Innan jag började arbeta för Läkare Utan Gränser såg jag på aborter mer som en politisk fråga, eller som en aspekt av kvinnliga rättigheter. Men nu, när jag med egna ögon har sett kvinnor och flickor i behov av säkra aborter, förstår jag att aborter är en medicinsk nödvändighet.

Första gången jag arbetade utomlands var på ett litet sjukhus i bergen i Lesotho. En dag tog vi emot en väldigt sjuk 18-årig ung kvinna. Hon var i septisk chock och en spridd infektion i kroppen. Hon svävade in och ut ur medvetslöshet och hade mycket hög feber. När vi undersökte henne hittade vi pinnar och löv inuti hennes vagina.

Då förstod mina lokala kollegor och jag att det var komplikationerna av en osäker abort, som hon själv hade försökt framkalla i hemmet.

Vi gjorde allt för att behandla henne. Vi gav henne antibiotika och vätska intravenöst. Det tog flera dagar, men hon återhämtade sig till slut. Jag kommer ihåg att jag satt vid hennes säng och tänkte att detta går att förebygga och undvika. Det här var en ung kvinna som tidigare, innan allt detta, hade varit helt frisk men nu var så nära döden.

De hade en sak gemensamt

När jag senare gjorde mitt första uppdrag för Läkare Utan Gränser i Kongo-Kinshasa, var jag ansvarig för sexuell och reproduktiv hälsa i ett större projekt. På sjukhusets förlossningsavdelning såg jag kvinnor och flickor som var lika sjuka som den unga kvinnan i Lesotho. Men nu låg det kvinnor i säng efter, efter säng, efter säng som led av komplikationer efter osäkra aborter.

Vi skrev in 800 kvinnor varje år med komplikationer efter abort i det projektet. Snart insåg jag att det här är något som påverkar alla kvinnor. Det var flickor och medelålders kvinnor, gifta som ogifta, kvinnor med många barn, kvinnor med två barn, kvinnor utan barn. De hade en sak gemensamt – alla hade de haft oönskade graviditeter och saknade säkra sätt att avsluta sin graviditet och då tagit till osäkra medel.

Jag uppfattade det som om dessa kvinnor levde i skuggorna. De behandlades av personalen, men ingen pratade om det, och ingen verkade i första hand tänka på den orsakande faktorn.

Jag var ärligt talat chockad över hur många kvinnor som vi behandlade för osäkra aborter. Men för de flesta av vår kongolesiska personal hade det blivit vardag och det hade blivit normaliserat och en del av den rutinmässiga sjukhusvården. När jag började gräva lite djupare och ställa frågor blev det uppenbart att många av de kongolesiska medarbetarna hade personliga berättelser att dela med sig av. Alla hade historier om kvinnor i sina liv som hade haft komplikationer efter osäkra aborter - och många av dessa som hade dött.

Öppnade mina ögon för en hel värld av lidande

Den erfarenhet öppnade mina ögon för en hel värld av lidande som jag inte visste existerade. Plötsligt blev jag konfronterad med den. Det här var mina patienter.

Jag är stolt över att arbeta med Läkare Utan Gränser för att ge tillgång till säkra abort, behandling av osäkra aborter och preventivvård. Det är en ära för mig att varje dag kämpa för kvinnor och flickor för att hjälpa dem att få den högkvalitativa medicinska vård som de behöver.

Människor förknippar ofta Läkare Utan Gränser med livräddande medicinsk vård i krig och konflikter - och jag tycker att det arbetet är väldigt viktigt. Men jag tror också att det arbete som vår personal gör för att ge säker abortvård - även om det är riskabelt att göra det - är lika heroiskt, lika livräddande, och lika mycket en del av Läkare Utan Gränsers uppdrag. Jag vet, och jag har sett det med egna ögon, att säkra aborter räddar liv.

Manisha Kumar
Läkare