I början av nästa år kallas regeringen till förhör i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Rådet gör då en övergripande bedömning av läget för de mänskliga rättigheterna i Sverige. Regeringskansliet formulerar just nu den svenska linjen inför förhöret. En av de frågor som ska avhandlas är regeringens syn på organiserad främlingsfientlighet och rasism.
FN:s rasdiskrimineringskonvention, som Sverige tidigt anslöt sig till, kräver i artikel 4b ett förbud mot rasistiska organisationer. Sverige har varken infört ett sådant förbud eller levt upp till andan i konventionen. Det är uppenbart att tillämpningen av befintlig lagstiftning, framför allt lagen mot hets mot folkgrupp, inte räcker trots att regeringen gång på gång vid FN:s granskningar hävdar att så är fallet. Det påpekar också FN:s rasdiskrimineringskommitté i sitt senaste yttrande.
Svenska FN-förbundet, som särskilt bevakar hur Sverige efterlever rasdiskrimineringskonventionen, har i flera rapporter till den ansvariga FN-kommittén pekat på ett högt och konstant antal hatbrott samt, på senare år, ökande rasistisk aktivitet på internet. Vi har också framhållit att islamofobi, antisemitism och afrofobi är oroande uttryck för diskriminering och intolerans. Rasistiska och nazistiska organisationer skanderar och sprider sina budskap och symboler på gator och torg i strid med gällande lagstiftning. För att stävja utvecklingen föreslår vi följande:
- Olika polisdistrikt har varit olika benägna att bevilja demonstrationstillstånd. Låt Rikspolisstyrelsen ta över tillståndsgivningen för demonstrationer.
- Följ på nära håll genomförandet av beviljade demonstrationer och avbryt dem när det är påkallat. Prioritera anmälningar av misstänkta brott mot hetslagstiftningen.
- Återinför den prioritering av hatbrott som togs bort ur regleringsbrevet för Polisen 2008. Inrätta fler hatbrottsgrupper i likhet med de som finns hos Stockholms- och Malmöpolisen.
- Gör en översyn av tillämpningen av lagen och utbilda domare och andra inom rättsväsendet om hatbrottslagstiftningen.
- Ta fram en nationell strategi mot den organiserade rasismen med fokus också på internetbaserad propaganda.
Åsikts- och yttrandefriheten är omistlig i en demokrati, men den innebär inte en rätt att uttrycka åsikter som undergräver människovärdet och demokratitanken som sådan. I stället för att förklara sig nöjd med den rådande situationen måste regeringen när man möter FN:s granskare förklara hur man kommer att arbeta mot den organiserade rasismen. Att åtgärda diskrepansen mellan lagstiftningen och den generösa tillämpningen måste vara en prioriterad uppgift för Sveriges nästa justitieminister.
