nyhet av

”Jag skulle kunna krama om allihop”

Salah, Maj-Britt och Nai på väg mot Fredriksdal muséer och trädgårdar i Helsingborg. Foto: Lisa Jalakas/IM.

Äldre nyanlända löper dubbel risk att isoleras. IMs nya verksamhet fyller en lucka i Sverige genom att skapa möten mellan seniorer. Den höga språkbarriären mellan deltagarna i gruppen hindrar dem inte från att ha roligt tillsammans.

– Vårrullar! Varsågod!

Nai Tang bär varsamt fram plastkassen, vecklar upp tidningspappret och släpper ut ångan. Den generösa högen nystekta vårrullar tas tacksamt emot av gruppen i den fuktiga höstluften.

Mest gick hon med i gruppen för att göra sin väninna glad. Men under de tre tillfällen som hon varit med har hennes inställning ändrats.

Idag är Seniorgruppen på Fredriksdal muséer och trädgårdar, ett museiområde där besökare kan upptäcka det historiska Helsingborg. Det är tredje gången de ses. Under tio veckor ska de nyanlända och etablerade svenskarna träffas för att gå på föreläsningar och göra olika utflykter ihop.

– Det finns många satsningar för nyanlända barn och ungdomar men i princip ingenting för äldre nyanlända. Där fanns en lucka för IM att fylla. Det här är en insats för en grupp som är lite bortglömd, säger verksamhetsutvecklare Peter Lindqvist.

Nivån på svenskan bland de nyanlända är låg, men samtalen flyter på ändå med hjälp av en tolk, improvisation och teckenspråk. Alla metoder prövas, och leder ofta till skratt.

– Jalla, habibi! ropar Salah Al Dein Hameed, en av de nästan 20 deltagarna, när gruppen så småningom börjar röra sig efter guiden. Kom igen, älskling!

Flera av damerna i gruppen skrattar, krokar tag i varandra och i Salah och börjar gå genom 1800-talets Helsingborg.

– Han är en riktig pajas, han där. Det gillar vi, säger Maj-Britt Jensen.

– Det har varit över förväntan! Man hade inte kunnat vara mer avig än vad jag var.

Hon har varit med vid alla tillfällen hittills.

– Det har varit över förväntan! Man hade inte kunnat vara mer avig än vad jag var. Jag hade många fördomar mot invandrare, det skäms jag inte för att säga, säger hon.

Mest gick hon med i gruppen för att göra sin väninna glad. Men under de tre tillfällen som hon varit med har hennes inställning ändrats.

– Nu har jag inte taggarna utåt längre. Jag ser andra sidor. En man, han där borta i svart, han har en skottskada i ryggen som han fick i Syrien. Han har svårt att gå, det var därför han fick åka bil hit. Det gör mig ödmjuk att träffa honom.

– Jag skulle faktiskt kunna krama om allihop. Och de som känner mig vet att det säger en hel del!

Taggar

Flykt & migration
Annons