Tänk dig att ditt barn är ledset, sjukt och i tårar. Men du får inte krama ditt barn, inte lyfta upp och trösta, och absolut inte torka några tårar. Inte ens när ditt barn dör får du röra vid kroppen och säga farväl. För ditt barn dog av ebola.
De senaste åren har ordet ebola målats i svarta rubriker över nyhetssidor, och i tv har allvarliga män förklarat exakt hur stor risken är att just du ska drabbas av sjukdomen. Men värst drabbades såklart inte vi här i väst utan istället invånarna i de västafrikanska länderna Liberia, Sierra Leone och Guinea.
Ebola-epidemin i Västafrika har hittills dödat mer än 11 000 människor, men för den här gången verkar det värsta vara över. I förra veckan förklarades Liberia, det land som drabbats hårdast av sjukdomen, helt fritt från ebola. Men trots det dröjer sig skuggorna av katastrofen kvar, och om inte förebyggande insatser görs riskerar liknande epidemier att bryta ut igen.
Just nu satsar länder och företag på att utveckla mediciner och vaccin mot ebola, vilket är viktigt. Men det är ännu väldigt osäkert hur effektiva dessa mediciner är, när de kan finnas på marknaden, och om de mest drabbade länderna och människorna ens kommer ha råd att använda dem. Vaccin och medicin mot ebola är givetvis oerhört välkommet, men minst lika viktigt är det förebyggande arbetet, den långsiktiga kampen för att förbättra människors vardag och möjligheter i livet. Det första och bästa skyddet mot smittsamma sjukdomar är faktiskt inte supermediciner eller högteknologiska verktyg utan något så grundläggande som rent vatten, toaletter och tvål.
Tillgång till rent vatten, sanitet och hygien är helt grundläggande för alla samhällen, och såklart också för människors hälsa. Ebola är en sjukdom som smittar från människa till människa genom kroppsvätskor, och det första och mest effektiva skyddet mot ebola är därför något så basalt som möjligheten att kunna tvätta sig med tvål och vatten. Trots det saknar nästan varannan sjukvårdsinrättning i låginkomstländer tillgång till rent vatten och var tredje erbjuder ingen möjlighet för personal och patienter att tvätta händerna med tvål, enligt en rapport från WHO. Det innebär att många läkare och sjuksköterskor inte har möjlighet att tvätta händerna på ett hygieniskt sätt, trots att de behandlar människor som lider av smittsamma sjukdomar. Brist på rent vatten, toaletter och möjlighet till hygien innebär helt enkelt en livsfara för patienter och sjukvårdspersonal, och det är i det sammanhanget ebola-epidemin måste förstås.
Ute i samhället är den hygieniska situationen ofta ännu värre än inom sjukvården. I Liberia har mindre än 10 procent av befolkningen faciliteter i hemmet för att kunna tvätta händerna. En annan viktig del för att minska smittspridning i samhällen är toaletter och sanitära möjligheter att hantera avföring och urin. Men i Liberia saknar åtta av tio människor tillgång till en toalett. Bristen på rent vatten och toaletter är alltså en av huvudorsakerna till att Liberia drabbades så hårt av ebola. Eller som Ellen Johnson Sirleaf, nobelpristagare och president i Liberia, uttryckte det: ”Vill ni hjälpa oss bekämpa ebola, investera i toaletter.”
Trots att smittspridningen i Liberia verkar ha stoppats för den här gången lever befolkningen fortfarande med konsekvenserna av epidemin. Ebolakatastrofen har vänt den positiva socio-ekonomiska utveckling som Liberia upplevde åren innan epidemin, och utan ekonomiska möjligheter blir det svårt att bygga upp landet igen. Därför kommer det krävas internationellt stöd i form av investeringar i hälsa, sjukvård, rent vatten, sanitet och hygien för att kunna bygga upp Liberias motståndskraft. Utan utveckling inom dessa områden riskerar Liberia att inom en snar framtid drabbas av nya katastrofer.
Sjukdomar som ebola slår inte blint, det är ingen slump att över 11 000 personer dog i Liberia, Sierra Leone och Guinea, några av världens fattigaste länder, och inte i exempelvis Sverige, Norge och Danmark. Det är i fattiga länder som smittsamma sjukdomar sprids snabbast, och det är fattiga länder som har minst kapacitet att stoppa spridningen och rädda liv. Därför måste mer satsas på förebyggande insatser för att stärka dessa länders motståndskraft. Mer måste göras så att skolor, hem och sjukhus får tillgång till rent vatten, toaletter och hygien. Förebyggande insatser skapar kanske inte lika stora rubriker som modiga akutinsatser eller nyframtagna supermediciner, men jag kan lova att det räddar betydligt fler liv. För det bästa sättet att rädda ett liv är att se till så att det aldrig behöver räddas.
Cecilia Chatterjee-Martinsen
Generalsekreterare, WaterAid Sverige
Artikeln är publicerad i ETC.
