa till Liberia.
När LO-TCO Biståndsnämnd når Anne Karin befinner hon sig i Liberias huvudstad Monrovia.
– Men jag kommer att flytta tillsammans med större delen av teamet till en liten by som heter Greenvill så fort det ebolacenter som byggs där blir klart, säger hon.
Enligt Världshälsoorganisationen har 4877 människor avlidit på grund av ebola. Vårdpersonalen är en av de mest utsatta grupperna – 325 hälsoarbetare har dött, enligt PSI.
LO-TCO Biståndsnämnd har tidigare skrivit om hur facken i Västafrika vädjar om internationellt stöd. Även sjuksköterskefackens internationella förbund ICN (International Council of Nurses) har krävt att vårdpersonalen ska ha tillgång till skyddsutrustning och att säkerheten måste förbättras.
Enligt Anne Karin Höglund hålls det dock hårt på säkerhetsrutinerna där hon befinner sig.
– Vi är välutbildade i säkerhetsrutinerna och följer WHO:s riktlinjer för arbete med ebolapatienter. Vår egen säkerhet går alltid först för att vi ska kunna fortsätta hjälpa andra. Men det är fysiskt påfrestande att arbeta i värmen, speciellt när vi är klädda i full skyddsutrustning (PPE). Den psykiska pressen är också stor.
Hennes eget arbete går ut på att ge stöd till personalen, ofta genom enskilda samtal.
– Dessutom stöttar jag det lokala Mental Health-teamet. Jag åker också på olika samordningsmöten som Hälsoministeriet har varje vecka. En typisk dag är helt olik gårdagen.
Det globala facket PSI uppmanar sina medlemsförbund att bidra till den solidaritetsfond som de har grundat för att stötta medlemmar och deras familjer som drabbats av ebola.
Svenska fackförbundet Vision har bland annat bidragit med 100 000 kronor till fonden i kampen mot ebola.
Lärarförbundet har i sin tur bidragit med 30 000 kronor till lärarorganisationen NTAL i Liberia för att stötta deras informationsarbete kring ebola, och svenska Musikerförbundets systerorganisationer arbetar med att sprida information om hur man kan skydda sig mot smittan och ta hand om de som drabbats, i både Sierra Leone och Liberia.
Vad kan de svenska fackförbunden göra för att visa solidaritet?
– Stötta de hjälporganisationer som arbetar här. Det behövs pengar, men framför allt personer som kan vara rådgivare och hjälpa till att bygga upp en fungerande hälsovård - inte bara ebolacenter, säger Anne Karin.
Hon menar också att många fackförbund, till exempel Vårdförbundet med stöd från LO-TCO Biståndsnämnd, har olika stödprojekt i Afrika - något som också är viktigt.
Lina Karlsson.