Jag kliver in på Women’s Free Legal Aid Association, i deras lokaler bakom Istiklalgatan på Taksim. Lite längre ner finns Masumiyet Müzesi, Oskuldens museum, upprättat av den Nobelprisbelönade turkiska författaren Orhan Pamuk med utgångspunkt i hans bok med samma namn.

Bakom dörrarna ryms ett annat liv, en annan sanning, inte alls oskyldigt. Historierna och vittnesmålen här inne avslöjar vilken ondska och grymhet som finns. Det är första gången jag ska träffa Eren Keskin som jag enbart sett på avstånd, i en överfull rättssal en sommardag i Diyarbakir.

Jag var där 2010 för att följa KCK-rättegångarna mot kurdiska politiker som arresterades och fängslades på lösa grunder. Över 200 advokater försvarade de över tusen arresterade. Eren Keskin var en av försvarsadvokaterna.

Jag hör en diskussion om att ytterligare en kvinna har blivit utsatt för sexuellt våld och behöver hjälp.

Stämningen i väntsalen är tryckt. Stolarna är gamla, med vinrött sammetstyg och kraftiga armstöd i massivt valnötsträ med handgjorda mönster. Telefonen ringer ständigt. Alla jag ser här ser bekymrade ut.

Jag hör en diskussion om att ytterligare en kvinna har blivit utsatt för sexuellt våld och behöver hjälp. Först hade hon blivit våldtagen, sen hade hon tvingats föra in en dusch i sitt underliv för att undanröja spår. Jag orkar inte höra mer. Mitt ansikte blir plötsligt lika bekymrat som alla andras.

En ung kvinna kommer in i väntrummet med raska steg. Hon har kolsvart långt hår. Hon tittar på mig ett par sekunder. Jag kan inte låta bli att beröras av hennes beslutsamhet, och en glimt av aggressivitet, en känsla av JAG SKA VISA ER ALLA JÄVLAR! Hon vänder om och går.

Bland männen fanns en distriktsguvernör, en överbefälhavare och flera byvakter anställda av regeringen.

En kvinna i väntsalen lutar sig över till mig och viskar det är hon som är N.C.

N.C., en kurdisk flicka, var 13 år när hon 2002 våldtogs och såldes under flera månaders tid. Bland männen fanns en distriktsguvernör, en överbefälhavare och flera byvakter anställda av regeringen. N.C. sommarjobbade i en textilfabrik.

Ägaren flyttade till Istanbul och N.C. började leta efter andra jobb. Hon kom i kontakt med en kvinna som hon kände sen tidigare.

”Jag ska låta dig träffa ett par personer”, lovade kvinnan. Dagen efter gick N.C. hem till henne, där hörde hon kvinnan och en annan kvinna tala med varandra, »vad ska vi göra med henne? Hon är ju oskuld, vi kan råka illa ut! Sa den ena. Hon kan göra det bakifrån, då märker inte polisen om det skulle hända något«, svarade den andra.

N.C. började säljas till män. Hon fick tydliga instruktioner av kvinnan som sålde henne till dem. Flera gånger protesterade hon och försökte rymma men utsattes då för ytterligare våld. Hon fick allvarliga fysiska skador under dessa månader och psykologen som träffade henne orkade inte höra på hennes berättelser.

N.C. sattes i ett barnhem men rymde därifrån. Så småningom kom hon i kontakt med Eren Keskin och hennes organisation Women’s Free Legal Aid Association. En brottsanmälan gjordes och N.C. vittnade om det fruktansvärda hon hade blivit utsatt för.

Flera av förövarna dömdes till fängelsestraff, andra inte. I vissa fall menade domaren att N.C. gett sin tillåtelse.

Turkiska medier började rapportera om N.C-fallet och Eren Keskin och andra advokater som företrädde henne satte igång diskussioner runtom i Turkiet om det fruktansvärda våldet som sker mot flickor och kvinnor.

Idag studerar N.C. på universitet och är aktivt engagerad i frågan om mänskliga rättigheter.

Palmecentret stödjer Women’s Free Legal Aid Association sedan 2012. Deras insatser hyllas av kvinnor och transpersoner som dagligen utsätts för grova trakasserier och våldtäkter i Turkiet.

Behoven är enorma och utrymmet för dem och andra civilsamhällsaktörer krymper allt mer. Vi måste fortsätta att stödja dem och andra aktörer i landet.